70 % av Demokratiska väljare är för censur och emot yttrandefrihet- konsekvenser?

Jag vill heller inte tro på detta. Samtidigt tycker jag mig märka att många yngre idag inte värdesätter yttrandefrihet.

Artikeln som länkas i TS gör gällande att 55% av amerikanarna är positiva till inskränkningar av åsikter på nätet, vilket - om vi antar att denna attityd överväger hos Demokraterna - mycket väl kan handla om 70%.

Håller helt med angående faktacheckar. Och sådana kan vem som helst få publicera, eftersom de knappast kan ges någon juridisk status skild från andra påståenden i debattrymden.

Yngre är val alltid så, deras frihet är andras tvång. Deras förmåga till att själva anse sig veta bäst är kraftigare än de senare i livet är.

Vad man skulle vilja ha en nyans om här är, om man menar att direkt samhällsfarlig aktivitet ska inskränkas så förstår jag tankegången. Även om det skall med lag skötas förstås, men det kan ju vara det de menar. Eller det är det väl, inte en fråga om självpåtagen censur eller yttrandefrihet. Även om åsikten i sig hämmar folk naturligtvis.

Om man tittar på den amerikanska polisen som individuella poliser så har ju många av dem för sig att deras jobb är se till att folk arresteras för att de gett fingret åt poliser även om de vet att det inte är olagligt. Många av dem går fram som gräsmaskinklippare för att rensa bland folks beteende som om det skulle göra tillvaron och samhället bättre. De ser sig som goda varelser som gör nytta. Och vissa anser de mer än andra ska tuktas till att inte använda sina rättigheter. För de på något sätt anser att de rättigheterna kan skapa kaos och samhället blir farligt om folk får göra vad de lagligt får göra.

Så just detta med att få fram vad folk tycker om repression av åsikter (och lagliga handlingar) blir svårt egentligen att utröna då det behövs ordentliga djupintervjuer för att veta det.

Vad är det för åsikter som man anser ska censureras? Det är ju rätt väsentligt för att förstå fenomenet att man vill ha censur eller att man är delvis eller helt är emot yttrandefrihet. Annars vet man inte vad de är ute efter och hur de önskar att det var. Och inte vet man heller utan att utreda det om de förstår problematiken kring censur och yttrandefrihet. Det är ju en utbildningsfråga för det är inget som man förstår utan att tänka över saken en hel del.

Vad är "mindre nogräknade mediekanaler."?

Ja, jag håller med angående frågans komplexitet. Jag önskar samtidigt att jag kunde dela din optimism att problemet kanske inte finns om man tittar tillräckligt djupt.

Samtidigt tänker jag på de av universitet inbjudna föredragshållare som tvingats ställa in pga studenter som ställt till med bråk. Om dessa sentiment blir dominerande i samhället, ja då dör det fria ordet. Allt man ogillar definieras enkelt som hate speech och tystas. Ett annat exempel är den liberale biologiprofessorn Bret Weinstein fick sluta, då hans universitet inte kunde garantera hans säkerhet...

Ja det är väldigt dåligt att inte universitetsledningar i alla demokratier kan hålla emot galenskapen men ibland så blir det ju så dramatiskt att det helt enkelt inte fungerar rent praktiskt. Men man kanske borde kunna begära samma bevakning av poliser och vakter på universitet som på fotbollsmatcher? Men jag tror inte att nog många människor anser frågan lika viktig som resultat av fotbollsmatcher. Och inte lika hett. Det vore väl studenters sak men när de inte under uppväxten tar del av statens förtryck av familjen och släkten och den närmaste omgivningen så är det som om man inte förstår att demokratin måste återvinnas varje dag eller än oftare.

Så det hela är aldrig med frihet att uttrycka sig etablerat och packat och klart utan ska gå i vågor ett bra till över världen. Iran är ju verkligen ett intressant exempel.

Jag tycker att svenska politikers när de yttrar sig att deras viktigaste fråga är att inte samarbeta med SD visar på en intellektuell tröghet som är riktigt hemsk. Vad man tycker om SD i sig är inte frågan, inte heller om något parti väljer att aldrig samarbeta med SD men att det är den viktigaste frågan är ett stort jävla problem.

USA har ju en rörelse som verkligen är för yttrandefrihet men i proportion till de som inte har tagit sig tid att tänka på en sån viktiga sak är liten så ger det ju frihet till censurister. Men många av dem kan ju inte placera deras egna stater på en karta än mindre fundera över historiens och nutidens länders problem med maktfullkomlighet. USAs problem är jättestort på många sätt, och censur kommer ju bara att förtrycka folk. Och de tror väl att de som är för censur att man bara ska censurera det man själv tycker är dåligt och då är allting bra.

En stor majoritet av Flashbacks användare borde i alla falla vara överens med dig -- och mig -- om den principiella frågan. Detta ligger ju nära själva idén med Flashback, om att allt ska kunna diskuteras. Dock finns det ju rätt många som vill begränsa detta på olika sätt, men det tycker jag isf inte är mindre vanligt från den alternativa högern. Notera också att jag ser en stor skillnad mellan den resonerande och bildade och ideologiska högern, som jag till en inte liten del känner igen mig själv i, och den här förskräckliga alternativa och rasistiska skränhögern med oklar ideologi (brukade ju t ex vara tokvänstern som ställde till med upplopp vid t ex G7-möten, nu är det "högern" som fantiserar om kapitalisternas konspiration mot proletärerna, asså WTF??).

Jag är en absolut förespråkare för yttrandefrihet. Det jag ville belysa i mitt förra inlägg var just att antidemokratiska krafter använder sig av yttrandefriheten för att driva sin agenda, medan demokratiförespråkare i auktoritära stater inte har den möjligheten - det blir en dubbel nackdel för demokratiska krafter. Just därför är yttrandefriheten ett komplex fråga i en demokrati, men det är fortfarande bättre än alternativet. Lite som att demokrati har sina problem, men det är bättre än alla andra alternativ.

Jag har inga principiella invändningar. Både den extrema vänstern och extrema högern uppvisar starka auktoritära drag. Och i sina yttersta extremer rent totalitära.

Jag vill inte gå OT, och skall därför förklara min syn på det du säger, med en anknytning till trådens ämne. Jag är rätt väl insatt i hur högersidan i amerikansk politik ser ut, då jag följt utvecklingen under flera år.

Till att börja med är den s.k. alt-högern långt mer marginaliserad än man kan tro av medierna. Denna ideologi (uttrycket myntades av Richard Spencer, som nu övergett Trump och istället stödjer Biden) är s.k. etno-nationalism, och kan därför betraktas som rasistisk.

Men väldigt få amerikaner sympatiserar med denna alt-höger. Trump och hans MAGA, Steve Bannon, etc håller en rågång mot dessa, och är därför i gengäld numrerade hatade av denna grupp. (Det finns här också en koppling till Sverige, se Daniel Friberg.) De är oerhört besvikna på Trump, som de anser har förrått dem. Men Trump var aldrig alt-right, så de får skylla sig själva om de satte sin tilltro till honom.

En viss inspiration hämtades från den "nya högern" i Frankrike, men denna har en intellektuell närvaro i fransk kultur, som amerikansk alt-höger inte är i närheten av.

Hursomhelst, tråden handlar ju om att vänstersidan i amerikansk politik påstås börja ropa på censur. Och helt klart är det tyvärr så att många til vänster i amerikansk politik faktiskt vill det. De utnyttjar flitigt begreppet "hate speech" för att uppnå detta.

Dessutom, det är ju när allt kommer omkring inte vänster-debattörer som blir tystade och bortkörda när de är inbjudna att hålla föredrag på amerikanska universitet. Det är tvärtom vänstern som agerar på detta sätt i dagsläget (vilket förstås inte förhindrar att vissa på högersidan hade gjort detsamma om de bara haft möjligheten).

Men, det finns folk på vänsterkanten som också börjar reagera på detta fenomen. Jag tänker på Brett Weinstein (bror till fysikern Eric Weinstein) som fick lämna sin professur, dock med ett stort skadestånd. Han är vänsterliberal (judisk), som vissa studenter ville ha bort då de anklagade honom för att vara rasist, då han vägrade gå med på deras krav. Den intresserade kan kolla upp mer om vad som hände honom.

Det verkar glädjande nog finnas en växande opinion inom Demokraterna som oroar sig över den mer extrema vänsterns inflytande.

Sammanfattningsvis, ja du har rätt i att även högern härbärgerar auktoritära tendenser, men det är vänstern som i nuläget uppvisar en förmåga att faktiskt tysta sina motståndare i praktisk handling. Och de kommer undan med det.

Tråden hävdar att 70% av Demokraterna skulle vilja inskränka den fria debatten. Jag hoppas som granvall att detta är en alltför långtgående tolkning, och att bilden skulle nyanseras avsevärt om man undersökte detta närmare. Men jag befarar det värsta.

Inget garanterar att vi i Väst kommer att ha kvar vår yttrandefrihet i framtiden. Definitivt inte, om folk inte står upp för den.

En helt annan diskussion.

Ja, jag insåg själv att detta var din ståndpunkt. Jag är tacksam att du kunde bortse från mitt orättvisa, första inlägg.

Och du har helt rätt.

Att leva i ett samhälle med yttrandefrihet är något vi tar för givet. Men tyvärr är det många som vill inskränka den, och av helt olika anledningar.

Tanken att vi behöver begränsa yttrandefriheten i syfte att skydda den, är en av de farligaste eftersom det vid ett första påseende kan tyckas som ett rimligt ställningstagande. Därför tror jag att det är just denna strategi som kommer att användas. Men det hotet kommer i så fall inte från varken den extrema vänstern eller den extrema högern. Dessa ideologier har spelat ut sina historiska roller. Framtidens fascism kommer vi kanske inte ens att känna igen. Men vi bör vara på vår vakt då vi hör orden: " vi måste skydda våra demokratiska friheter, och därför är följande inskränkningar nödvändiga...". Oavsett vem som säger det.