Ateister, är ni glada att ni inte tror på något?

Ja alltså saknar ateister gud/gudar som koncept att tro på eller är du som är ateist glad att det inte finns någon gud för dig?

Jag mår bra.
Förlitar mig på mig själv och mina gärningar.
Ingen jävla gud kommer lösa mina problem ändå.

Gud/gudar har väl aldrig tillfört något, i alla fall inte i mitt liv. Vad ska man med en gud till när man bara en vacker dag kan dö istället. Hans jäkla snack och rappakalja om paradis får han längre ut på landet med.

Glad vet jag inte om det är rätt ord, tror väl att lättad kanske är det bästa ordet att använda. Lättad att jag inte blev hjärntvättad under uppväxten.

Ateister tror på ateismen, ibland tror dom så mkt att dom låter som den värsta väckelsepredikant.

Jag är ingen riktig ateist men är glad att jag inte försöker tvinga in mina tankar i en organiserad religion.

Försöka leva efter meningslösa regler.

Jag vet inte varför man skulle vara speciellt glad över det. Det är bara ett konstaterande att det inte finns några gudar.
Det är som att man skulle vara glad över att tomtar inte är verkliga. Finns som ingen anledning till det.

"Jag vidhåller att vi båda är ateister. Jag tror bara på en gud mindre än vad du gör. När du förstår varför du avfärdar alla andra möjliga gudar kommer du att förstå varför jag avfärdar din."

Stephen Roberts

Självklart glad och stolt över att man har anammat sanning och fakta som rättesnöre i livet. Det borde alla göra. Är du stolt över att du tror på en 2000 år gammal saga som ingen kan verifiera?

Jag ser inte hur tro är förenat med stolthet.

Glad och glad. Jag är glad att mina föräldrar och släktingar aldrig tvingade in mig i någon tro utan lät mig växa upp och bilda egna uppfattningar. Dom var inte troende själva men sa alltid att om jag någon gång ville ty mig till en religion så var det helt ok det också.

Har många vänner som är troende, dom flesta hyfsat sekulära, och har via dom fått se fina saker som det kan ha med sig som t.ex att tillhöra ett sammanhang, gemenskap, att dela religiösa högtider tillsammans osv. Eller ha en självklar mötesplats. Samtidigt som jag aldrig hade kunnat omfamna en religion till 100% själv och det hade känts fejk och osant om jag fick för mig att joina en religion. Är alldeles för skeptisk som person. Av samma anledning som jag aldrig hade kunnat gå med i ett etablerat parti. Hade aldrig kunnat acceptera "hela paketet" så att säga.
Och är alldeles för medveten om religionens mörka sidor, t.ex hur den används för att utöva makt, eller när människor väljer att tolka det som att det är fritt fram att hata, diskriminera eller driva agendor som i förlängningen skadar andra människor/oliktänkande och rättfärdigar det med att allt sker "i Guds namn".

Truth shall set you free