Varför bråkar medelsvenssons om arv?

Tråden handlar om arv och vad som sker när föräldrarna går bort men det finns andra och ibland ännu värre arvstvister.

Om man är sambo och äger sitt boende gemensamt finns det risk för problem....
Går ena sambon hastigt bort i t.ex. en olycka så är det dennes föräldrar eller syskon som ärver, en sambo får lite eller inget alls vid dödsfall.
Den efterlevande sambon måste alltså lösa dessa om den önskar bo kvar.
Lösningen är dock enkel, man gifter sig.
Har man inga gemensamma barn bör man vara gift om man bor i ett gemensamt ägt hem. Har någon barn sedan tidigare blir det lite mer komplicerat men är bägge barnlösa bör man vara gift.
Har någon en större förmögenhet eller äger ett företag och så vidare så skriver man ett äktenskapsförord men det viktiga är, gift er!
Det är en "heltäckande försäkring" mot arvstvist om någon av er skulle gå bort.
Ett skrivet testamente kan alltid bestridas men det kan inte ett giftermål.
Det är dessutom helt gratis att gifta sig om man väljer att inte göra en stor grej av det.
Man ansöker om hindersprövning och sedan kontaktar man stadshuset och där vigs man.
Ingen behöver byta efternamn om man inte vill det och man behöver inte berätta för någon att man gift sig.
Vill man kan man ha en stor fest och/eller viga sig i kyrkan men det kan man göra många år senare, det viktiga är att man är gift i fall någon skulle gå bort.
Vill man läsa om ett exempel så kan man kolla lite på författaren Stieg Larsson och hans sambo Eva.
Hade de varit gifta hade ingen arvstvist uppstått men eftersom de var sambo fick hans far och bror allt, helt enligt lag.

Alla parter är CP. Om sådant sker. Även den som skrev Arvet till alla möjliga, eller väldigt många
olika människor. Sånt är knäppt göra.

Fastigheter låter man endast egna barn ärva.
Samt mesta av pengarna. Typ 70% . Äkta barnbarnen 20%
Plastbarnen får typ dela på max 10% av pengarna oavsett om dom är 2 eller 3st

Egna mest såklart 70%
Barnbarnen 20%
Plastisar 10% max

Och det är ett arv, inget man börjar bråka över sen. Man får respektera vad den bortgångne ville.
De som skriver arvet måste tänka lite med hjärnan med.

Usch, ser inte fram emot när vi ska dela upp vårat arv.. På ena sidan av släkten så har vi kusiner gifta med smålänningar och inom familjen så är ena brorsans sambo ovän med den andra brorsans sambo, kommer bli intressant.. Hade det bara varit mellan oss bröder och kusiner så ser jag inte att det skulle bli något problem, alla är rätt chill. Så att det är olika partners som är problemet ligger det nog en hel del i.

Vill bara lägga till ytterliga ett par saker.

Är man sambo med gemensamma barn så är det barnen som ärver föräldern som går bort. Det är inte sambon. Dvs även då är man som sambo arvlös. Har ni gemensamma barn ta och gift er så snabbt som möjligt.

Finns det särkullbarn med i förhållande så är det svårare. Särkullbarn är ett barn där bara en person i ett förhållande är den biologiske föräldern. Oftast får man ett särkullbarn när man blir ihop med någon som redan har barn. Man skaffar gemensamt boende osv.

Med särkullbarn är det som så att de ärver sina föräldrar. Du som är gift med någon som har egna barn ärver inget efter den personen. Du kommer bara ha rätt till din halva. Har ni skaffat en villa som är värd 4 miljoner vid dödsfallet så har särkullbarnen rätt till hälften av detta vid ett dödsfall. Skulder osv ska ju naturligtvis räknas bort först.

Vad man kan göra när man har särkullbarn oavsett om man är gift eller inte är att skriva ett testamente. Ett vanligt testamente i ett sådant fall är att det finns med ett önskemål som säger att partnern ska få bo kvar i orubbat bo, Dvs särkullbarnen tar inte ut sitt arv för tillfället utan skjuter upp det tills partnern går bort. Detta kombinerar man med ett villkor som säger att om de väljer att ta ut sitt arv vid arvsskiftet så får de bara sin laglott dvs hälften av vad de skulle ha fått om de i stället hade väntat med sitt arv tills partnern går bort. Tar de ut sin laglott så har de ingen arvsrätt efter kvar efter deras förälders partner.

Om föräldrarna äger en bostad (eller fritidshus o.s.v) som någon av barnen önskar äga efter de har gått bort finns det bara en riktigt bra lösning, köp det av föräldrarna när de fortfarande lever.
Sedan får de bo kvar så länge de önskar, vill man kan de betala en symbolisk hyra, men allt blir exakt som det var förr. De har fullt ansvar och betalar allt underhåll samt driftskostnader. Det är fortfarande deras boende men det är den som har tänkt ta över som äger fastigheten.
När föräldrarna går bort finns det endast pengar och lite lösöre att dela på vilket gör arvsskiftet enkelt.
Att lösa ut ett syskon som är delägare i en fastighet är ytterst komplicerat.
Först ska den värderas av minst en mäklare, sedan ska kapitalvinsskaten räknas ut och med en matematisk formel ska summan räknas ut.
Sedan kommer det svåra, att få de andra syskonet att förstå detta!
Debatt om mäklarens kompetens kommer på en gång och total förnekelse om hur allt ska gå till kommer sen.
Den enda lösningen är att sälja på den öppna marknaden och då får de syskonet som vill äga fastigheten vara med och bjuda.
Detta undviks om man köper fastigheten till så nära korrekt marknadsvärde som det går av föräldrarna när de lever.

Alla idag blir väl glada för pengar som kommer likt en skänk från ovan, likt skatteåterbäringen, men jag skulle snarare säga att problemet vi idag har i Sverige när det kommer till arv är den fantastiska röra som det blivit i dagens familjeliv. Man gifter och skiljer sig om vart annat, sedan en unge här och en där, följt av vissa i släkten inte skaffar barn, vilket gör att arvsrätten går över till den andra röriga delen av släkten med barn till höger och vänster, lycka till att reda ut det på ett vettigt sätt.
Men någon som tjänar på det och är glada för det eländet är givitvis advokaterna.

Edit: Något som faktiskt skulle kunna vara bra i Sverige skulle ju kunna vara de där populära DNA programen som visar hur folk är släkt med varandra, samt en del som också skulle kunna visa på själva arvsrätten dem emellan i släktträdet.

Exakt!
Så gift er på en gång!
Känner till ett fall i min närhet där sambon fick stora problem trots att de hade gemensamma barn. Hon blev arvlös men hennes minderåriga barn blev då ägare av hennes sambos del.
Så ta ut hindersprövning och gå till stadshuset, det är som sagt helt gratis att gifta sig.

Därför att i sann judeanda så blir medelsvensson lika galna som en vithaj som vädrar blod i vattnet när dom vädrar pengar.

Pengar får folk att bli galna och agera irrationellt

Svensken i allmänhet bryr sig inte om människor, inte ens om ganska nära släktingar, man har ingen kontakt med dem och känner bara till namnet. Men pengar är alltid intressant. Det är mycket viktigt för svensken att få så mycket PENGAR som möjligt, inte kärlek.

En man dog i Malmö, läkare 55 år, han hoppade framför tåget. Inga släktingar i Malmö men en hel del i Norrland. Han hade en lyxig lägenhet mitt i Malmö fylld med dyra samlarföremål värda miljoner. En släkting anmälde sig motvilligt att åka ner från Norrland och tömma detta hem. Det såldes på ett telefonsamtal till en handlare för 5% av värdet. Arvingarna delade nöjda på den lilla summan. Den avlidne hade på alla sätt försökt hålla kontakt med sina släktingar och spelade t.ex in personliga jul-CDs med musik som han skickade till alla varje jul. han sägs ha betalat 50.000 kr bara i upphovsrättspengar för att lagligen göra denna personliga julgåva som ingen brydde sig om. När han dog hade ingen något vänligt att säga men de tog gärna hans pengar.

Sverige är inte världens roligaste land.

Det kan gå riktigt illa i ett sånt fall.

Min föräldrar hade ett par bekanta som hade barn men var inte gifta. Ett av barnen hade en konflikt med sina föräldrar och syskon. Barnet hade ingen kontakt med sin familj.

När en av föräldrar gick bort så krävde barnet att hus, sommarstuga, villa, bil osv skulle säljas så arvingarna fick ut sina pengar. Den kvarvarande föräldern stod där bostadslös i 75 års ålder utan möjlighet att skaffa egen bostad pga av bostadsmarknaden uppe i malmfälten

Frånsett den så ofta nämnda girigheten upplever jag en annan faktor som ett skäl till konflikter vid arv och det är brist på kunskap. Det är ofta inget problem att vara okunnig men i kombination med vad som skulle kunna härledas till "dunning kruger effekten" blir det ibland fel.
Alltså, en delägare i ett dödsbo är djupt okunnig om hur allt ska gå till men överskattar högt sina kunskaper och försöker därför få alla andra att lyda och konflikten är igång.
Där denna person börjar kräva att få göra allt på sitt vis (han har minsann googlat så han vet!) har man två val, ta en konflikt eller ge upp.
Innan man har varit inblandad ett arv vet man in normalfallet inte allt om hur det går till så mitt absolut starkaste råd är: låt yrkespersoner sköta allt!
Tänk inte tanken "det kan bli så dyrt" för det blir det inte.
Och återigen, gör att så snabbt det bara går. Redan på begravningsbyrån ska man ta reda på vem de rekommenderar för bouppteckningen och finns det en fastighet i dödsboet tar man genast kontakt med en mäklare för värdering inför bouppteckningen.
Använd inte taxeringsvärdet i en bouppteckning (även om man får det) när det sedan ska bli ett arvskifte, en änka som bor kvar i orubbat bo kan det men inför arvskifte är det marknadsvärde som gäller
Tänk på att bouppteckningen används som "inköpslista" vid arvsskiftet så den ska ha så korrekta marknadsvärden som det bara går

När det gäller arv vid en sådan situation så är de väldigt enkelt. Sambo, ingifta makar osv har inget med arvet att göra. Sätt ned foten på engång om detta när det är dags.

Kommer sambo och makar till arvskiftet så visa vart dörren är. samma sak gäller vid bouppteckningen. De har ingen rätt att närvara vid en bouppteckning om någon av arvingarna säger nej till det. Det är även arvingarna som ska göra arvsskiftet och ingen annan kräv att även att arvsskiftet ska bara ske om arvingarna är närvarande och ingen annan.

Däremot så kan en arvinge lämna fullmakt till någon exempelvis en make men det är bara om de inte kan närvara. Skulle bägge dyka upp så släng ut maken.