Vad tycker ni om svenska ministrar?

Det är bra att du är optimistisk och jag förstår vad du menar, jag blev också glad när denna regeringen tillträdde av just den anledningen att det var det bästa som realistiskt kunde hända, och ett litet steg i rätt riktning iallafall och det hade ju varit värre om vi tagit kliv bakåt med 4 nya år med sossarna och vänsterliberalerna istället.

Sen har man naturligtvis andra önsketankar om vad man önskar för Sverige men för att det ska hända krävs typ en statskupp eller något. Men SD är ändå bra och det är mycket bra att dom får inflytande över politiken och är näst största parti, får man inte glömma!

Njaa tycker Ebba spelar lite för mycket clown emellanåt för min smak men visst OK är hon väl.

Det ni alla borde vara skitförbannade över är att araber är tillåtna i maktposition i Sverige. Men de mesiga tafatta svenskarna verkar acceptera det som 'normalt'.
Otroligt svagt!

Skillnaden mellan Reinfeldt och Bolund är i stort sett bara den att Reinfeldt (eller t ex Maudan) hade ett större parti bakom sig, mer stadig uppbackning av en starkare regering - och dessutom långt starkare stöd från nyhetsmedia. Därmed verkade han starkare och kunde ofta undvika verkliga, ingripande debatter. I övrigt ingen större skillnad, de är samma sort.

Trams o det vet du också. Du kan helt omöjligt säga att Bolund o Reinfeldt besatt samma intellekt. Du har bara svårt att erkänna det med tanke på all skada han uträttade.

Haha, så du har fått för dig att jag beundrar någondera av dem? Bolund är förvisso en politruk och rundsnackare, men det var Reinfeldt också, Jag är helt enkelt mindre personfixerad i min syn på politik än du är.

Det går inte att påstå att man är seriös och samtidigt säga att Reinfeldt och (ex) Bolund var lika skickliga debattörer. Då är man antagligen inte insatt. Reinfeldt är den enda personen Åkesson haft problem att debattera med.

Politik: inrikes --> Politiker
/Moderator

Jag anser Kristersson som betydligt skickligare politiker än Reinfeldt. Kristersson har lyckats att bilda en regering med stöd av två så pass olika partier som SD och L. För detta krävs god förhandlingsförmåga.

Kristersson är dessutom en verbalt skickligare debattör än Reinfeldt, men som du skriver Kristersson har inte så mycket utstrålning.

Kristersson har mött svårare motstånd än Reinfeldt genom Magdalena Andersson.

Reinfeldt fick möta en trött Göran Persson (som var en betydligt bättre politiker än Reinfeldt) som folk var lite trötta på efter 10 år och så Mona Sahlin som inte ens var populär inom delar av de egna leden. Hade inte Anna Lindh blivit mördad och hon varit partiledare för S i valet 2006 så tror jag nog inte att Reinfeldt hade vunnit.

Håller med. Anna Lindh hade vunnit 2006.

Och jag undrar hur det gått om Pär Nuder hade fått ta över S i stället för Mona Sahlin. Troligen vinst 2010. När S i "jämställdhetens" namn absolut skulle ersätta Göran P med en kvinna, och det därmed blev Sahlin i stället för Nuder så började deras fria fall ut i tomheten.

Dock anser jag att även en trött Göran Persson är en ojämförligt mycket skickligare politiker än Magdalena Andersson på alla sätt.

Reinfeldt hade mycket riktigt fördelen av att folk var lite trötta på Persson och ville testa något nytt. Och allmänheten misstänkte att M låg närmare S om sanningen om hur välfärdssystemen missbrukades.

Men jag skulle ändå säga att Persson är ett mycket, mycket tuffare motstånd än Magdalena A.

Att pussla ihop ett regeringsunderlag där både SD och L ingår kräver definitivt skicklighet. Samtidigt hade Kristersson en hel del fördelar i de förhandlingarna. SD var överlyckliga över att för första gången någonsin få vara med och bestämma. L visste att de hade åkt ut ur Riksdagen om det inte varit för stödröster från M. Alla visste att om de inte kom överens så var det fortsatt rödgrönt som gällde. Och bakom kulisserna hade en medvetenhet om att SD haft rätt om invandringen och brottsligheten att sprida sig även hos de etablerade partierna.

En sak jag dock får ge Kristersson är att hans regeringsförklaring där han talade klarspråk om brottsligheten var bland det bästa jag hört en svensk politiker säga någonsin. Det var väldigt glädjande att höra sanningen direkt från självaste statsministern. Återstår att se om han backar upp de orden med handling, men ändå.

Vet inte om Nuder klarat 2010. Han hade definitivt haft större möjligheter liksom Thomas Östros än Mona Sahlin. Dåligt omdöme att låta henne bli partiledare. Kampen mellan blocken handlar om att vinna över den väljargrupp som kan tänkas rösta på något parti ur båda blocken. Mona med hennes bakgrund av slarv/fiffel var inte rätt person att locka över dem till den socialistiska sidan.

Pär Nuder och Östros kanske heller är så karismatiska, men ger ett dugligt intryck liksom Magdalena Andersson gör idag. Pär hade förvissa bakgrund som röstkonstnär (jag har själv bevittnat ett av hans torgmöten) men som person framstod som lite grå och byråkratiskt.

Reinfeldt hade en klar fördel 2010 i och med att Sverige hade klarat sig relativt bra i den finanskris som drabbade många länder under denna valperiod. Nu berodde detta inte enbart på regeringens handlande, Persson hade skött ekonomin rätt bra under 10 år och de grundförutsättningar som de drabbade ekonomierna hade berörde Sverige i mindre grad.

Reinfeldt var också tillräckligt smart att försöka beredde sitt väljarunderlag så att även många ur lägre medelklass och arbetarklass röstare på M.

Persson rankar jag högre som politiker än Andersson, dock så är Andersson kvinna och många vill ha en kvinnlig statsminister. Persson kunde framstå som något bufflig vilket inte passade en del av väljarna.