Socialtjänsten tar barn från familjer

På pappret kan det säkert vara flera socialsekreterare och chefer som deltar i ett ärende men i praktiken är det ofta en ensam handläggare som driver på utan att ifrågasättas av medhandläggare, arbetsledning, chefer eller politiker.

Jag blir mycket förbryllad över dina personliga påhopp. Jo och ivo gör ingenting de bara hänvisar. De ställer inga krav om förändring. Du kanske inte vet det?
Att vara alkohol påverkad när man är gravid eller ammar måste jag säga verkar mycket obildat att ens uttala. Som du säkert vet angående forskning och teorier är de i ständig förändring. Under nazismen verkade folket tycka att det var helt okej att döda judar. I samma led hamnar du där du godtycklighet bara följer det en stat säger dig utan att ifrågasätta eller inlyssna andras uppfattning. Problemet är till exempel att de som blivit inbjudna till Sverige inte fått vetenskap om den svenska lagen. Även lagen är luddig där ett tandvårdsbesök verkar frivilligt men om du utekommer kommer ett hot om socialomsorg om du inte följer rekommendationer. Föräldrar får inte kämpa emot eller ifrågasätta välfärden eller den barnomsorg som finns, sådant kan leda till konsekvenser där staten bara kan hänvisa till att föräldrarna inte följer rekommendationer och uppvisar omsorgsbrist.

Staten skall inte besluta hur familjer lever sina liv. Barn skall inte omhändertas om dem inte lever i misär. Misär för dig kan då handla om att inte följa normen?

Det låter inte dumt. Du låter däremot exakt så avstängd som LVU-föräldrar som inte kan begripa hur deras föräldraförmåga kan ifrågasättas. Det är långt ifrån bara nykläckta socionomer som arbetar med barnärenden och OM de gör de så har de ofta ett par års handledning innan de får styra ett ärende eller fatta beslut. Det finns gammal vetenskap som klargör vad som är skadligt för barns utveckling och hälsa, sådan forskning är socialsekreterare i regel uppdaterade i. I de fall det fattas LVU-beslut utan att ha träffat barnet så beror det på akut omhändertagande (tex misstanke om allvarliga missförhållanden/övergrepp) där man inte har råd att chansa utan utredningen startar när barnet förts i "säkerhet". När utredningen visar att det inte fanns någon fara så återlämnas barnet.



Jag har aldrig stött på, eller hört talas om, en socialsekreterare som agerat allena utan insyn/kommunkation med andra i ett LVU-ärende.

Och därför finns det brister i en stor majoritet av utredningarna... Som jag har sagt förut, de som kritiserar socialtjänsterna är oftast de som själva har arbetat där. Höga domare i höga internationella domstolar skulle inte kalla svensk socialtjänst för ett totalt imperium som förhindrar sunda familjerelationer om det inte fanns saker att kritisera.

Utredningarna som görs är bias-tyngda, man utreder den tes man vill höra och skaffar "bevis" för den tesen genom t.e.x utredningshem där personal antecknar just de "brister" som socialhandläggarna söker. Sedan skyller sagda socialhandläggare ifrån sig när barnet dör i fosterhemmet.

Som sagt. Vilka personliga påhopp? Att du resonerar som den generelle menainvandraren som anser att de äger sina barn och bestämmer hur barnen ska fostras? Det är inget påhopp, det är en generalisering utifrån verkligheten. Självklart är det ett misstag att inte redan innan någon invandrare anländer i Sverige förklara vilka absoluta regler och värderingar som gäller, men alla dessa invandrade föräldrar får veta exakt vad som krävs av dem både innan och under LVU. När de inte får tillbaka sina barn så beror det på att de vägrar ändra föräldrastil utifrån svenska lag.

Som svensk anser jag inte att våra lagar eller system är luddiga, det är även upp till varje individ att ta ansvar genom att söka information om landet de lever i.



Som svensk har jag noterat att svensk lags och socialtjänstpraxis uppfattning om vad som är misär och odrägliga/skadliga uppväxtförhållanden kommer betydligt tidigare än den föräldragrupp vi talar om.
Exempel:

Barnet berättar att de förekommer övergrepp/bråk/våld mot/från syskon/förälder/släkt/eller annan part inom familjen.
Barnet berättar att hen inte får tillräcklig sömn/klarar inte av skolan pga situationer i familjen.
Barnet hinner inte med/orkar inte med skolan pga behöver ta stort ansvar i hemmet och hjälpa till att ta hand om syskon.
Barnet kan inte vara hemma/får ingen studiero i hemmet pga generellt kaos.

Barnet berättar att hens frihet begränsas av att föräldrarna, tex:
När barnet får mens vidtar föräldrarna begränsande mer strikta åtgärder medan bröderna lever ett friare liv.
Barnet får inte idrotta, varken i skolan eller på fritiden.
Föräldrarna vill inte att barnet ska umgås med svenskar eller barn av motsatt kön.
Barnet berättar att föräldrarna tjatar om att/tvingar barnet att bära slöja.
Barnet berättar att föräldrarna talar om att barnet ska gifta sig med en kusin.
Barnet berättar att hen inte får ha pojkvän/flickvän och inte ha sex innan giftermål.

Ovanstående är självklara röda flaggor som kan resultera i orosanmälningar, anmälningssamtal, utredning, föreslagna åtgärder utifrån samtycke eller LVU.

Hur vanligt är det att barn dör i familjehem?

Ja, med tanke på att vi har ett flertal mediala dödsfall bara under 2022 så är det, vad man brukar kalla; överrepresenterat. Att det överhuvudtaget dör ett barn av trauma eller vanvård i ett fosterhem som ska se till att barnet ska skyddas är bara det en katastrof. Då pratar vi fosterhem allena. Utökar vi vården till HVB har vi ju runt ett dussin dödsfall per år, där till och med femåringar dör i HVB.

Du måste också vara medveten om att jag diskuterar LVU-fall där barn har blivit tvångsomhändertagna. Jag diskuterar inte SoL-fall där Alibaba har placerats i fosterhem för att denne saknar föräldrar, eller att Sigurd blev den enda överlevande familjemedlemmen i en husbrand. Det jag studerar är konsekvenserna av svensk socialomsorg när barn tvångsomhändertas på lösa grunder. Däri vägs även utfallet av barnets livsvilkor under tiden i fosterhem eller HVB.

Det finns dock inte mycket som är publikt publicerat kring ämnet, varken från Socialstyrelsen eller från SBU, men det finns en del:

Barn omhändertas flitigt när föräldrar inte går med sitt barn till BVC för årliga kontroller (fastän det är frivilligt). Vad gör socialtjänsten? Ja, enligt SBU-Organisatoriska modeller för att barn och unga i familjehem och på institution ska få hälso- och sjukvård och tandvård får fosterhemsbarnen tydligen inte alls vård, då kommunens socialtjänster saknar rutiner för ändamålet...
SBU:
AJ! Denna bristande rutin har redan lett till flera mediala dödsfall, där bland fallet Hassan som det finns en helt tråd om här på forumet.

Det här var roligt, eller hur? Vi tar en till:
SBU:
Det var mindre risk att barn i släktinghem fått vara med om nya övergrepp jämfört med barn i vanliga familjehem (RR=0,32).

Men vänta nu? Socialtjänstens ENDA syfte är att skydda barnet från sina onda föräldrars smisk och placera barnet i en fostrande trygg miljö med allenarådande gudsfroma fosterföräldrar... Sedan visar det sig att barnet löper större risk att utsättas för nya övergrepp i dessa fosterhem än om de hade fått stanna i familjen/släkten de föddes i.

Sedan hittade jag artikelserien om de upphängda små liven i fosterfamiljen i Dalarna, du vet de där busungarna som blev upphängda att dö på vinden:
Vad ska jag få för straff nu??!
"Så var det dags för fosterpappan att säga att pojkarna ljuger. De har aldrig blivit upphängda i säckar och slagna med hammare."
Nej, något annat vore väl tämligen skandal, för då måste statsministern stå i ytterligare en presskonferens och beklaga sig över att han har varit naiv att tro att kritik mot socialtjänsten är terrorstämplad desinformation!

Då tar vi det igen:
Hur många barn dör i familjehem?
+
Hur många barn LVUas pga att föräldrarna inte tagit barnen till BVC?

Väl rutet! Det stämmer att barn ibland omhändertas godtyckligt pga en enskild socialsekreterares brist på professionalitet, som dessutom kan innebära ur askan i elden för barnet. Varje gång det sker är en tragedi, ett fruktansvärt trauma för de inblandade.

Jag säger inte att alla lvu:er är felaktiga, men i ett så viktigt uppdrag får misstag helt enkelt inte begås. Att barn dessutom dör i familjehem, pga vanvård, är en katastrof.

Detta med BVC kan jag intyga, då socialsekreterare, som standard, per automatik, provoceras om föräldrarna avstår BVC, eller använder den tjänsten efter eget huvud (ajabaja, inte tänka själv, staten vet alltid bäst).

Icke att förglömma, barn som trivs i sina familjehem och blir tvingade tillbaka till föräldrar som misshandlar dem.

Kontrollsystemet behöver utökas och organiseras om för att motverka enskilda socialsekreterares makt. En oberoende part, helt utanför den aktuella enheten, bör se igenom underlaget och intervjua/möta barnet för samtal/interaktion. Man bör lägga större vikt vid att lyssna in, och tillmötesgå, barnets önskemål så långt det överhuvudtaget är möjligt.

E* Glömde, ett strikt tjänstemannaansvar bör införas, så att socialsekreterare som uppenbarligen missköter sitt uppdrag får någon form av konsekvens.

Helt korrekt det är bara att läsa nedan artiklar.
https://www.equalsthlm.se/artiklar/s...rn-blir-lvuad/

https://www.equalsthlm.se/artiklar/s...e-med-anmalan/

https://www.equalsthlm.se/artiklar/m...u-utredningar/

Vad menar du att dina tre länkade artiklar bevisar?

Gång på gång ser vi upprepade gånger vilka offer av barn och ungdomar som dör i socialtjänstens omhändertagande. De trakasserar människor som sköter omsorg medans de barn som lever i försummelse fortsätter göra det. Detta för att socialtjänsten inte kan eller har tillräcklig kompetens att förstå vad för varningssignaler som är verkliga. Istället är det sjukvården och polisen som ser det verkliga.

Det är socialtjänsten som ofta misslyckats med insatser som leder till skjutningar missbruk dödsfall och misshandel av barn och unga!

Vi vet att socialtjänsten inte följer de barn som ofta är med om stora brott utan att insatser kan vara insatta på andra där man försöker vinna genom att fostra människor.

Låt oss granska socialtjänsten för att se om det finns brister, annars är det emot rättssäkerheten!