Citat:
I en förlängning är det där är ett, i en rättsstat, helt ohållbart argument.I en enkel uppdelning kan man göra två sorters fel:
Typ 1: Man missar att upptäcka faktiska riktiga fall. Falskt negativ, som vi uttrycker det i mer vetenskapliga termer.
Typ 2: Man misstar sig och inkluderar fall som inte är riktiga fall. Falskt positiv.
Man kan inte legitimera fel av typ 2 genom att hänvisa till att man i alla fall inte gjort fel av typ 1.
En del av de mer emotionella inläggen i denna tråd, liksom i många liknande, tar avstamp i den synbara övertygelsen att den ena av feltyperna är helt dominerande och att den andra typen är i princip försumbar, i alla fall på det stora hela räknat om än ej för den enskilde drabbade.
Vad det är mest av är i slutändan en fråga som inte avgörs av emotionellt laddade utrop utan är en strikt empirisk fråga.
För oss som har haft tillfälle att få ganska omfattande insyn i relativt många ärenden av den här karaktären står det nog klart att både typerna av fel förekommer, låt vara att frekvensen är en mer öppen fråga. Det stora bekymret är ur min synvinkel att handläggarna gör fel över huvud taget, oberoende av vilken typ av fel som görs. Det borde nog alla kunna enas om.
