Socialtjänsten tar barn från familjer

Vad är svammel menar du? Varför ska föräldrar ta "hjälp" för att någon förvirrad höna orosanmäler för minsta lilla? Många gånger är det troligen anmälaren som behöver hjälp.

Vid misstanke om våld öppnar de dessutom ALLTID upp en utredning. Att det sker nära 400 tusen anmälningar varje år pekar ju på att något är fel. Även om vissa säkerligen blir anmälda flera gånger förekommer knappast så rikligt med missförhållanden att den volymen är motiverad. Tycker du själv att det är rimligt att vart tionde barn blir orosanmält varje år?
Hade varit intressant att veta hur stor andel av alla barn som någon gång under sin uppväxt blir anmält någon gång.
Varför tror man numera att vart och vartannat barn håller på att bli ihjälslaget av sina föräldrar? Vidare hade det varit intresssant att veta hur många anmälningar som resulterar i motanmälningar. Både rena polisanmälningar eller anmälningar till kommuner och till Skolverket.

Allt är svammel eftersom du styrs av fördomar. Föräldrar behöver inte hjälp för att någon förvirrad höna orosanmäler för minsta lilla. Återigen: Varje anmälan resulterar i en bedömning/förhandsbedömning varvid många läggs ned. Vissa resulterar i en utredning som kan ta olika lång tid beroende på vad saken gäller och samarbete. För en del upptäcks brister och de erbjuds hjälp utifrån samtycke, andra ärenden är så allvarliga att man måste vidta åtgärder utan föräldrarnas samtycke. Det handlar inte om skitsaker, i regel finns stöd från andra myndigheter så som skola, hälso- och sjukvård samt anmälande familjemedlemmar samt även barn.

Jag kan tycka att den benhårda sekretessen är beklaglig, låt folk få sitt skitiga byk utfläkt istället. Det är ingen slump att de som hetsar mot socialtjänsten är högst ovilliga till att på eget initiativ presentera utredningsmaterial från socialtjänsten.



Vart tionde barn har jag för mig att det handlar om. Det kan ses i skuggan av att ca 20 procent (dvs vart femte) av alla barn växer upp med minst en förälder som har alkoholproblem. Ska hänsyn tas till alla sorters substansmissbruk handlar det alltså om fler. Sedan har vi alla barn som växer upp med föräldrar som har psykiska sjukdomar/störningar, en grupp som inte sällan även har problem med substansmissbruk. Nämnda grupp(er) har i regel svårt att sköta sig själva och sitt egna liv, än svårare har de att tillgodose barns behov.

Det görs många orosanmälningar men många barn som far illa missas ändå, tyvärr. Hellre en anmälan för mycket än en för lite.

Det du skriver stämmer inte. Läste du ens vad jag skrev? Vid misstanke om våld utreder de ALLA. Det sker ingen bedömning. Och nej - det finns inget stöd. Det påtvingande åtgärder som ska vara frivilliga, men om föräldrar vägrar "stöd" ligger hot om LVU istället. Accepteras "stöd" får soc istället ett erkännande om att det finns brister, vilket även det ses som försvårande.

Om vart tionde barn blir anmält varje år måste ju siffran vara betydligt högre om man ser till hela uppväxten. Det är knappast bara samma barn som anmäls gång efter gång.

Att anmäla barn på måfå är en väldigt dålig ide. Det sliter på såväl barn som föräldrar. Många blir stämplade för livet. De blir utfrysta i skolan, barn och föräldrar kan drabbas av psykisk ohälsa. Ingen vill bli anmäld. Det föder och när bara hat.

Jag omhändertogs från min mamma när jag var runt 9-10 år. Visst det var jobbigt då, men nu i efterhand har jag accepterat det, hon hade borderline, hade en kille som var grovt kriminell. Misshandlade mig och min lillasyster. Och bidrog till att jag blev sexuellt utsatt som barn.


Socialtjänsten räddade mig, och många andra. Men min mamma (såklart) tycker de är helt fel, hon kan inte se hennes agerande osv från andras perspektiv. Enligt henne var hon bästa mamman i hela världen…


MEN det tog lång tid innan de tog oss, det var många steg och orosanmälningar innan något hände, många möten etc, men en dag kom dom och polisen och hämta oss. Så folk som tror att någon gör en orosanmälning sen kommer soc och tar en det stämmer verkligen inte.

Läsvärt i frågan.
https://www.dn.se/sverige/frontfigur...-av-moderater/

Min personliga uppfattning är att socialtjänsten har för lite resurser och för få barn barn blir omhändertagna från oansvariga föräldrar.

Men vem är denna kvinna som startade denna hatkampanj mot Sverige och har blivit en säkerhetsrisk för Sverige? Jag tror ju inte hon heter Anna, Maria eller Johanna. Jag kan ha fel så rätta mig gärna.

Om min teori stämmer kanske hon kan få åka med samma plan som Sveriges officiella koranbrännare. Är det svårt att få länderna ta emot de är det väl bara att sätta på det en fallskärm och sparka ut de från flygplanet över det land de är medborgare i.

edit: Är det däremot en Svensk skulle hon ju kunna få prova basejump i Aiktikgruvan utan träning. Får hon på ett riktigt bra dyk kanske skallen hamnar där den borde vara. I rövregionen.

Oh.... Okje, som ett hypotetiskt scenario kan vi således anmäla dig för att ha sexuellt ofredat dina barn. Dina barn blir nu direkt omhändertagna enligt LVU§6, med LVU§2 som underlag utan pardon och reson. De får skiljas från sitt trygga hem i minst fyra veckor och får utstå en ohygglig process som de själva inte förstår, om de har tur hamnar de hos en fungerande fosterfamilj som bara misshandlar dem och inte sexuellt utnyttjar och sedan låter barnen dö i sina sängar. Under dessa fyra veckor gör vi ännu en orosanmälan om att du har misshandlat barnen. Nu kommer dina barn inte att se dig på minst 8 veckor, då socialtjänsten nu får fyra nya veckor på sig att stämma till förvaltningsrätt. Barnen kommer att utsättas för svenska "barnförhör", de kommer att få svara på vilseledande frågor och övertalas att svara att du minsann kan ha knuffat någon gång och tagit barnet mellan benen (om barnen fortfarande lever). Vips har socialtjänsten fog för ett permanent LVU och till och med FB 6kap 8§.
Allt detta för att vi här på forumet hittar på två hypotetiska anmälningar.



Ja, tacka fan för att många barn med verkligt skyddsbehov missas när socialhandläggarna måste sålla i 8 000 anmälningar per dag, där 7 999 av dem är falska. Det är som att hitta en prickig Sill i ett stim av randiga sillar.
Om folk orosanmälde det som verkligen var något att anmäla så skulle fler barn med skyddsbehov få adekvat hjälp på direkten och barn till helt fungerande familjer skulle inte behöva genomgå trauma och död i fosterhemsindustrin.

Den ursprungliga kvinnan som du anser har "spridit hat mot Sverige" genom att anmäla Sverige och gå mot alla Nordens socialtjänster är den numer 90 åriga juristen och medicinske licentiaten S. W*st*b*rg. Hon är den som har stått upp för svenska barn mot svensk socialtjänst sedan 70-talet. Hon har vunnit åtta fall i ECHR!
Hennes juridiska kommpetens i folkrättsfrågor och barnrättsfrågor i synnerhet får Flashbacks jurister att se pyttesmå ut.

Det är hon som har uttalat sig om det som vår statsminister kallar "desinformation":
https://www.aa.com.tr/en/europe/expe...ildren/2580019

Gräver man lite djupare i vad socialtjänsterna håller på med så ser du snart varför denna 90-åring kan ha vunnit så många fall i Europas högsta domstol. Vi som dessutom har läst socialhistoria vet om att omhändertaganden av muslimska barn inte är några isolerade händelser eller "desinformation" utan samma sak hände med samer, finnar, judar, för att inte glömma romer och övriga fattiga för så sent som 40 år sedan.

DOCK tror jag inte att tanten och hennes team är de som är "frontfigurer" i din artikel. För detta team vet skillnaden mellan barn som har skyddsbehov och barn som inte har det. Föreligger det verklig våldshandlig mot barnen i fråga kommer inte teamet att arbeta för ett återförenande.

Anledningen till varför just det tog tid i ditt anektotiska fall var just för att du var den prickiga sillen i ett stim av randiga sillar. Hade socialhandläggarna inte behövt gå igenom hyllmeter av obskyra orosanmälningar hade de kunnat se din situation direkt och vidtaga åtgärder. Nu verkar det som att du ändå blev sexuellt utnyttjad i socialtjänstens famn.

Jag beklagar det som du och din syster utsattes för. Jag menar det verkligen. Det måste varit hemskt. Ditt fall utgör den mycket lilla andel där orosanmälan och omhändertagande tycks ha varit befogad.

Fast du har djupt fel vad gäller din sista mening. Det vet jag själv.

Mycket bra inlägg! Det är just det du beskriver som är min invändning. Folk fattar inte att det är just så det kan gå till och inte bara kan gå till, utan gör det också i väldigt många fall. Detsamma gäller vid misstanke om våld i hemmet.

Just relationen mellan riktiga fall och de falska är grotesk. På ett sätt är det heller inte konstigt att det är så med tanke på de instruktioner som ges anställda inom barnomsorg och skola. Anmäl varje misstanke lyder instruktionen. Låter tydligt och enkelt, men i praktiken är det förstås vansinne. Misstanke måste definieras. Eftersom egentligen ingen vet vad som pågår i barnens hem skulle ju vartenda barn kunna anmälas. Det kan alltid finnas en misstanke om man inte vet hur det förhåller sig. Det är en starkt bidragande orsak till varför det sker så enormt många anmälningar och varför så otroligt låg andel av dem egentligen är befogade. Det är ett jätteproblem på alla sätt.

Det skapar trauman för barn och föräldrar och i de få fall där det verkligen förekommer allvarliga missförhållanden försvinner de tyvärr ofta i mängden. Ett sådant fall beskrevs här ovan, om det är sant. Sen är det ju tyvärr även så som du beskriver. Omhändertagna barn placeras ofta i stödfamiljer, familjehem där de har mycket svag anknytning till de vuxna. I flera fall förekommer både våld och sexuella övergrepp. I värsta fall uppstår alltså en situation där barn rycks upp från en stabil och bra uppväxt, fria från både våld och övergrepp. Sedan inkommer en orosanmälan pga något trivialt, exempelvis att barnet sagt något olämpligt på förskolan och drevet drar igång. Barnen blir placerade där de utsätts på riktigt.

Vill poängtera att jag inte är del i någon LVU kampanj. Jag är bara en vanlig svensk medborgare som är kritisk till hur systemet och samarbetet mellan skola och socialtjänst fungerar. Det är ineffektivt, dåligt, rättsosäkert m.m. Sedan måste familjehem kvalitetssäkras långt mycket bättre än vad som är fallet idag.

Mer exakt SoL 1 kap. 3 §, LVU 2 & 6 §§. Det som kommer hända är att socialtjänsten gör en förhandsbedömning där de inleder förhandsbedömning där de beslutar sig för om en utredning ska inledas eller ej. Om utredning startas så bestäms vilken aktivitet som skall vidtas. Kör på säger jag, jag har full tilltro till våra myndigheter.


Hellre att en för mycket anmäls än en för lite. Återkommande anmälningar är många gånger ett tecken i sig. Du kan inte lära människor vad som är rimligt att anmäla och inte, det är upp till professionen att avgöra. Alla anmälningar har också olika tyngd. En myndighets anmälan väger tungt, rent generellt kan man säga att skolan, sjukvården och polisens anmälningar i regel är skäliga. Privatpersoner väger lite lättare, det kan handla om okynnesanmälningar (vilket myndigheter är vana vid) men det kan även handla om en förälder, eller mor- farförälder, granne - som vet att de sätter sig själva i skiten om de anmäler, även där finns många gånger skäl och trovärdighet.

Sveriges exceptionell höga invandring från våldskulturer, där det är kutym att slå kvinnor och barn, har givetvis ökat belastningen på socialtjänsten. Där har du den främsta förklaringen till ökningen av orosanmälningar. Vilka som är mest drabbade är lätt att se genom att bara studera vilka grupper som driver på hat- och hetskampanjerna mot socialtjänsterna.

*Gäsp*
Kom med något nytt, snälla?
Det som händer vid en så pass allvarlig anmälan som t.ex. sexuellt utnyttjande av barn är att socialhandläggaren springer fort som fan till socialnämndens ordförande, som utan underlag tar ett LVU§6- beslut. Inga förbedömningar görs då man inte vill "riskera" att barnet skadas.



Vi har ju just försökt lära dig att för många anmälningar inte är bra, då socialhandläggarna måste läsa struntsaker istället för riktiga anmälningar. Återkommande anmälningar kan vara ett tecken på att familjen behöver hjälp och stöd. Vanligt förekommande är att föräldrar anmäler sig själva och skriker ut att de behöver hjälp med vissa saker. Men dessa familjer får sällan det hjälp och stöd som behövs, utan socialen tar barnet då "professionen" tycker att det är enklast.

När ett barn verkligen behöver stöd av samhället syns det på långa vägar! Håller man sig till de fasta punkterna i LVU§2 så är det rätt tydligt för alla vuxna. Missbruk, misshandel, utnyttjande och grov vanvård syns! Det som inte syns är fiktiva bomullsbedömningar av gummitillägget i samma paragraf. Där inte ens socialhandläggarna vet hur de skall bedöma. Dessa fall behöver inte något stöd från samhället mer än frivillgvård i hemmet.



Du får tänka på att Sverige och Tyskland är de enda länderna där lätt barnaga är totalförbjudet och förenat med fängelse i 2 år. I alla andra länder är lätt barnaga tillåtet. Nu är jag inte förespråkare av tukt och aga mot barn, men jämför svenska barn med andra länders barn så får du se hur illa vår fria uppfostran är ställt. Svenska barn har ingen stoppknapp alls, de lever rövare i skolan och lyssnar inte på sina föräldrar.

Du har ingen aning om dessa "hat och hetskampanjer": Jag väljer att återcitera min signatur
"With all due respect, when the Social Council, which is a non-judicial body, and other national authorities, treat parents and children with such an imperium, it could be catastrophic for family relationships."