Kan man avsäga sig sitt barn som är under 18 år?

Efter att ha läst en artikel om en Jazmin Perez (18 år) i Miami (USA) som lejade en lönnmördare för att döda sitt barn så kom jag på en sak som jag länge funderat på.

Detta då jag ibland läser konstiga saker om föräldrar som mördar sina barn.

- Är det inte lättare att bara gå till socialamyndigheter och säga upp föräldraskapet? Alltså ansvaret?

Tänkte på han Chris Watts (USA, 2018), som dödade sina två barn för han ville inte vara förälder längre.
Susan Smith (USA,1994) som dödade sina barn genom att medvetet köra bilen över en bro. Hon ville inte heller vara förälder längre.
Chad Doerman (USA, 2023) dödade sina tre söner med gevär. Är osäker på om han var sinnessjuk och inte ville vara förälder längre....

Jag vet att jag jämför med USA, men i Sverige, är det inte bara lättare att avsäga sig föräldrarkapet?
Är det straffbart att inte vilja vara förälder längre?

Ovanstående barn hade kunnat få fortsätta leva om man hade kunnat sagt upp föräldraansvaret.

OBS: Jag fattar att i vissa fall är föräldern sinnessjuk och dödar för att hämnas på mamman/pappan till barnen om det har skilt sig. Det var ju någon liten pojke som dog nu i våras i norra delen av Sverige då pappan dödade sonen (8 år) bara för att hämnas på mamman.
Men det är inte dom jag syftar på.

I Sverige är pappan pappa vid födsel oavsett om barnet är biologisk avkomma eller ej om man är gift. Om man är sambo däremot så måste man så att säga bekräfta sitt faderskap.

Har man en gång bekräftat det kan man kanske avsäga dig det om det visar sig vara en icke biologisk avkomma. Annars är det nog rätt omöjligt.

Rent principiellt kan du det om du hittar någon som är villig att adoptera dem.
Inte en helt enkel procedur, men helt laglig.
Krävs en hel del utredningar där barnens välfärd står i fokus.
Jag gjorde det själv till mindotters mammas make, men då var jag själv 17 så inte direkt lämplig förälder och dottern föddes innom det äktenskapet, även om hon anlades innan.
Men en möjlig lösning.

Du kan inye avsäga dig föräldraskap.

Men vad händer då om man rent formellt går till soc och säger "jag heter X, personnummer Y. Jag vill inte vara förälder längre, och jag vill att ni hämtar barnen. Jag kommer inte att kasta ut dem, men jag kommer inte att ta hand om dem längre, och väntar på att ni hämtar dem så fort som möjligt".

Vad händer då egentligen?
För på något plan har man ändå agerat relativt ansvarsfullt.

Susan var väl hon som var psykopat?

Psykopater bryr sig inte på samma vis och är nog väldigt impulsiva. De vill helt enkelt göra sig av med "problem" snabbt.

De flesta omplaceringar av små barn är tvångsåtgärder, de flesta omplaceringar på äldre barn är frivilliga. Så nog tröttnar folk på att vara föräldrar.

Men de som dödar sina barn gör inte det för att barnen är svåra att hantera. Du kan som sagt alltid lämna bort dom.

Det är väl bara att kontakta socialen och ljuga och säga din unge torterar och dödar små djur, tror dom dig blir ungen förhoppningsvis omhändertagen, tror dom dig inte så har du just visat dig olämplig som förälder och dom omhändertar barnet.

Var ungen inte störd innan så lär han bli det efter detta och risken att denne återkommer för att hämnas får anses vara stor.

Om du talar om för soc att du inte längre vill ta hand om ditt barn då undersöker de orsaken till detta. De kommer att erbjuda dig stöd i ditt föräldraskap. Men om du vidhåller att du inte vil ha ta hand om barnet så kommer barnet att placeras i familjehem till dess det blir 18 år. Du kommer hela tiden ha ansvar att bidra ekonomiskt till barnets försörjning. Underhållsbidrag enligt de beräkningar som Försäkringskassan gör. Detta fram till dess barnet gått ut gymnasiet dock inte längre än till 21 år. Barnet har också rätt till arv efter dig.

Tänker mig att du alltid är underhållsskyldig. Sedan kan väl ingen tvinga dig att ta hand om barnen, men de kan tvinga dig betala.

Juridiskt tror jag det är svårt, så länge inte barnen blir adopterade av ngn annan, vill säga.

Dock kan jag med erfarenhet från jobb inom socialtjänsten säga hur det fungerar i praktiken, det är ju så att du kan gå till socialtjänsten och be att vi placerar barnet, dvs du ansöker om det. (Ja, detta händer lite då och då, även om det inte är vår vanligaste typ av ärende vi jobbar med).

Naturligtvis kommer vi undersöka alternativa möjligheter till placering, dvs bedöma om du som förälder kan klara av att ta hand om ditt barn, om du får stöd. Men om vi tillsammans med dig som förälder ser att det inte är möjligt, så ordnar vi en placering för barnet i jourhem/familjehem.

Det är skyddsnätet som vi (turligt nog) åtnjuter än så länge, i välfärdsstaten Sverige…

Rent juridiskt kommer du fortsatt vara förälder. Men du kan rätt lätt få slippa umgänget om du lämpar över allt på den andra föräldern. Dock får du betala underhåll.