Hallå!
Bakgrund info:
Jag fick vid 6 års ålder för högt tryck i huvudet "vattenskalle", detta fick jag hjälp med av en shunt som dränerade övertrycket till min mage.
Dock blev det effekter av den tid jag gått runt med högt tryck, liter som en hjärnblödning skulle man kunna säga. Bland annat äter jag kortison för att mina binjurar och hypofys inte jobbar tillsammans som dem ska, jag gick inte in i puberteten utan var tvungen att få testosteron sprutor för att det skulle gå igång.
Jag fick diagnosen atypisk autism när jag gick sista året på gymnasium, detta till följd av det tryck som påverkat min hjärna när jag varit liten, då inget tecken finns på autism innan 12 års ålder.
Tiden efter skolan:
Jag började jobba veckan efter studenten, jag jobbade då i oslo på veckorna och åkte till sverige torsdag-söndag, jag flyttade hemifrån, köpte en Ny bil, skaffade både sambo och efter 1,5år efter studenten köpte jag mig även hund.
Under denna period fram tills januari 2023 brukade jag mig av amfetamin, oftast i små-rimliga mängder men ibland spårade det även ur totalt, drack ofta på kvällarna för att kunna varva ner.
Denna period fungerade vardags livet, men i januari 2023 blev jag tagen av trafikpolisen och blev av med körkortet till 2024.
Jag har då alltså missbrukat 2,5-3 år amfetamin, lite i början men sista delen av perioden var det mest. Jag slutade cold turkey den dagen och mer eller mindre klarat mig fint det sista halvåret, men det är nu mitt liv rasar samman, jag blir av med jobbet, chefen betedde sig väldigt dåligt och jag mådde inte bra och började dricka istället, jag gick hemma 1 månad innan jag fick tag i ett nytt jobb, ett jobb där jag har aldelles för stor press o förväntningar på mig (Bilmekaniker). Det har varit dagar då jag käkat Elvanse och dem dagarna fungerar det fint på jobbet, känner att jag kan det jag ska göra och är lugn. Men utan så mår jag dåligt (orolig), har svårt att komma igång med olika projekt och även svårt att slutföra dem. Har även samma problem hemma, just att komma igång o avsluta både vardagliga sysslor men även mina projekt jag har hemma.
Det blev lite långt men nu har ni en liten story hur det varit.
Jag ska nu få utredas igen för om jag har ADD, eller ja dem ska komplettera den utredning jag gjort för att se om dem kan sätta diagnos på mig, utredningen jag gjorde när jag gick i skolan fick jag 5 poäng för add, varav man måste ha minst 6 för att ställa diagnos.
Syster ska också utredas för add, mina kusiner har add, min far känner igen sig i både min syster och i mig så han har eller har drag av add.
Till min fråga!
Hur ärlig ska man vara med sjukvården? Känns ju som att om man inte håller tungan rätt i munnen kommer de bli tvärstopp att få hjälp med medicinering eller? Mitt liv har rasat senaste halvåret och nydligen lämnade min sambo mig, så jag behöver verkligen få hjälp att styra upp livet igen, för nu fungerar det ju uppenbarligen inte!
Tacksam för svar och input
Bakgrund info:
Jag fick vid 6 års ålder för högt tryck i huvudet "vattenskalle", detta fick jag hjälp med av en shunt som dränerade övertrycket till min mage.
Dock blev det effekter av den tid jag gått runt med högt tryck, liter som en hjärnblödning skulle man kunna säga. Bland annat äter jag kortison för att mina binjurar och hypofys inte jobbar tillsammans som dem ska, jag gick inte in i puberteten utan var tvungen att få testosteron sprutor för att det skulle gå igång.
Jag fick diagnosen atypisk autism när jag gick sista året på gymnasium, detta till följd av det tryck som påverkat min hjärna när jag varit liten, då inget tecken finns på autism innan 12 års ålder.
Tiden efter skolan:
Jag började jobba veckan efter studenten, jag jobbade då i oslo på veckorna och åkte till sverige torsdag-söndag, jag flyttade hemifrån, köpte en Ny bil, skaffade både sambo och efter 1,5år efter studenten köpte jag mig även hund.
Under denna period fram tills januari 2023 brukade jag mig av amfetamin, oftast i små-rimliga mängder men ibland spårade det även ur totalt, drack ofta på kvällarna för att kunna varva ner.
Denna period fungerade vardags livet, men i januari 2023 blev jag tagen av trafikpolisen och blev av med körkortet till 2024.
Jag har då alltså missbrukat 2,5-3 år amfetamin, lite i början men sista delen av perioden var det mest. Jag slutade cold turkey den dagen och mer eller mindre klarat mig fint det sista halvåret, men det är nu mitt liv rasar samman, jag blir av med jobbet, chefen betedde sig väldigt dåligt och jag mådde inte bra och började dricka istället, jag gick hemma 1 månad innan jag fick tag i ett nytt jobb, ett jobb där jag har aldelles för stor press o förväntningar på mig (Bilmekaniker). Det har varit dagar då jag käkat Elvanse och dem dagarna fungerar det fint på jobbet, känner att jag kan det jag ska göra och är lugn. Men utan så mår jag dåligt (orolig), har svårt att komma igång med olika projekt och även svårt att slutföra dem. Har även samma problem hemma, just att komma igång o avsluta både vardagliga sysslor men även mina projekt jag har hemma.
Det blev lite långt men nu har ni en liten story hur det varit.
Jag ska nu få utredas igen för om jag har ADD, eller ja dem ska komplettera den utredning jag gjort för att se om dem kan sätta diagnos på mig, utredningen jag gjorde när jag gick i skolan fick jag 5 poäng för add, varav man måste ha minst 6 för att ställa diagnos.
Syster ska också utredas för add, mina kusiner har add, min far känner igen sig i både min syster och i mig så han har eller har drag av add.
Till min fråga!
Hur ärlig ska man vara med sjukvården? Känns ju som att om man inte håller tungan rätt i munnen kommer de bli tvärstopp att få hjälp med medicinering eller? Mitt liv har rasat senaste halvåret och nydligen lämnade min sambo mig, så jag behöver verkligen få hjälp att styra upp livet igen, för nu fungerar det ju uppenbarligen inte!
Tacksam för svar och input
