Samhörighet och vår gemensamma källa i existensen

Efter en djup och personlig upplevelse har jag fördjupat mina tankar kring medvetandets natur och vår ömsesidiga samhörighet. Dessa reflektioner har förändrat min syn på världen och hjälpt mig att förstå att vi alla är förenade som en enda enhet.

Jag tror att när vi skadar andra skadar vi oss själva, eftersom vi alla är en del av samma gemensamma väsen eller medvetande. Varje handling vi utför påverkar inte bara andra utan också oss själva. Att vara medveten om denna grundläggande koppling hjälper oss att inse att våra handlingar och ord har kraftfulla konsekvenser för hela det kollektiva medvetandet.

Min teori utgår från tanken att hela existensen har ett gemensamt ursprung, en källa som är för svår för människan att fullständigt beskriva eller förstå. Denna teori finner stöd i vår nuvarande vetenskapliga förståelse av universum och naturen.

En viktig grundsten i min teori är att allting, inklusive människor, består av atomer. Atomerna är de minsta byggstenarna i materien och utgör grundläggande enheter av allt som existerar i universum. Forskningen inom kvantfysik och partikelfysik har gett oss insikter om atomers struktur och deras roll i att bilda allt från stjärnor och planeter till levande organismer.

Genom att studera atomer har forskare funnit att de är oerhört likartade i sin sammansättning och egenskaper. Oavsett om det är en människa, ett träd eller en sten, är de alla uppbyggda av samma grundläggande atomer. Detta ger oss en djupare förståelse för vår samhörighet med allt som existerar.
Vidare har forskningen inom astrofysik och kosmologi avslöjat att alla atomer i universum har sitt ursprung i de kraftfulla processer som äger rum i stjärnor. Genom stjärnors födelse, liv och död bildas nya atomer som sprids ut i kosmos och ger upphov till nya former av liv och materie. Detta betonar en koppling mellan oss och stjärnorna, där vi alla delar samma atomära ursprung.

Dessa vetenskapliga insikter ger stöd till min teori om en gemensam källa för hela existensen och hur allt är förbundet genom atomernas enhetliga natur. Genom att reflektera över detta och betrakta oss själva som en del av en större kosmisk väv av materiell och energetisk sammanhang, kan vi uppnå en djupare känsla av samhörighet med vår omvärld och främja ömsesidig respekt och ansvar gentemot allt liv på jorden.

Jag är intresserad av att höra era åsikter och reaktioner på min teori.

Tror ni att det finns en gemensam källa för allt och att vi är sammankopplade genom vårt medvetande? Hur ser ni på idén att skada andra är som att skada oss själva? Finns det några liknande teorier eller vetenskapliga rön som stödjer detta?

Jag är öppen för att lyssna på olika perspektiv och få en djupare förståelse av medvetandets natur. Diskussionen kring dessa frågor kan vara berikande och hjälpa oss att utveckla våra egna tankar och idéer. Så dela gärna era åsikter, tankar och eventuella forskningsrön som kan vara relevanta för ämnet.

Äntligen en tråd som är intressant och skiner med visdom.

Jag tror absolut på att allt hänger ihop, som i ett kollektivt medvetande. För mig så är detta den största visdomen och vi alla hade mått bättre som en stor enhet om bara fler hade förmågan. Detta innefattar även djur och natur. Vi lever alla under samma tak och vi måste lära oss att vara rädda om varandra.

Jag tror att hela universum hänger ihop och existerar i en symbios med allt som finns i den.
Universums uppgift är att skapa och upprätthålla liv.

Kvantfysiken berättar för oss att världen som vi upplever med våra grundläggande sinnen inte är som vi tror. Detta borde få varje individ att söka efter en djupare mening här i livet. Vi borde ifrågasätta hur vi lever och tänka på vad som är viktigt på riktigt.

Genom olika upplevelser som jag själv har varit med om så tror jag även på att livet fortsätter efter att kroppen dör. Jag är inte religiös, jag tror mer på att skapelsen är så perfekt och att den kommer någonstans ifrån. Man kan säga att jag är spirituell, att själen söker sig tillbaka till källan när det är dags.

Livet är inte en slump, existensen är för fantastisk för det.

Jag har hört argument som säger att vetenskap och det spirituella inte hänger ihop men det stämmer inte. När vetenskapen kommer ikapp och då troligtvis med hjälp av kvantfysiken så kommer den ändra om hela vårat synsätt på livet och kretsloppet. Vetenskap är människans sätt att förstå och förklara existensen och det kommer att ta tid att förklara allt eftersom vetenskapen vill gärna hålla fast vid att livet inte är magiskt.

Intressant fråga. Att vårt universum är holistiskt så tillvida att vitt skilda händelser i tid och rum hänger ihop genom det man brukar kalla för kvantmekanisk sammanflätning har man känt till i snart 100 år, men fysiker är fortfarande oense om hur detta genom många observationer bekräftade faktum ska tolkas.

En del tror som Nobelpristagaren Gerard 't Hooft på superdeterminism, alltså att vårt universum är ett gigantiskt Game of Life, där varje nytt drag är förutbestämt av reglerna och hur allt började (begynnelsetillståndet).

Det är här viktigt att inse att "hänger ihop" inte innebär att händelse A påverkar händelse B, men de kan ha ett gemensamt ursprung långt tillbaka i tiden som påverkar dem bägge. Sammanflätning kräver alltså inte signaler som färdas snabbare än ljuset eller det som Einstein kallade för spooky action at a distance, vilket båda skulle stå i strid med Einsteins relativitetsteori.

För mer om superdeterminism, se den här tråden:

(FB) Vilka argument har fysiker som tror på superdeterminsm-tolkningen av kvantfysiken?

Samt mitt inlägg här:

(FB) Hur motiverar dr Robert Lanza att livet startar om efter döden utifrån fysiken?

Observera dock att Robert Lanzas teori, som den tråden egentligen handlar om, är trams. Det finns många som likt Lanza kokat en esoterisk soppa på den kvantmekaniska spiken. Eller som användaren Bogomil skulle ha kallat det: "New Age-trams".

Detta sagt, så finns det även respekterade fysiker som spekulerat om en roll för sammanflätning i vårt medvetande. Ett exempel är Nobelpristagaren Roger Penrose. Jag tvivlar dock på Penrose teori av skäl som jag diskuterar här:

(FB) Bevisa att gud inte existerar.

(FB) Bevisa att gud inte existerar.

Se även den fortsatta diskussionen på flera sidor i den tråden.

Vad fan spelar detta för någon roll öht? Hur verkligheten faktiskt ser ut, är vad som som spelar roll. Att långt i efterhand komma och vara ömsesidig och respektfull, är ju av noll värde, eller som kristna alltid gör, försvara psykopater och mängder av felgörare, med sitt äckliga "förlåtelsen" och "ingen är fri från synd" och andra äckliga hopkok.

När kristna(och annat troende pack) börjar grovt misshandla bedragare som arbetar och har hög lön, kan jag tänka mig att börja göra något nytt ömsesidigt. Men då ska det vara misshandel av graden som ger svåra, permanenta men och kronisk ptsd.

Kristna är ju bäst på att inte respektera, att alla inte vill ha med varandra att göra. Samtiidgt som dom förväntar sig en aldrig sinande källa av godhet och hjälp från omvärlden.

Det finns ingen gemensam källa som neutraliserar eller återställer någon koppling iaf.
Därför varken någon känsla eller verklig bas för "samhörighet".