Vad finns kvar för mig att testa?

Hej!
SNÄLLA skriv inte något i stil med gå ut och gå/ryck upp dig/skärp dig/blablabla.

Förra året drabbades jag av en djup förlossningsdepression och har sedan dess varit rätt skör men ändå mått helt okej bortsett från tvångssyndrom som jag haft hela livet.

Senaste veckorna, och särskilt senaste veckan, har ångesten varit helt absurd. Likt den jag hade när jag blev inlagd efter förlossningen. Jag vill verkligen inte bli inlagd igen, men är rädd för ångesten är lik den och då var jag tvungen pga rädd för självmord.

Här är medicinerna jag testat som inte gjort någon skillnad på mitt mående:
Quetapin
Edronax
Zyprexa
Theralen
Atarax
Lergigan
Betablockerare
Oxascand
Imovane
Propavan
Anafralin
Sertralin
Citalopram

Utöver det har jag fluoxetin och lamictal, båda på maxdos.
Har nyligen trappat ut stilnoct över många månader, vilket har fungerat oväntat bra.


Finns det något kvar innan benso? Enda jag kan tänka på är att jag endast tar 10mg oxascand, men känner typ ändå att det är kört för det ju absolut noll skillnad just nu. Fick akuttid hos läkaren om ett par timmar pga min starka ångest.

Går i terapi och har gjort i närmare 20 år. Är helt med på att jag behöver göra saker själv och absolut inte kan ta tabletter så fort jag mår dåligt, men dessa dagarna måste jag få nåntings så jag inte bara sitter och typ skakar av ångest. Har dessutom en ettåring och en partner vars semester snart är slut. Det gör mig också orolig om man skulle få något som gör en dåsig, det vill jag ju verkligen inte om jag ska vara själv med mitt barn.

Cipralex är en bra medicin ,dock inget som hjälper med kort varsel

Ta kontakt med en erfaren hypnotisör. 100 gånger mer effektivt än terapi.

Glömde, har ätit citalopram med! Och anafralin, och sertralin.

https://www.theguardian.com/society/...-mental-health

Trilafon klipper av alla känslor - kanske skönt i ett nödläge.

Paroxetin kan du kanske testa? En av de starkare Ssripreparaten

Tack! Inte hört om detta innan.

För helvete, ta inte piller som INTE är narkotikaklassade. Jag var precis som du innan, gick på massa fucking neuroleptikum och SSRI, jag var inte deprimerad eller något när jag började, men dessa gjorde mig helt klart deprimerad. Skit i allt det där, trappa ur allt, ta kalla duschar och långa hårda springturer.

Det finns ingen quick fix för att må bra.

Jag kan bara se på mig själv som hade 10 tunga år; jag var tvungen att bygga upp ett liv med mycket positivt innehåll, där jag känner att framtiden är ljus. Och det har varit så extremt mycket arbete, men jag har aldrig haft det bättre. Det blir dumt att säga att det handlar om pengar, men för mig är det en ganska så stor del, men absolut inte allt.

Ja, drömmen är ju att kunna jobba och göra allt sånt som andra kan. Särskilt nu när jag har familj.

Hur är det med läsförståelsen?