Jag ser inget att leva för

Jag vill leva. Jag vill verkligen leva, för mina barn, för min familj. Sedan två år tillbaka har jag haft ett alkohol missbruk, jag tar ca 6 folköl varje kväll för att slappna av. Går även på venlafaxin 75mg och gabapentin 150mg. Det är ingen som lyssnar på mig, eller hur dåligt jag mår. Kan klara jobb och vardagen ganska bra men jag är rädd för mig själv och hur jag känner. Vad ska jag göra???

Börja med att sluta med ölandet - drick hellre en halv flaska vin - öl innehåller östrogen-liknande ämnen som män blir nedstämda av.

Om du på riktigt tar ditt sunda förnuft till fånga, vet du verkligen inte vad du behöver göra?
Jag tror att du vet vad du behöver göra men kanske inte vet hur du ska göra det.

Ibland är livet lemoner, i bland är det bittrare än Campari... men att sänka 6 folkisar per dag löser inte mycket. Gör dig däremot småfel,vilket kan påverka din självkänsla ytterligare negativt.

Försök kom igång med någon träning, swicha till spritz och komplettera med b-vitaminer för att kapa toma kalorier.

Och någon stans sänk ambitionen, istället för att jaga vad som du tror dig gör dig lycklig, välj det som gör dig glad i nuet.

Hej,
Det där låter för jävligt!
Du har mycket att leva för och har du barn har du små människor som älskar dig villkorslöst, även om jag fattar att det inte alltid känns så.

Det känns säkert motigt, men jag tror att det enda raka är att söka mer hjälp och mer kontakt med andra människor.

Vilka terapiformer/ former för mänsklig samvaro har du testat? Gruppterapi? Anonyma alkoholister?
Mansgrupp/kvinnogrupp? Jourhavande medmänniska och/eller präst? Skogsbad? Överlevnad i vildmarken? Konstterapi? Gå till din lokala diakon för samtal?

Jag skulle tro att du behöver ha flera parallella spår: dels mer kliniska insatser för hjälp för drickandet som ju dränerar din förmåga att känna positiva känslor och dels en mer allmän terapi och dels aktivitet som gör att du inte bara harvar på jobb och i hemmet.
Har du lite pengar över efter öl så satsa dem på olika nya saker som kan ge dig ett vidgande av din horisont.
Det kommer att bli lite "hit and miss", så du behöver tröska igenom allt du kan hitta på din ort/närområde.

För dagbok över allt du testar och hur det fungerar. Då kan du återvända till det som har bäst effekt. Klistra in bilder på dina barn i din anteckningsbok så att du har dina mål för ögonen.

Super du hemma kan jag garantera att du behöver jobba på att få kontakter utanför hemmet.

Du är Inte ensam - det finns massor av folk där ute som skulle behöva höra det du går igenom! För de är lika ensamma och vilsna som du.

Du lyfter ju problemet själv, du vet vad du ska göra innan det är för sent. Saker har en tendens att eskalera. Vi är många som kämpar med både det ena och det andra, jag vet vad du menar.

Ingen vill lyssna på hur dåligt någon mår om den som mår dåligt inte tar responsen på allvar. Du måste söka hjälp om du inte klarar det själv. Om du kämpar så blir det bra.

Lycka till!

Angående att vara rädd för dig själv, inte jätte kul och kan vara lite jobbigt i längden.

Samtidigt är det ju så förrädiskt skönt att bara släppa all kontroll. Att bara vandra ner mot vattnet, det där förädiska vattnet där älvorna dansar, helt magiskt!! Tills två polare katter sig över en bakifrån, brottar ner en, bär en sedan hem genom stan, ursäktar sig lite så där "han är packad" och man sedan vaknar, på ett från utsidan barrikaderna badrum, med blåmärken lite över allt, sönder trasan skjorta och söndriga byxor...

Samtidigt så här en del år efteråt,även om allt känns skit emellan åt och jag tycker att jag är misslyckad är jag ändå glad att min polares polare fattade vad som höll på att hända när jag den kvällen gav min polare mina kort, idhandlingar och smycken.

Alkoholen gör dig sjuk. Sluta drick. Tar ett tag innan man blir bättre igen när man bränt hjärnan i missbruk/riskbruk. Finns olika stöden heter att höra av sig till. Skillnaden på att ha ett nätverk mot att sakna ett sådant är gigantiskt.

Vad är ditt problem när du motsäger dig själv... Du säger att du inte har något att leva för samtidigt som du påstår att du har något att leva för och vill leva för detta. Hur ska du ha det?

Lägg undan flaskan. Efter en månad är du återställd.
Det är en inre konflikt. Han har barn.

DMT (röks ofta i form av Changa)

Sen vet du varför du lever just nu. Och även vart du är påväg. 20 min som jag garanterar förändrar hela din existenitella uppfattning..(till det mycket bättre).

Ta hand om dig vännen.

Felet du gör är att du lever för andra. Det är problemet för nästan alla människor eftersom man säkert lycka och mening utanför sig själv. Du måste bli hel inom dig själv.