Språkpoliser och dyslektiker

Har ni som är språkpoliser (eller i alla fall är väldigt noga med språket) mer överseende med de som är dyslektiker? Eller stör ni er på dem med? För mig är huvudsaken att jag förstår vad den andre menar. Så jag har ett stort överseende för det som ej är grammatikst korrekt. Jag vet att jag inte skriver eller uttrycket mig helt grammatiskt korrekt alla gånger heller.

De är ingenting att bry sig om. Jag gör en mängd satsfel etc baserat på att jag skriver det jag tänker och jag bryr mig sällan om resultatet även om jag brukar snabbrätta.

Hur hög IQ har man om man sitter på nätet och blir upprörd över att internet inte fungerar som en skola och således inte kräver att man arbetar med språket?

Jag har inte alls överseende med språkpoliser istället då jag själv fattar alla inlägg så länge det inte är psykotiska människor som skriver då de inte ser att de utelämnar väldigt värdefulla delar för att skapa en röd tråd och att man som läsare inte känner till den information deras hjärnor glömmer bort att påtala för dem att lämna.

Sjukt irriterande när man läser av intresse för något så dyker det upp stolpskott och rättar folk. Det stör texten mer än att någon gör lite fel.

Jag var språkpolis förr och brukade alltid hålla på att rätta folk. Sedan insåg jag att jag var ett arsle och lade av med det.

Användaren mikaels är ett praktexempel.

Onödigt att sabba en diskussion med fåniga kommentarer (rent allmänt), om någon har grav dyslexi så syns det omgående redan i rubriken och toleransen blir ju självklart högre då. Man ska ha rätt att uttrycka sig skriftligt även med dyslexi !

MEN...

Och det finns alltid ett men !

Vissa saker stör mig ändå (får se om andra håller med).

"De och dem" samt att skilja på "Ända och enda" verkar vara en folksjukdom.

"Du är den enda för mig". Ända har istället med slut eller avslut att göra – ”Allting har en ända men korven den har två.”

Det gör ju ont att läsa texter som "Dem stod på stolarna", "dem dansade". Sedan när det SKA vara "dem" (exempel : Hon skjutsade dem hela vägen hem) så skrivs det "Hon skjutsade de hela vägen hem". Fan...det blöder i ögonen och en i övrig vettig och välskriven text blir ointressant att ta del av då man (jag) stör sig på detta !

På tal om folksjukdom, varför gör du ett mellanslag innan dina utropstecken?

Arsel menar du.

Jag läser lätt igenom skrivfel. Det gör man med bra språkkänsla. Däremot kan man ju bli allergisk över att normala människor alla samtidigt börjar stava ett visst ord fel. T ex förens. Men man får bita ihop. Det är ingen som blir glad över att man blir arg.

Okej, så jag har en liten språkpolis i mig, men jag lyckas oftast förtrycka den.

Jag förstår att det inte är lätt för den som exempelvis lider av dyslexi, precis som jag har förståelse för den som inte har svenska som förstaspråk.
Dessutom har vi människor områden som vi är bra på, och andra områden som man inte behärskar lika bra, exempelvis skriftspråket.
Man kan inte vara bäst, eller ens bra, på allt.
Att folk kommaterar felaktigt har jag stort överseende med, för det är fan inte lätt alla gånger.

Det skär verkligen i hjärnans språkcentrum när folk inte kan skilja på de/dem, han/honom, enda/ända och när särskrivningarna i en text står som spön i backen.
Men jag försöker vara tolerant, även om det stör mig.

Vad jag däremot inte orkar med är de som inte ens tycks försöka.
Ta följande mening:
"sen sa ja ba tee han att ja ba ente vilje"
Jag vet inte om man ska kalla det för någon typ av dialektalt talspråk utan stor bokstav och punkt, men svenskt skriftspråk är det då inte.

Ett annat fenomen är de som klagar på invandrare, kallar sig nationalister och säger sig värna om Sverige, vårt land och vår kultur, men som fullständigt misshandlar vårt språk.
Det är bara tragikomiskt...

Båda finns med i SAOL och SO.

https://svenska.se/so/?sok=arsel&pz=4
Jo, det stör mig också. Men man får väl helt enkelt påminna sig om att otroligt mycket av ens eget språkbruk är något som det skulle fnysas åt för några decennier sedan. Språk förändras och det är ofrånkomligt.

Bland det mest tröttsamma är de språkpoliser som ska påpeka minsta småsak och hänvisa till att det blir svårt att förstå vad som menas. Visst, jag får cancer i ögonen när jag ser "dem" istället för "de", men det är fan inte svårt att förstå vad det står.

Sen finns det ju folk som tycker om att skriva "oxå". Det skulle jag aldrig göra. Tycker det ser så jävla fult ut. Men det där är ju lite som musiksmak. Det är ju inte så att min stavning är objektivt bättre. Trots allt använder man olika språkbruk i olika sammanhang.

I Tyskland fanns det faktiskt objektivt korrekt språk. De hade någon myndighet eller motsvarande som helt enkelt bestämde vad som var rätt och fel i tyskan. Det är övergett för länge sedan, och Sverige har aldrig haft något sådant.

Kanske lite off topic, men varför avskys de/vi som är måna om språket mer än språkmisshandlarna?

Jag tycker att det känns som att ni slåss mot väderkvarnar. Att det finns viktigare saker att lägga energi på. När någon rättar mig så känner jag för att "misshandla" språket ännu mer bara för att jävlas med språkpoliserna.

Om du sett vad jag skrivit tidigare i tråden så förstår du att jag inte anser att du är en språkmisshandlare, men att det finns några sådana här på Fb.

Min senaste kommentar var egentligen mest ett försök att återuppliva tråden då jag känner ett den tappat lite fart...
(Ja, tre punkter...)