Om gud är överallt

Jag menar att Gud kan färdas genom alla dimensionerna utan bekymmer. Jag menar också att dom ting som är i dom högre dimensionerna är saker som vi inte förstår som andar och dylikt. Eftersom vi inte kan se det betyder inte att det inte finns.

Stämmer nog.

Ond ond ond. Spring ifrån men ni kommer bli jagade förr eller senare.
Så sjuk är han.
Sen lägger de bo i huvudet och sitter psyka slåss hela dagarna.
Satanisterna har även mentalt bidragit till deras inbillningssjuka.

Bara för att vi inte ser något betyder det inte att det inte finns, det stämmer. Men det betyder ju inte att det finns heller.
När det gäller dimensioner säger strängteorin att de är extremt små, och det gäller bara teorin med öppna strängar. Lite väl långsökt att anta att gud befinner sig i dessa tycker jag.

Har någon hävdat att om man inte ser något så betyder det att det finns?

Om Guds närvaro överallt (allestädesnärvaro) i Pieper, Kristen dogmatik:

5. Guds allestädesnärvaro (Omnipraesentia Dei)
Allt skapat är begränsat i lokalt avseende, t.o.m. änglarna som ju inte är allestädesnärvarande. Gud är emellertid den allestädesnärvarande.
Vad Skriften säger om Guds allestädesnärvaro kan gentemot den mångfacetterade villfarelsen sammanfattas så här:
a. Gud är till sitt väsen närvarande i allt skapat och inte bara närvarande till sin verksamhet, som reformerta och nyare teologer lär för att främja sin falska kristologi.
Gud verkar aldrig i sin frånvaro. Var Gud än verkar, där är han också. Särskilt tydligt lär Skriften Guds allestädesnärvaro i ställen som Jer. 23:24, Ps. 139:8, Ef. 1:20-21, 4:10).
b. Gud är närvarande i allt skapat så, att han samtidigt förblir utanför det skapade, dvs. han blir aldrig en skapelse eller en del av skapelsen.
Gud är i allt skapat så nära, att det skapade endast i honom har sin existens och verksamhet (Apg. 17:28, Kol. 1:17). Men samtidigt förblir Gud utanför det skapade och skild från det skapade, liksom det oändliga är skilt från det ändliga.
Riktigt skriver Gerhard: ”Gud är närvarande överallt, icke så att han omfattas, utan så att han omfattar och innehåller allt.”
Mot Erasmus (Diatrib) försvarar Luther Guds allestädesnärvaro på varje ort. Luther påpekar som en praktisk tillämpning, att många martyrer kastats i de smutsigaste fängelser, t.o.m. i kloaker, och att Gud varit närvarande hos dem även där. Han menar att den som finner detta anstötligt har mänskliga, barnsliga tankar om Gud, eftersom han tänker sig Gud som innesluten av det skapade, medan i själva verket alla himlar inte kan rymma honom.
c. Gud är närvarande överallt utan utsträckning (extensio), sammandragning (rarefactio), mångfaldigande (multiplicatio) eller delning (divisio).
Att tala om en Guds utsträckning eller något sådant skulle bara ha mening, om vi kunde överföra rumsbegreppet på Gud, vilket Skriften förbjuder oss genom läran om Guds omätlighet (1 Kon. 8:27, Jes. 66:1).
Denna fråga blev viktig i Luthers strid med de reformerta, som ansåg att Kristi mänskliga natur eller kropp inte varit tillräckligt stor för att kunna tjäna som kropp åt hela gudomens fullhet (Kol. 2:9). Luther bemötte Zwinglis och Calvins villfarande åsikt med de något kärva orden: ”Den stolte, högmodige anden ger därmed tillkänna sina grova, tölpaktiga tankar, då den inte kan tänka sig Guds väsen på alla orter på annat sätt än som om Gud vore ett stort, utbrett föremål som uppfyllde världen och sträckte sig genom den. Precis som en halmsäck är full av hö och sträcker sig åt alla håll, just på det första kroppsliga, begripliga sättet.” Man bör läsa Luthers ord i deras sammanhang, ty de torde nog, till skillnad från alla falska mänskliga tankar om Gud, utgöra den mest storartade beskrivningen av Guds allestädesnärvaro som skrivits sedan apostlarnas tid.

Behandlingen av vissa specialfrågor brukar tas upp i anslutning till framställningen av Guds allestädesnärvaro.
1. Finns det ett rum utanför världen?
Denna fråga skall besvaras nekande, ty rumsligheten hör till världen; den är liksom själva världen en Guds skapelse och sträcker sig inte utanför världen.
Antagandet av en rumslighet utanför världen skulle slutligen identifiera Gud och världen på ett panteistiskt sätt. Där världsalltet upphör, där är Gud (Kol. 1:17). Gerhard säger: ”Gud ger åt rum och ting, som är i rummet, dess vara.”
2. Skall man anta förekomsten av ett särskilt närmande av det gudomliga väsendet (specialis approximatio essentiae divinae) vid särskilda nådes- och vredeshandlingar?
Quenstedt och andra svarar jakande, Baier och andra nekande. På grund av de skriftställen som utsäger Guds väsentliga närvaro i hela världsalltet (Jer. 23:24), är det nog säkrare att instämma med Baier, ty om man antar ett särskilt närmande verkar det föreligga en risk för att rumsbegreppet (extensio localis) överförs på Gud.
Vi får emellertid inte glömma att sådana skriftställens egentliga syfte är att förkunna för oss antingen Lag eller Evangelium.
F.ö. höll både Quenstedt och Baier fast vid att Gud själv och inte bara hans nådegåvor bor i de troende (Joh. 14:23).81
3. Vad gjorde Gud före världens skapelse?
Luther räknar denna fråga till de onyttiga frågeställningarna och hänvisar till Augustinus svar på den: ”Gud förberedde helvetet åt alla dem som ville snoka i hans hemligheter.”
Det är likväl av evighet som Gud verkat inte bara sina opera ad intra utan också sina frälsningsrådslut, även om vi inte vet något om hans eventuellt andra opera ad extra, eftersom Skriften inte ger oss några upplysningar om det.

När det gäller den praktiska tillämpningen av Guds allestädesnärvaro använder Skriften denna Guds egenskap a. för att varna oss (Jer. 23:24, Ps. 139:7 ff), b. för att trösta oss (Ps. 23:4, Matt. 28:20).

Gud kan inte vara överallt, rättare sagt nog inte någonstans, för då vore även du gud, vilket du iofs på ett sätt kanske är som ditt medvetande.
Du är här för att stanna. Du kommer aldrig att kunna komma någonstans mer än till detta nu. Du når aldrig ett definitivt och permanent slut. Gud kan du inte ens hitta på en vanlig karta.

Det enkla svaret är väl att de flesta religioner är ytterst motsägelsefulla och hela tiden förändras. Kristendomen hade många olika uttolkare under de första århundradena efter Krister. Deras tolkningar spretade betydligt i avgörande frågor. Efter hand blev bara några få kvar (= de mest hänsynslösa och maktambitiösa). Egentligen behöver man inte veta något mer. Teologi är i mycket efterkonstruktioner/rationaliseringar.

Gud är gud och djävulen. Bipolär rackare det där. Ena stunden go' o' gla' sedan vred och hotfull. Det ser alla som läst gamla testamentet.

Luther:
”Den stolte, högmodige anden ger därmed tillkänna sina grova, tölpaktiga tankar, då den inte kan tänka sig Guds väsen på alla orter på annat sätt än som om Gud vore ett stort, utbrett föremål som uppfyllde världen och sträckte sig genom den. Precis som en halmsäck är full av hö och sträcker sig åt alla håll, just på det första kroppsliga, konkreta sättet.”

Jag har läst Gamla Testamentet och ser inte det, så vad säger det om dig?

Kristendomens källa är Bibeln, och den är Guds ord.
Tolkningssnack är bara dimridåer som icke-kristna sprider för att misskreditera Bibeln och så försvara sina usla livslögner och -val.