Gunnar Strömmer överväger ändring i ordningslagen för att hantera koranbränningar

Homosexualitet är ej samma som homosexuella. Fördöm synden, ej syndaren, uppmanade Green i sin predikan.

... varpå HD svarade (NJA 2005 s. 805):

Vad som framstår som den väsentliga grunden i uttalandena är emellertid den sexuella läggningen i sig, även om han egentligen avsett den utövade homosexualiteten. Det kan inte heller anses möjligt att dra en skarp gräns mellan läggningen som sådan och de uttryck för denna som utgör det centrala i denna läggning.

Med andra ord, när det gäller hmf finns det ingen meningsfull distinktion att göra mellan uttalanden av typen ”homosexualitet är vidrigt” och ”homosexuella är vidriga”. Som kontrast, mellan ”koranen är vidrig” och ”muslimer är vidriga” är det möjligt att dra en skarp gräns. Det ena av de två är ett uttalande om människor, det andra är inte ett uttalande om människor. Saker du säger om koranen är inte lika intimt sammanflätade med saker du säger om muslimer på det sätt som homosexualitet/homosexuella är.

Att bränna koranen (i alla fall när man först lindat in den i bacon), det är uppenbarligen ett sätt att uttrycka missaktning. Men missaktning mot vad? Vad exakt är det som missaktas? Koranen i sig? Visst. Det är självklart att det är ett uttryck för missaktning för något som muslimer håller för heligt. Men är det även ett uttryck för missaktning för muslimer som sådana?

De åklagare som har tittat på saken (som Viktor Törneke eller Fredrik Ingblad) har gjort bedömningen att det inte rör sig om hmf. Jag misstänker att de flesta åklagare resonerar som de två gör. Därför blir det aldrig några domstolsprövningar.