Citat:
Ursprungligen postat av
Askedaskeda
Men ur de mindre religiösa eller ickereligiösa så växer det wannabe-religiösa som tror sig ha vetorätt till slut om andras muslimer och hur de sköter sina liv.
Så ur seriösa muslimska länders troende församlingar växer det ut subgrupper i europa (däribland sverige) som består av ambassadmoskéer för att håva in nysvenskar från alla möjliga länder.
Ingen är särskilt kunnig men tillsammans bildar dom någon typ av folkhop bestående av alla möjliga inslag och alla med olika grader av engagemang.
Sen vill de visa sig representera muslimer allmänt fastän de inte blivit efterfrågade att göra det.
Det Sverige borde göra är att INTE TA NÅGON MOSKÉ seriöst i detta land så länge Imamer inte utbildas inrikes och så länge byggena bekostas utifrån.
Ja precis, instämmer. De flesta av dem har ö.h.t. ingen aning om vad som egentligen står i verken koranen eller (de starkare) haditerna då de aldrig läst det, verken i original eller översatt, utan hittar på lite själva och använder sina egna påhitt som slagträ i en debatt de oftast inte ens förstår.
De imaner som kommer hit betalda av någon stat i MENA är inte en del av det svenska samhället och förstår det oftast inte alls. Tvärtom kan de ofta se det som något främmande och skrämmande de avråder sin församling att bli en del av eller ens inspireras av.
Egentligen var ingen av detta riktigt min poäng utan snarare att större delen av MENA varit en del av Bysantin och senare Osmanska riket och efter det en kort period av brittisk eller fransk koloni. När de blev självständiga länder åren efter andra världskriget försökte de finna något att forma en nationell identitet runt. Inget konstigt i det, motsvarande har nog skett i de flesta länder, åtminstone i någon omfattning. Oftast valde de att gå ända tillbaka till kalifatets dagar och islams uppkomst. Så ofta finns en mycket stark religiös koppling till deras etnicitet och kultur även för de som inte ens är troende. Och för de starkt troende är det många gånger t.o.m. svårt att skilja på sin religion, kultur, etnicitet, språk, lagar osv osv.
På en svensk arbetsplats med en enda MENA-invandrare är det enligt min erfarenhet ovanligt att denna fastar under ramadan. Men kommer fler landsmän dit kommer de alla fasta då grupptrycket är för stort för att låta bli. Och ingen av dem kommer våga ifrågasätta detta. Och än mindre ifrågasätta religionen. Liksom ha svårt att förstå det västerländska sekulära samhällets normer där en religionskritik snarare är regel än undantag. Och detta gäller även de mindre religiösa och t.o.m. bland de agnostiska och ateistiska (vilket få av dem skulle våga kalla sig, åtminstone inför de andra).