Citat:
Ursprungligen postat av
Hovslättsmannen
Så är det verkligen. De förstår inte heller poängen med att erkänna att man handlat fel. De säger sig beundra män som erkänner sina brister, men de ser upp till män som vidhåller sin ståndpunkt, även när de bevisligen har fel.
Om du erkänner för dina manliga vänner att du haft fel, så noterar de att du är ärlig och självkritisk. Erkänner du för dina kvinnliga vänner att du haft fel, så undrar de bara vad du håller på med, och betecknar dig som opålitlig och vek.
Ja så är det.
I nuet så står jag i situation med en kvinna och en "bägare med gift", det råder hos henne en shackmatt på eget grepp och att det är inget litet korthus som damp ned, jag kan säga så mycket att en man han vore aldrig förlåten!
Människan är därav helt tröstlös tummandes på dumstruten där i famnen, någon?
-Nä nä icke sa Nicke och dessutom så är den där dumstruten ett rent fantasifoster vilket de flesta mogna män begriper men att kvinnor verkar uppleva det som mer på riktigt och att det är viktigt för dem att hålla den borta och här så borde man ju agera som en riktig vän, kärleken och så...och ta emot den! Men att jag avböjer och då får jag inte heller några kyssar... kanske aldrig mer!
Tyvärr så har jag erfarenheter ur andras förhållanden, vet hur det gick med rediga män vilka gav efter och försökte sig till att leva på hoppet, en skilsmässa trots allt där skiten bars ut på mannens rygg men fortsatt i klorna på exet, hon upphåller kontakt, koll och ger nu en viss uppmuntran. Aj aj min käraste vän, man och kamrat inte känna en lust till andra kvinnor, vilket betyder att det handlar om en bra man som inte bör släppas iväg för långt
never me never free.
Nej att kvinnor tager ju inte giftet heller, dem delegerar sig fri.
Att det jämnar ut sig sade hen som sket i vasken.
