Är allt mätbart verkligt?

Det tar faktiskt inte bort den fria viljan, däremot filosofins åsikter om verkligheten och existensen och mycket kopplat till det. Men jag ser inte att det tar bort den fria viljan. Vad som händer i hjärnan vet vi inte riktigt.

Vi upplever både vår yttre och inre värld genom vårat medvetande, medan hjärnan skyfflar data in och ut där, vad nu medvetandet är rent fysiskt. Så min åsikt om fri vilja, är att det kan vara just den här kopplingen till våra icke-fysiska upplevelser som faktiskt ger oss en fri vilja. Hur kan vi ens ha fantasi och skapa imaginära världar i vårat huvud, om vi inte har fri vilja?

Om drömmar, så vet vi nästan direkt vi vaknar, att det vi upplevde i våra drömmar inte var verkligt liksom de fantasier vi själv skapar.

Sen är det förstås en sorts lek med ord, då vi bygger vår världsbild på språket men även bilder. Men jag anser nog att det stämmer med hur de flesta även föreställer sig världen. Man pratar inte om en verklig Gud utan om Guds existens eller annan existens, som om vi på något sätt vet att existens och verkligt inte behöver vara samma sak. Existensen ses ofta som icke-fysisk.

Många lekmän som argumenterat mot filosofin, menar även att man är verklig, då man har en kropp och kan uppleva verkligheten, medan man inom filosofin har skapat ett språk som gör att man kan "leka" med ord och ha andra åsikter utan belägg, som illusionen. Det bygger på att man inte kan visa att verkligheten finns, då man inte alltid kan lita på sina sinnen. Men genom att mäta den fysiska verkligheten, kan man faktiskt visa när man kan lita på sinnena. Vi har något objektivt att jämföra med. Verkligheten är fysisk och existerar.

Sen kan man förstås använda andra uttryck som den fysiska världen och den inre världen. Det är en fråga om språkbruk. Jag har utgått från det som de flesta menar med orden. Däremot finns det en viss hopblandning mellan uttrycken där man ibland använder dem som ekvivalenta och i andra fall inte. Men för att kunna förklara vad jag menar, måste jag dela upp dem i hur de oftast används och faktiskt även förklara varför man använder dem så.

Hopblandningen sker egentligen när man pratar om det man upplever med sina sinnen. Så sinnesinformationen upplever vi i många fall som verklig och kallar den för verklig, när det egentligen är våran upplevelse av verkligheten via dem. Så där är ett språkligt problem som är svårt att lösa med de ord som finns. Sen finns det mer ord som t.ex. finns, som jag skulle vilja säga är ekvivalent med existera i de flesta fall, men inte alla. Sen har vi är och riktig m.m.

"Är allt mätbart verkligt?" Vad är det som är mätbart? För länge sedan tog jag en kurs i mätningsteori. Som jag minns handlade den ganska mycket om olika skalor som nominal, ordinal, intervall, och kvotskalor och hur dessa kan kopplas till olika slags relationer som kan uttryckas mängteoretiskt. Det är ju t.ex. svårt att kvantifiera en sån sak som smärta på ett objektivt sätt.

I mätningsteori pratar man om följande kriterier för att något skall vara mätbart och kvantifierbart:

Tydlighet: Det som ska mätas måste vara klart definierat och begripligt med en tydlig beskrivning av vad avser att mäta. Reproducerbarhet: En mätning skall vara vara reproducerbar och ge samma/jämförbara resultat vid olika tillfällen. Objektivitet: Det måste finnas tydliga och standardiserade instruktioner för hur mätningen ska utföras för att minimera tolkningsskillnader. Skalbarhet: Det skall finnas en skalbarhet eller gradering i det som mäts vilket innebär att det är möjligt att mäta olika nivåer eller värden av det fenomen som studeras. Reliabilitet: När mätningen upprepas under samma förhållanden bör den ge liknande resultat varje gång. Validitet: Mätningen skall fånga det fenomen eller den egenskap som den är avsedd att mäta. Skala: Det bör finnas en skala eller mätområde som gör det möjligt att representera olika värden eller nivåer av det som mäts.

Gott så, men vad är de principiella förutsättningarna för att något (ett objekt, egenskap, förlopp) skall vara mätbart? Detta är den mer filosofiska frågan.

Observation: Det som ska mätas måste vara observerbart genom direkta observationer med våra sinnen eller genom användning av instrument eller sensorer för att fånga fenomenet eller egenskapen som studeras. Variabilitet: Det som mäts måste variera i någon form. Om det inte finns någon variation i det som studeras finns det ingen anledning att mäta det. Variation kan bestå i kvantitativa skillnader (till exempel längden på olika objekt) eller kvalitativa skillnader (till exempel färg eller textur). Representerbarhet: Det som mäts måste kunna representeras med ett mätvärde eller en skala och det skall finnas en korrelation mellan det observerade fenomenet/egenskapen och mätvärdet eller skalan som används för att mäta det. Stabilitet: Det som mäts måste ha stabilitet över tid och under olika förhållanden för att ge pålitliga och jämförbara mätningar. När observerat fenomen/egenskap förändras snabbt eller är känsligt för externa faktorer, är pålitliga mätningar svåra att erhålla. Kommensurabilitet: Det bör finnas en viss grad av jämförbarhet mellan olika mätningar. Det innebär att olika mätningar av samma fenomen eller egenskap bör vara relaterade till varandra och kunna jämföras. Det kan vara genom att använda gemensamma skalor, standardiserade enheter eller jämförbara referenspunkter.

Egentligen finns det inte så mycket att filosofera över här, mer än observerbarhet. Att allt som kan upplevas med våra sinnen är mätbart, går egentligen bort, då våra sinnen kan lura oss. Att något är detekterbart med sensorer kan även vara problematiskt då det inte behöver säga vad man detekterar, bara att något (kanske)finns, men inte vad. Det betyder inte heller att det finns metoder för att mäta det vi detekterar.

Så det som återstår då för att alltid kunna säga att något är observerbart är då instrument. Genom att mäta med mätinstrument kan vi säga att det är observerbart. Det vänder som på hela begreppet och gör att vi återigen kommer tillbaka till mitt påstående. All övrig text blir då en fråga om vad som menas med mätbarhet. Så kravet på observerbarhet, går då tillbaka till att det är mätbart. Enligt mig, att det är fysiskt och därmed verkligt.

Det kan tyckas vara ett cirkelargument, men går man tillbaka till min definition att verkligheten är fysisk får man en annan bild. Däremot är kravet på observerbart, för att vara mätbart här, faktiskt ett cirkelargument. Då det till vissa delar inte stämmer och det enda som stämmer fullt ut för att vara mätbart, om man ser till observerbarhet, är att det faktiskt är mätbart.

Om du med verkligt menar absolut verkligt så är ingenting verkligt. Allt som är empirist fastslaget är väl mätbart och därmed det vi kan kalla objektivt verkligt, för mäniskan