Kaozbabbens kaozbabberi - Var kommer den ifrån och vad beror den på?

”Kriminalitet handlar inte om socioekonomiska faktorer”
Amir Sariaslan har gjort sig ett namn som kontroversiell forskare på kollisionskurs med Sveriges kriminologer. Enligt honom handlar kriminalitet i Sverige inte om utsatta områden eller fattigdom, utan snarare om ärftliga egenskaper och individspecifika riskfaktorer.

(...)

Några år senare ifrågasatte en svensk forskare i beteendegenetik det synbara sambandet mellan fattigdom och kriminalitet. Borta var leendena, och de akademiska artiklarna var svåra att få publicerade. Medan få bygger sin karriär på relationen mellan äktenskap och margarin, finns det nämligen hela forskningsfält som kretsar kring antagandet att fattigdom och utsatthet leder till brott – och att fattigdomsbekämpningen därmed är nyckeln till att bekämpa kriminalitet.

– När jag skrivit artiklar som inte uppfattades vara kontroversiella gick det snabbt att få dem accepterade i vetenskapliga tidskrifter. Men när jag skärskådade förhållandet mellan fattigdom och kriminalitet… Vi använde samma typ av data, samma typ av modeller, men beroende på vilket ämne vi tittade på var det stor skillnad i hur det uppfattades.

”Hur många studier av korrelationen mellan fattigdom och negativa utfall behöver vi? Vi vet redan att de korrelerar.”

Amir Sariaslan var från början sociolog. Han arbetade med ”eländesperspektivet” – socialbidrag, arbetslöshet, lite kriminalitet på ett hörn – och började redan då utveckla en skepsis till de kriminologiska studier han senare blivit känd som kritiker av.

– Allt man gjorde var att bekräfta bilden man redan hade. Hur många studier av korrelationen mellan fattigdom och negativa utfall behöver vi? Vi vet redan att de korrelerar.

2015 doktorerade han i epidemiologi. Han skriver på sin blogg: ”Min doktorsavhandling undersökte huruvida socioekonomiska faktorer orsakade kriminalitet, missbruk och psykiatrisk sjuklighet i Sverige (kort svar: nej).”


Det var genom den Amir blev kontroversiell. Han tog korrelationen mellan utsatthet och brottslighet och skärskådade den. Han började med utsatta bostadsområden och tittade på syskon och tvillingar som vuxit upp i samma familj men olika bostadsområden, för att familjen hunnit flytta. Det visade sig att bostadsområdet inte spelade någon roll. De som växte upp i bättre områden löpte samma risk att begå brott som sina syskon. Samma sak gällde när han tittade på sambandet mellan föräldrarnas ekonomiska situation och barnens brottslighet.

En annan stor studie på syskon och tvillingarna Amir varit med och genomfört visade att över 50 procent av risken att bli lagförd för våldsbrott kan kopplas till ärftliga faktorer. Andelen som beror på den miljö syskonen delar är knappt 15 procent.

”Jag har varit i kontakt med mer seniora forskare vid andra lärosäten som till exempel bett mig dra tillbaka artiklar för att de skulle gynna SD.”

Det man ärver är vissa individuella drag som ökar risken ett kriminellt beteende. Samma drag ökar risken för att hamna i fattigdom eller i ett sämre bostadsområde.

– Vi vet att ärftligheten för att bo i ett utsatt bostadsområde i Sverige är 65 procent. Vi vet att det finns en mängd individegenskaper, alltifrån impulsivitet till kognitiva förmågor och personlighetstyper, som är måttligt till starkt ärftliga och som korrelerar med såväl skolprestationer som arbetsmarknadsanknytning. Det förklarar i sin tur varför folk bosätter sig i olika bostadsområden. Just dessa egenskaper är också korrelerade med våldsbrottslighet och andra typer av problembeteenden.

Med andra ord: Hela den utgångspunkt som det kriminologiska fältet bygger på verkar inte stämma