Slutar ct med Subutex efter tre år

Hej, tjej 39 år, vill sluta med subutex. Har gjort det en gång förut för 15 år sedan via nedtrappning i vården.
Jag har inte möjlighet och vill inte göra det där idag, behöver göra det hemma.

Jag vill sluta främst för att kunna vara en bättre mamma till min treåriga son. Hela hans liv har jag missbrukat Subutex för att inte bli abstinent. Tar en 8’a om dagen, bara för att orka leka liksom. Han förtjänar bättre. Jag förtjänar bättre.
Har kronisk värk efter en bilolycka som jag i början fick bukt med via Subutex men det slutade hjälpa för längesen..

Jag röker inte, dricker inte alkohol eller tar andra droger (längre) så jag vill inte ha råd om andra beroendeframkallande medel.

Behöver bara ha någonstans att skriva av mig, kanske lite pepp eller andra råd. Eller bara att nån läser, jag vet fan inte riktigt..

Jag är ganska ensam och har ingen krets med vänner eller familj som kan ställa upp.
Jag är seriös med detta och inne på min tredje rena dag.. mår inte jättebra.. måste fixa detta, är så less och utmattad på detta jagande, denna trötthet..

Ser inte anledningen till att inte göra en nertrappning hemma iaf. Kommer inte kunna ta hand om dit barn på några veckor vid en ct. Sänk 1 mig varannan vecka sen från 1 till 0,5 sissta steget sen av det kommer bli jobbigt nog endå. Vad gör några månader extra om du använt det i 15år. Förstår att du inte vill vända dig till vården

Har inga direkta tips, har du pysslat med Subutex så länge lär du ha minst lika bra koll som jag, och framförallt bättre koll på hur just du reagerar. Jag har personligen aldrig gillat att trappa ner, utan nästan alltid brutit rakt av, undantaget var när jag var inställd på 24mg/dag från LARO, då trappade jag ner till 0 på en vecka och slutade sen. Det var som en lång och utdragen ruggig förkylning med olustkänslor som satt i ett bra tag (1-2 månader).


Stort lycka till, det kommer vara värt det! Känslan efter är lite som att få en färg-tv efter att ha suttit och glott på en svartvit i flera år.

Jag har använt 3 år.
Jag var fast på Subutex förr, och gjorde då en nedtrappning inom vården. Sen har jag varit ren. Fram tills för tre år sedan.

Jo gud jag har försökt trappa ner hemma hela sista året. Det funkar ett tag sen är jag tillbaks på högre dos. Jag har inte disciplinen. Känns som jag drar ut på det och hela tiden ger mig en anledning att fortsätta. Nu kände jag bara att det får vara nog. Och har dessutom raderat numren till de jag köpte av så har ingen möjlighet heller. Dumt kanske, ja.. just nu känns det dumt. Har vidrig ångest. Men samtidigt har det inte funkat som jag gjort hittills och nu får jag skylla mig själv.
Ja precis, jag vill inte in i den vårdsvängen igen när jag har barn, det är främst därför.

Finns det någon som kan hjälpa dig?

CT kan bli väldigt jobbig.

Gör lite research på youtube och kolla vad läkarna på youtube säger om hur man ska trappa ner för att ha det så lite jobbigt som det går. Det är bättre o trappa ner än o sluta CT, speciellt när man använt i flera år. Går det inte så kan du alltid söka LARO behandling, vi är många som har det. Absolut inget fel att ha LARO. Men har du inte hållt på med H/Oxy/fenta utan bara sub så rekommenderar jag o försöka sluta på egen hand. Jag går LARO och har en medel stor dos varje dag vilket är förbannat skönt att slippa jaga. Du verkar motiverad men tänk att det är jävligt svårt att sluta CT, mycket obehaglig smärta som man slipper om man trappar ur sakta men säkert. Iaf lycka till och hoppas allt går bra!

Är du rädd de ska ta barnet?

Annars verkar du en bra kandidat att hjälpa, du är motiverad. Du klarar nertrappning om de håller medicinerna.

Har slutat med Subutex fast efter en kortare tid och måste säga att jag hade väldans tur. Jag led väldigt mycket och dagarna gick så sakta. Jag satt i en fläkt där det var 100 grader och frös. Men jag hade väldigt lite ångest, jag hade en annan obehaglig mental känsla som inte var lika skrämmande som ångest. Den gick att kämpa igenom. Just panikångest är det jag har svårast att stå ut med.

Jag klarade att sluta med Tramadol och Subutex efter två år, med hjälp av Flashback och några tripper med LSD. Nu rekommenderar jag inte LSD, men det kanske finns något lagligt som kan bygga ihop dig som människa. Man blir väldigt splittrad av opi. Det lugn man får döljer att man inte längre sitter ihop känslomässigt. Kanske funkar en viss sorts meditation, det finns olika, vissa har aldrig funkat på mig. De som funkar bäst är baserade på ljud. Jag tror dessa kan ändra ens frekvens.

Jag är inte opifri idag. Jag tar kratom och önskar att jag bytt över istället för att först CT:a. Men folk reagerar så olika på kratom att det inte går att rekommendera. Vissa kan trappa ut opi på kratom, för vissa kan kratom bli ett beroende i sig.

Vet dock att det är skrämmande att berätta för vården att man har problem. Eftersom någon galning i framtiden kan vända det som ett vapen.

Stort lycka till. Ta in allt vad folk säger och sålla bort det som verkar dumt. Det finns mycket stöd här.

Tack för era svar. Det betydde mycket att få läsa lite råd. Jag är för dålig för att svara specifikt, återkommer senare idag. Hur fan ska jag klara detta. Okej om jag var ensam, men med ett barn som förtjänar allt annat än en sjuk mamma.
Jag får liksom dåligt samvete bara jag är förkyld och inte orkar leka nonstop med honom.. jag får dåligt samvete för ALLT..
fan vad jag ställt till det 😔

Lever redan med kronisk depression och GAD. Subutex är så jävla lömskt, i början tycker jag tycker det hjälpte mig att leva som ”normala svensson” som har vanlig energi och ork, sen inser man att det är tvärtom, det suger ju livslusten ur en att tända av..

Jag har hjälp med sonen 1-2ggr i veckan typ 6 timmar per gång. Men inte mer än det. Han börjar hos dagmamma i augusti.

LARO som ni skrev har jag tänkt på, dels då jag är tillbaks på Subutex, och innan dess har jag haft ett mångårigt missbruk av tramadol och tog uppemot ett gram nästan varje dag. Vården skrev ut mängder med tramadol och imovane. Imovane var inga problem att sluta med, och tramadolen lyckades jag klippa helt genom nedtrappning när jag blev gravid och kommer aldrig återvända till det giftet.
Som yngre missbrukade jag oxynorm men det var i sena tonåren. Har provat mycket substanser som ung men aldrig tyckt om grejer som ger ett rus. Opiater fastnade jag för då jag kunde ta såpass lite att jag inte blev bäng utan bara funkade som mina friska vänner, typ. Sen ökar ju toleransen vedervärdigt fort och så sitter man där sen.. ni vet hur det är.


Men tillbaks till LARO, jag tror innerst inne att jag kan må okej utan Subutex även om vägen dit är lång och jobbig, och då känns LARO lite som att skjuta mig själv i foten, om ni fattar?. Men ja, tanken på det har slagit mig men jag ska försöka ge mig själv en ärlig chans att vara ren ett år och göra en ”reset” av mig själv, innan jag eventuellt söker dit. Just nu känns det jävligt tungt och långt bort dock..

Jag vill också bli fri för att sedan söka mig till ny vårdcentral och få en bättre utredning. Dom skriver ”fibromyalgi” i min journal men näe, det stämmer inte och känns som något de satt som diagnos mest för att det var enkelt för dom..

Sorry för osammanhängande text jag har nästan inte sovit alls och har hemsk hjärtklappning trots Atenolol. Har ingen annan att prata med och använder detta lite som dagbok så jag ber också om ursäkt för lång text. Jag har min mamma som är guld, men hon bor långt ifrån och vet inte mycket om detta.

Tack ni som skrivit.

Jag har nästan aldrig rört mig i missbrukarkretsar heller, åtminstone inte som vuxen, ändå hamnar jag i beroenden för den jävla värken, orken, och depressionen som jag inte får nån hjälp för. Och börjar självmedicinera för att orka vardagen. Så dum i huvudet!

Jag vill bara bli såpass frisk att jag funkar som normala människor..
Ta hand om sonen, måla mina tavlor, kolla film, kanske till och med träffa en lugn kille nångång trots att jag gillar ensamhet, promenera, bada, laga mat, pyssla med mina hobbies… det lugna hemmalivet är jag så tillfreds med, jag kräver inte mycket för att känna mig lugn och glad, och så bara ställer jag ändå till det.. äh..

Har kommit till insikt att det är bristen på energi och ork som gör att jag är tillbaks på sub. Det är alltid bristen på ork som gör att jag försöker ta till annat. Och jag jobbar inte ens längre, lever inte ett normalt vardagsliv pga denna brist på energi.
Läkarna skyller allt på fibro för att slippa utreda, men jag vet att den kärringdiagnosen inte stämmer.. JA absolut att något är fel, men det är inte fibro..


Jag dog nästan för 7 år sedan. Låg flera månader på intensivvårdsavdelningen och hjärtat stannade. Efter en operation som knasat. Efter den resan var jag normalpigg och frisk i 1,5 år, sen började det dala igen..

Äh svammel

Jag orkar inte vara såhär orkeslös. Det här känns helt hopplöst..

Tja uag vill bara säga håll ut. Ät något. Skriv i tråden. Jag läser.

Håll ut det kommer ge med sig lite redan efter två-tre veckor. Du kommer må dåligt det är bara försöka finna dig i det. Få det gjort och överstökat. Dra inte ut på det och ta äns lite sub igen. Prata för dig själv eller skriv och skrik ut din frustration i en kudde. Håll det inte inom dig vad det än är. Släpp ut allt till någon du inte är blyg för och som förstår att allt som sägs stannar där och beror på din period i livet. Så kommer du rehabiliteras snabbare. Det är skitsamma vad som kommer ut bara ut med det.

Ta inte hjälp av vården eller någon beroendemottagning det kommer bara sätta käppar i hjulet och dra ut på det. Lägg ned tankarna om laro det är enbart ett dagis för vuxna som vill fortsätta missbruka. Du hör inte hemma där.

Det är okej att du mår som du mår just nu!

Det kommer kännas som att hela korthuset rasar och att du är världens sämsta människa. Kom ihåg att det är obalansen i hjärnan som talar. Buprenorfin abstinens är i stort sett aldrig någonting farligt och det är en "snäll" opioid.