Bästa stridsvagnen genom tiderna

Jag skulle säga sovjetiska T-64.

Specs (T-64B)
Weight: 42,4 tonnes
Speed (km/h): 60
M./Engine: diesel 5DTF, 700 hp
Crew: 3
Power-to-weight ratio (hp/t): 16.5
Ground pressure (kg/sm2): 0.92
Fuel capacity (L): 1'270
Range (km): 500
"fording (m): 1.8/5.0
Armament: 1 x 125 mm smoothborne gun
1 x 7,62 mm MG coaxial
1 x 12,7 mm AA MG
gun loading: a/m; stabilization: v/h; stowage: 36; coax.: 1'250;
AA- 300; elevation/depres.: 5'4/ 13';
type of rounds: APFSDS HE-FRAG HEAT Guided missile


Produktionen kom igång 1966, och det dröjde ända fram till 1981 innan jänkarna lyckades ta fram en vagn som var bättre. Den var först med den fortfarande använda 125mm kanonen som kan ses på T-72, T-80 och T-90. Dessutom var den först med autoladdaren som gjorde att besättningen kunde reduceras till endast tre man. Jänkarna lyckades inte ta fram en vagn som hade likvärdig eldkraft, rörlighet och skydd förän 1981 då M1 abrams kom.

Här kommer en jämförelse mellan pansaret på T-64 och några andra vagnar från samma tid.

T-64A (byggdes 1964-1980)

Mot Kinetisk energi (pilprojektil etc)
Torn: 450mm
Skrov: 335mm

Mot Pansarspräng (HEAT)
Torn: 510mm
Skrov: 420mm

T-64B (byggdes 1976-1987)

Mot Kinetisk energi (pilprojektil etc)
Torn: 450mm
Skrov: 415mm

Mot Pansarspräng (HEAT)
Torn: 600mm
Skrov: 490mm

M-60A1 (byggdes 1963- 1980)

Mot Kinetisk energi (pilprojektil etc)
Torn: 210mm
Skrov: 250mm

Mot Pansarspräng (HEAT)
Torn: 250mm
Skrov: -

M-60A3 (tillverkning började 1977)

Mot Kinetisk energi (pilprojektil etc)
Torn: 240mm
Skrov: 250mm

Mot Pansarspräng (HEAT)
Torn: 260mm
Skrov: -

Leopard 1A1 (tillverkning började 1975)

Mot Kinetisk energi (pilprojektil etc)
Torn: 250mm
Skrov: 140mm

Mot Pansarspräng (HEAT)
Torn: 480mm
Skrov: 140mm

T-64 togs i tjänst 1967 ( och där de 600 första byggda hade 115 mm kanonen från T-62). Man hade enorma problem med vagnen, bla pga den mycket udda motorkonstruktionen ( motkolvdiesel).
Vagnen blev även mycket dyrare än planerat, ca 3 ggr dyrare än T-72 - en vagn som skulle vara ett billigare och enklare komplement till T-64 ( men som senare istället blev bättre och mer avancerad på flera punkter).

Leopard 1A1 kom i tjänst runt 1971 inte 1975 ( 1974 började man leverera 1A4).

M1 Abrams togs i tjänst 1980 och Leopard 2 1979.

....från Tekniskt Magasin (SVT) dec 1968. I sista delen av avsnittet förekommer ett längre reportage om S-vagnen, dess prestanda och det nya lasersiktet. Klart sevärt och en fingervisning om att S-vagnen, då, var väldigt slagkraftig.
http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=663559

Om vi kan vara överens om att den bästa stridsvagnen är den som har påverkat den historiska utvecklingen mest i en specifik riktning anser jag att vi har förbisett en förvisso primitiv men ändå revolutionerande innovation; den tvåhjuliga, hästdragna stridsvagenen.

Men vagnen fick aldrig laseravståndsmätare på grund av ekonomiska skäl, den infördes sedan i mitten av 1980-talet vid REMO av vagnarna.

Tack för länken. Underbart att skåda den gamla tidens TV, det där är riktig kvalitets-TV till skillnad från dagens hysteriska skräp-TV med snabba klipp, rapnegrer och amerikanska TV-program i "public service"-SVT.

Ska man uppdatera till dagens läge blir det nog ryska som är bäst eftersom dom amerikanska döms ut som dödsfällor i tysk och amerikansk press.

Ser ut som om Abrams blir träffad på baksidan av vagnen/ tornet, medan T-90 får smällen i fronten/sidan nära fronten (tittade inte så noga). Pansaret tenderar att vara som tjockast i fronten och som klenast på baksidan.

Vidare kan man inte utgå från enstaka filmer, då en viss mån av slump (man kan få jackpot och träffa bra) blir inblandad. Vi vet från Irak att personalen som regel klarat sig när Abrams blivit utslagna av infanterihanterade antistridsvagnsvapen. IEDs har ibland gått sämre.

Jag försöker inte säga att Abrams måste ha en bättre skyddsnivå än T-90, bara att det är tramsigt att utgå från att T-90 skulle vara mindre sårbar utifrån enbart två rätt skilda situationer.

T90 har en avgjort lägre skyddsnivå än Abrams. T90 exploderar normalt om pansaret i tornet penetreras då T90 har ammo i en karusell i tornet.
Abrams har sin ammo nere i vagnskroppen och den ammo som finns i tornet ligger med utblåspaneler som styr eventuella explosioner uppåt och inte in i besättningsutrymmet.

Så att T90 har bättre skydd är rent nonsens, T90 har starkare skydd än T72, dock är T72 en kremeringsugn vid penetration, likaså T90 även om den kräver större kraft för att penetreras.

Trovärdigheten på källan sjunker lite när de inte ens lyckas stava Abrams korrekt i rubriken, det känns inte som att detta var en så värst vetenskaplig artikel.

Japp. På Abrams så tog roboten i bakkanten av ammunitionslagringen,
som sedan blåste ut takpanelerna och således ventilerade ut krutgaserna bort från besättningen.
Besättningen bör ha haft goda förutsättningar att överleva.

En träff på samma ställe på en T-90, skulle även där ha slagit igenom,
då skyddet o tornets bakkant ur minnet består av
ungefär 8cm RHAe av gjutstål, d.v.s. penetrerbart med pvvapen anno 1945.
Skillnaden ligger i vad som skulle hända efter penetrationen.

I M1 Abrams så har man en skyddad ammunitionslagring som kan ta upp smällen
och sedan ytterligare pansar innan man kommer in i tornrummet.

På T-90 så kommer man däremot in direkt till besättningen i tornrummet,
som också utgör ammunitionslagring, vilket innebär att besättningen i bästa fall
kan överleva om de hinner ta sig ut, inom ett par sekunder,
men ofta så detonerar alla ryska vagnar med den typen av ammunitionslagring
(T-64/72/80/90) direkt.