Nedtrappning

Normalt har man ÖPT 2 år. Person A har haft LPT 1/2 år och nu ÖPT 1 år. A både jobbar, studerar, umgås med vänner och tagit körkort. A har klarat sig utan 10 mg i ett helt år när han tar blodprov en gång om året.

Det jag undrar är hur länge man tar neuroleptika. Första året 10 mg. Andra året 5 mg etc. Är syftet att ta medicin hela livet efter bara EN psykos?? A slutade tvärt med Stesolid utan problem. A är heller inte beroende av sig. Han röker nikotin högst en gång om månaden. Varför måste A som klarat sig bra professionellt med 0 mg behöva sänka dosen årsvis? Blir det 3 mg tills man blir gammal??

Att någon skulle röka cigg "högst en gång om månaden" framstår som trams. Har man haft en ciggvana är man tillbaka i den om man röker, t.ex. är det vanligt att folk dricker för att de vill s.k. feströka.

Det är väl bara att patienten tar det med sin läkare, förklarar vilka biverkningar som är besvärliga och föreslå ett försök med utsättning.

Att någon umgås med vänner och jobbar betyder inte att det är säkert att sätta ut antipsykotika, man behöver stabila närstående som är väl införstådda med sjukdomen också, för det fall man får ett nytt skov och behöver hjälp med att komma till vården. Det ligger s a s i psykosens natur att man inte har en vidare bra sjukdomsinsikt.

Är det rimligt antagande att ge 3 mg hela livet och aldrig sluta med något man inte ens behöver. Jag säger 3 mg då jag utgår från att det tagit 2-3 år från då man haft 10 mg.

Eller ska man ha 5 mg (ingen antipsykotisk effekt) tills man dör dvs 70 år till pga en psykos trots att man klarat sig utan i ett helt år. Ingen kan se att A är drogpåverkad eller nykter.

PS. Pussel gör att hjärnan fungerar som det ska. Utan pussel är gemene man en idiot.

Influensa är temporärt.
Diabetes är kronisk.
Mental ohälsa är temporärt.
Psykos är snarlik influensa.
Parkinsons är kronisk.
Atypiska är inte bromsmediciner.