Ingvar Carlsson gör bokslut - "I sällskap med döden"

– Olofs död var som ett blixtnedslag, han var en nära vän till mig och familjen. Samtidigt skulle jag inom loppet av några timmar efterträda honom och ta ansvar för landet. Hur orkade jag genomföra den där presskonferensen klockan fem på morgonen? Jag kan bara förklara det med att människan är mycket starkare än vad man kanske tror. I svåra stunder kan man ta fram krafter som överraskar både omgivningen och en själv.

– Min första tanke var ”inte en gång till”. Men jag reagerade olika på det som hände Anna och Olof, och jag har försökt borra i varför det är så. En grundläggande skillnad är att mordet på Olof inte är uppklarat, det är ett öppet sår. Att det ständigt rivs upp i media och man tvingas se de där blodfläckarna på Sveavägen. Hur vidrigt det som hände Anna än var så vet vi hur det gick till, och då är det lättare att komma till ro med sorgen. Det som känns jobbigt är att Anna hade så mycket kvar att ge. Hon stod mitt i sin politiska gärning, och hade säkert blivit både partiledare och statsminister. Hon hade sannolikt betytt mycket för landet, en del av de problem som Sverige råkade ut för hade vi nog sluppit om det blivit så.

Var vice statsminister och fick ta över när Palme mördades 1986. Efter tio år som statminister efterträddes han av Göran Persson.