A priori kunskap.

Man kan skilja på syntetiskt/analytiskt och a priori/a posteriori, där syntetiskt/analytiskt handlar om subjektet och predikatets förhållande, och a priori/a posteriori handlar om vad kunskapen grundar sig på.

Syntetiska satser är beroende av empirisk evidens för kunskap om huruvida de är sanna eller falska, och analytiska satser behöver ingen empirisk evidens, svaret kan man veta genom förnuftet.

Är kunskapen beroende av empirisk evidens så handlar det om a posteriori kunskap eller kunskap efter sinneserfarenhet.

Om det är kunskap a priori så är den oberoende av empirisk evidens. Hit kan man räkna t. ex. logik och matematik.


En fråga är om det är så att sanningen inte kan ignoreras för kunskap, samt om man får sanna sinneserfareheter av att en "apriori kunskap" är falsk, så är det så att det som menades vara a priori kunskap visst är avhänging (beroende på) sinneserfarenheter?

Då borde den ju vara beroende av empirisk evidens. (Det finns ingen kunskap som är a priori, Quine)

Men så sker det inte att du får syn på en fyrkantig cirkel, eller någonting som har både endast tre ben och endast fyra ben samtidigt.


Vid empiri så får man input: Perceptionsorganen reagerar/påverkas av verkligheten/det som är fallet. Detta input bearbetas av hjärnan. Sedan bildar vi en uppfattning om vad som är fallet.

Vad räknas som input när det handlar om a priori?

Vissa menar att det inte behövs någon input, t.ex Wittgenstein. Det handlar om någonting som är beroende av språk och medvetande, och ingen input ifrån något annat behövs, som yttervärlden.

Rationell intuition eller förnuft tänker sig några vara input.



Man kan även tänka att vi får okej-tecken på acceptera basic beliefs, här grundläggande logiska sanningar, utan hänvisning till någon annan uppfattning, man kan säga att de är (godtyckligt?) icke-inferentiellt rättfärdigade. På liknande sätt som det ogrundade rättfärdigandet i fundamentismen.

Ett annat alternativ är att a priori har en input genom sinneserfarenhet då begreppsförståelse, förståelse av matematiska termer, uppkommer efter erfarenhet. Det är en möjliggörande del för kunskap eller rättfärdigandet a priori vilken är oavhängig empirisk evidens.


Syntetisk sats: Kråkan har inga fjädrar. (Kunskap om fallet är beroende av empiri, sinneserfarenhet)

Analytisk sats: Kråkan är en fågel. (Kunskap om fallet är inte beroende av empiri, sinneserfarenhet)


Vad är eran input? Kom gärna med sanna och relevanta argument för eller emot några påståenden eller dela med er av era insikter.

Bra fråga. All vetenskap måste alltid vara helt objektiv. A priori omfattar inte a posterioriska teorem...men mycket matematik, en del fysik. A posteriori inbegriper också a prioriska teorier - samt som du är inne på dessutom, input - evidens och fakta.

Inget av begreppen inbegriper subjektiva hypoteser. A priori input borde väl eventuellt vara matematisk logik - naturlagar möjligen.

Som vanligt inom filosofin så handlar det om definitioner, allas vårt stora aber när det görs försök till att vara objektiva.

Omfattas sådana saker som personliga motiv inom ramarna för kunskap kan man fråga sig om de är aprioriska eller ej.
Incitament är väl en sak, men inte nödvändigtvis desamma som motiv då de går att härleda till faktorer som kan anses som externa mot drivkraften i fråga, såvida man inte ser dessa externa faktorer som integrerade i drivkraften.

Vad anses vara avgränsning för vad som är kunskap och inte?
En av vetenskapens dogmer är att materia inte kan vara medveten, varvid det blir lite ointegrerbart med att vi består av materia och påstås ha våra upplevelser helt inkapslade i en geggboll innanför kraniet.

Anses elektronens faktiska eller sannolika läge i det fysiska rummet som kunskap innan en människa integrerat detta faktum i sin medvetna tankeprocess?

Är förekomsten av medvetandet föremål för aposteriorisk eller apriorisk kunskap, innan det uttrycks i ord och därefter kan kategoriseras enligt sin rent språkliga struktur?

Båda de nämnda distinktionerna har gjorts på aningen olika sätt inom filosofin. Jag väljer nu att skriva en del därom, fast mycket mer finns att skriva om distinktionerna.

Det är värt att påpeka att man enbart behöver definiera den ena termen i en sådan distinktion. I t.ex. distinktionen mellan det analytiska och syntetiska brukar man uppfatta ordet "syntetisk" som detsamma som "icke-analytisk" (men begränsat till att vara tillämpligt på en viss sorts entitet). Med hänsyn till det behöver man bara definiera "analytisk". I fallet med det aprioriska och aposterioriska är vissa öppna för att en tro kan vara berättigad på bägge sätt, fastän ett visst berättigande är endera aprioriskt eller aposterioriskt.

(F.ö. brukar man ofta låta "analytisk" vara synonym till "analytiskt sann". Nyttjas ordet i en mer inklusiv mening tillåts man även tala om det "analytiskt falska".)

Gällande den sortens ting som kan vara analytiska, syntetiska, aprioriskt vetbara eller aposterioriskt vetbara, må nämnas att det är påståendesatser eller propositioner.

Ett exempel på en definition av "analytisk proposition" är följande:

"En proposition är analytisk om och endast om den är sann enbart i kraft av involverade begrepp."

I detta fall ligger fokus på vad som gör propositionen sann, inte på t.ex. sättet man kan veta dess sanning på. Somliga anser definitionen vara något dunkel, och kanske t.o.m. något som riskerar att utesluta att det finns syntetiska propositioner som är aprioriskt vetbara. Den är kanske också i konflikt med vad man tror om lämpliga sanningsgörare.

Ett exempel på en definition av "analytisk påståendesats" är följande:

"En påståendesats är analytisk omm den är vetbar enbart genom förståelse för meningen hos involverade termer."

I fallet med denna definition fokuserar man på sättet den är vetbar på, snarare än vad som determinerar påståendesatsens (eller dess uttryckta propositions) sanningsvärde. Att något är ytterst svårförståeligt för alla människor utesluter inte att det är analytiskt enligt denna definition. Om man förstår dess mening görs man kapabel till att inse dess sanningsvärde.

Gottlob Frege ansåg ungefär att en proposition är analytisk omm den är i sig en (predikat)logisk sanning. Då ligger fokus varken på vad som gör propositionen sann, eller sättet den är vetbar på.
Det du nämnde om att analyticitet handlar om "subjektet och predikatets förhållande" är något påminnande om Immanuel Kants definition.
Ännu fler analyticitetsbegrepp förekommer också.

Ibland anför man bara olika exempel på analytiska påståenden, t.ex. "Träd är träd.", "Hundar är djur." och "Om A är längre än B och B är längre än C, så är A längre än C." En språkligt kompetent och någorlunda kognitivt välfungerande individ kan inse påståendenas sanningsvärden blott genom att uppmärksamma deras meningsinnehåll. (Somliga skulle påstå att det mer exakt är fråga om en genuin begreppsanalys eller något i stil med det Kant påstod. Oavsett vilket kan sådant tänkas föja av att uppmärksamma en proposition [i dess helhet].)

I fallet med påståendena "En ko äter gräs.", "Flera själar finns.", och "Jag är glad.", kan däremot inte en språkligt kompetent och någorlunda kognitivt välfungerande individ inse sanningsvärdena på samma sätt.

Gällande det aprioriska och aposterioriska förekommer att man hävdar att aprioriskt berättigande enbart kan uppstå hos övertygelser som är nödvändigtvis sanna, medan det aprioriska berättigandet enbart kan uppstå hos övertygelser som är kontingent sanna. (Något är kontingent sant om det varken är nödvändigtvis sant eller omöjligtvis sant.) Filosofen Saul Kripke har dock försvarat tanken att en del kontingent sanna påståenden är aprioriskt vetbara, samt att en del nödvändigtvis sanna påståenden är aposterioriskt vetbara. Hans exempel är emellertid något speciella och innehåller namn med referens till specifika ting.

Skillnaden mellan apriorisk och aposteriorisk kunskap uppfattas ofta som en skillnad mellan förnuftsmässig och erfarenhetsmässig kunskap. Ordet "erfarenhet" nyttjas då i en ganska snäv mening, men tillåts åtminstone inkludera perceptuella och introspektiva erfarenheter samt minnen av sådana. Att använda sig av ordet "förnuft" är måhända missvisande, eftersom det ger sken av att det deduktivt och induktivt berättigade är aprioriskt berättigat, fastän det då är möjligt att blott aposterioriskt berättigande överförs genom inferenserna. (Att deduktiva inferensregler själva är aprioriskt berättigade är en annan sak.)


Filosofer brukar i varje fall inte anse att syntetiska satser per definition är "beroende av empirisk evidens för kunskap" om deras sanningsvärde. Men det är sant att många filosofer har förnekat att syntetiska propositioner är aprioriskt vetbara.


Man brukar låta "empirisk" och "aposteriorisk" vara synonymer i kunskapsteoretiska sammanhang, men det empiriska handlar inte blott om sinneserfarenheter.
Det är t.ex. ganska vanligt att filosofer räknar kunskap (epistemiskt) baserad på introspektioner och vissa slags minnestillstånd (i form av bevarade perceptioner eller introspektioner) som empirisk. Laurence BonJour och andra filosofer påstår också att om sådant som extrasensoriska tillstånd (t.ex. produkter av klärvoajans) förekommer och kan ge berättigande, så skall deras berättigande räknas som aposterioriskt.
Vissa påstår också att om man genom induktion eller deduktion ur empiriskt berättigade premisser når fram till en konklusion, så är konklusionen också empiriskt berättigad.


Det är nog inte då blott fråga om att faktiskt genomföra slutledningar, bevisföringar eller beräkningar enligt bestämda regler, utan snarare att man inser vad som med necessitet följer ur vad, eller inser den nödvändiga sanningen hos ett visst logiskt påstående eller ett visst matematiskt. Dessa insikter uppfattas nog ofta som direkta, fastän inferenser och beräkningar har utsträckning i tiden.

Överförs t.ex. aposterioriskt berättigande genom deduktioner så anser flertalet kunskapsteoretiker som sagt att det inferensberättigade på ett indirekt vis blir aposterioriskt berättigat.


Jag förstår tyvärr inte vad du menar detta. Oavsett vilket verkar de som tror att aprioriskt berättigande förekommer anse det vara oberoende av om t.ex. begreppsempirismen är sann eller ej. Även om man t.ex. inte kan förstå meningsinnehållet hos satsen "Hundar är djur." utan tidigare sinneserfarenheter, så verkar det vara sant att man själv genom bara förståelse för meningen hos involverade termer och satsen i dess helhet inser dess nödvändiga sanning.


Radikala empirister skiljer sig från traditionella empirister genom att inte ens acceptera att analytiska propositioner är aprioriskt vetbara. Quines tankar om distinktionen mellan analyticitet och synteticitet lär ha bidragit till acceptans av radikal empirism.


Jag antar att många tänker sig att de kan inse att sådant som fyrkantiga cirklar är omöjligtvis existerande. Eftersom jag inte förstod det du tidigare nämnde misslyckas jag nu också med att förstå varför du påstår detta.


Jag är inte helt säker på vad du menar med "input". Du verkar här ha i åtanke något som orsakar sinnesupplevelser vi är direkt medvetna om, eller ha delar av verkligheten i åtanke. Men huruvida sinnesupplevelser kan berättiga övertygelser på ett aposterioriskt sätt eller ej verkar oberoende av vad, om något, som är deras orsak, och hur verkligheten är beskaffad.
Det du senare skriver om "input" verkar emellertid handla om något annat. Du påstår t.ex.:


Ens "förnuft" uppfattas ibland inom filosofin vara något som kan alstra aprioriska insikter, medan t.ex. ens olika sinnen alstrar sinnesupplevelser. Det du skriver här verkar tala för att du uppfattar förmågan varmed man alstrar aprioriska insikter som ett input. Det förefaller skilja sig från det du tidigare nämnde.


Jag antar att du här beskriver en begreppsempiristisk tanke, fastän jag fortfarande är osäker på vad du menar med "input".

"Man brukar låta "empirisk" och "aposteriorisk" vara synonymer i kunskapsteoretiska sammanhang, men det empiriska handlar inte blott om sinneserfarenheter."

Ja du har helt rätt, empirisk betyder strikt objektiv, aposteriorisk härledd deduktion.

Jag är inte helt säker på vad du menar med "input".


"Vid empiri så får man input: Perceptionsorganen reagerar/påverkas av verkligheten/det som är fallet."

Men vad är input vid a priori? Som är oberoende av empirisk evidens.

Jag tar ännu en gång hänsyn till det du har skrivit om ordet "input". Du besvarar mitt påstående, vari jag uttryckte viss osäkerhet över vad du menade med ordet "input", genom att ordagrant upprepa en mening du förut skrev. Jag antar att du då anser att den tillräckligt väl beskriver vad du menar med "input". (Förstår inte annars varför du upprepar meningen, snarare än att med nya ord försöka att på ett annat sätt bringa klarhet över din användning av ordet "input".) Måhända att jag helt enkelt har missat något. Jag får i varje fall erkänna att jag förut slarvigt fällde anmärkningar om vad du menade med "input".

(För den delen noterade jag redan i mitt förra svar att den nu upprepade meningen första gången efterföljdes av påståendesatsen "Detta input bearbetas av hjärnan." Med hänsyn till det tänkte jag då att du med satsens subjekt refererade till något av det du nämnde i föregående mening. Av vilken relevans efterföljande meningar var för vilken betydelse du lät ordet ha, funderade jag också på.)

Du påstod som sagt:


Mer exakt lär det vara fråga om de delar av verkligheten som påverkar sinnesorganen. Fast påverkar på vilket sätt? Slår någon in en hammare i mitt öga när jag blundar, så påverkar väl hammaren, eller hammarslaget, ett av mina sinnesorgan? (Att pedantiskt försöka beskriva allt som är av kausal relevans avstår jag från nu.) Det verkar tala för att beskrivningen av "input" är otillräcklig.

Jag tror också att vissa tänker sig att t.ex. det som man ser är det vilket orsakar (eller bidrar till att orsaka) en synupplevelse av det sedda. Är det vad du tror? Anser du det vara ett exempel på ett input vid visuell empiri? (Flertalet filosofiska perceptionsteorier, men inte alla, förutsätter ett eller annat kausalt band mellan förnimmelsen och det förnumna. Perception uppfattas då som per definition sanningsenlig. Vissa är noga med att ha teorier i samklang med empirisk perceptionsforskning.)

Självfallet kan man hålla fast vid att det är främst annat än det man ser som (på det relevanta viset) påverkar synorganen. Frågan är då vilken teori man har därom.

Du skrev också:


Det är något som bara faktiskt sker, eller är det något du låter gälla per definition för "input" eller "input vid empiri"? Det finns som sagt vissa skäl till att tro att du ansåg att du m.h.a. påståendesatsen "Perceptionsorganen reagerar/påverkas av verkligheten/det som är fallet.", tillräckligt väl bringade klarhet över din användning av ordet "input".

Men om detta också tänks gälla per definition, så gäller för dina inputs (åtminstone) både (1) att de är delar av verkligheten som (på ett speciellt sätt) påverkar sinnesorganen, och (2) bearbetas av hjärnan. Frågan är då på vilket sätt de bearbetas. Måhända att din efterföljande mening utvecklar detaljer därom:


Skall detta måhända också tänkas gälla per definition? Och är det måhända fråga om ett resultat av bearbetningen i hjärnan, snarare än bara något som sker efter en sådan bearbetning?

Och har du verkligen i åtanke en (tros)uppfattning om vad som är fallet, snarare än t.ex. sinnesupplevelser? Sinnesupplevelser lär väl kunna bildas hos en, utan att man bildar trosuppfattningar på basis därav? Eller kanske att du nu tillåter "uppfattning" att beteckna sinnesupplevelser, fastän mitt intryck är att du förut främst har låtit det vara synonym till "trosuppfattning"?

Eftersom du skriver "vad som är fallet" i denna mening, och tidigare skrev: "Perceptionsorganen reagerar/påverkas av verkligheten/det som är fallet", så synes det icke helt orimligt att du menar att man bildar en tro att A, där A är en proposition som görs sann av ett sakförhållande som (på ett visst sätt) påverkade sinnesorganen. I det ena fallet handlar då "det/vad som är fallet" om en proposition, och i det andra fallet om sakförhållandet som gör propositionen sann. Emellertid verkar det i konflikt med meningen "Detta input bearbetas av hjärnan.". Ty, den sortens sakförhållande det är fråga om lär inte bearbetas av hjärnan.

Som jag förut uppmärksammade skrev du också:


Var det här ett misstag av dig? Det här är analogt med att påstå sinnen vara inputs, och harmonierar inte väl med det du tidigare skrev om "input". Även om du t.ex. hade enskilda rationella intuitioner (i form av sken/insikter som alstras av förmågan med samma namn) i åtanke, så tycks det också i konflikt med det du tidigare nämnde. Då blir det något analogt med att uppfatta sinnesupplevelser som inputs.

Du skrev också:


Hur hänger det ihop med det du förut nämnde om inputs? Även om det man uppmärksammar härrör från sinneserfarenheter, verkar väl inte det ha mycket att göra med din tidigare beskrivning av "input"? Vad mer exakt är "inputs vid a priori" på ett vis i samklang med din tidigare beskrivning, om det är sant att uppmärksammade propositioner är rent mentala följder av tidigare sinneserfarenheter?


Menar du här något analogt med det du påstod om "input vid empiri"? Måhända att du tänker dig att "aprioriska input" är de delar av verkligheten som påverkar förnuftet? Eller delar av verkligheten som påverkar förnuftet, bearbetas i ens hjärna, och alstrar aprioriska insikter i form av sken som representerar det som påverkade? Jag vill undvika att gissa för mycket, men försöker ändå skapa vissa tolkningsalternativ av det du skrev.

Om man tror att det man detekterar genom aprioriska insikter är abstrakt, och det abstrakta uppfattas som bl.a. okausalt, så är det i varje fall uteslutet att det man inser, är det som orsakar (eller bidrar till att orsaka) själva insikten. (Något liknande gäller också inom språkfilosofin för de som tror att meningsinnehåll är abstrakta snarare än mentala entiteter.)
Med det sagt så är det självfallet ej uteslutet att någonting konkret orsakar att man uppmärksammar det abstrakta.

Man kan också fundera på av vilken relevans det är att utreda något om dessa inputs. I synnerhet internalister skulle nog betvivla att det är av någon kunskapsteoretisk relevans ö.h.t.. Vilken sorts berättigande man får av sinnesupplevelser kan t.ex. uppfattas som oberoende av vilket externt sätt de alstrades på. Detsamma kan sägas om aprioriska insikter.

När det gäller begreppet apriori så tänker man ju på Kant och hans fråga om hur man kan ha kunskap om syntetiska satser apriori, något som han ju besvarade var möjligt genom givna/medfödda/ofrånkomliga åskådningsformer som tid och rum. Det var väl först med den så kallade logiska empirismen som Kants uppfattning blev förnekad på allvar. Det är den logiska empirismens uppfattning du ger uttryck för när du säger att syntetiska satser kräver empirisk evidens. Kant såg det inte så.

Förstår inte riktigt vad du menar är Wittgensteins uppfattning (antar att det är Tractatus du tänker på). Vad menar du med att Wittgenstein inte skulle ha ansett att det inte behövs någon input utan att det handlar om någonting som är beroende av språk och medvetande, och att ingen input ifrån yttervärlden behövs. Är det detta med att Wittgenstein laborerar med olika slags rum som för färger, toner, geometri du tänker på?