högt eller lågt ljud

Ofta använder man "högt" och "lågt" om ljud, när man egentligen borde säga och skriva "starkt" respektive "svagt".
Om jag har svårt att upfatta vad någon säger, så säger jag "tala högre!".
Jag menar ju inte, att personen ifråga ska börja pipa i diskanten, utan att han eller hon ska tala med ett starkare ljud. Om körledaren säger "sopranerna ska sjunga högre" blir det tvetydigt.
Jag har två frågor:
Är detta, som jag tror, typiskt för svenska språket?
Hur kan jag uttrycka mig på ett bättre särr, om jag vill att någon ska tala med ett starkare ljud?

Tala mera ljudligt! Så får man samma germanska ord som tyskans "laut" och engelskans "loud".

Tala högre! För gemene man innebär det säkert med högre decibelsiffra (dB), snarare än högre hertztal (Hz).

Tala med starkare röst! Det känns lite sökt.

Tala med högre tonläge! Då är det hertzen det gäller.

Följdfråga: Varför anser vi att norrmän ofta talar i ett högre tonläge än danskar och svenskar, även när de alla talar engelska? Det är i varje fall fastställt att det joddlas och visslas mera i bergig terräng än på Västgötaslätten, där det i stort sett »inte ä nåra nötta te å joddla«. Skivstudion Marianne i Skara är väl undantaget som bekräftar regeln.

Jag tror att vi har stött på en ellips här. Man kan, enligt min uppfattning, tala med hög volym, och det har inget med hertzen att göra utan snarare ljudstyrkan (decibelen).

Ex. "Tala (med) högre (volym)!"

Det är förstås risk för missförstånd när man säger tala högre, särskilt om man säger det till en musiker. Min gamla musiklärare missförstod detta (förmodligen avsiktligt) när någon sa: "Spela högre!". Då transponerade han helt sonika upp melodin ett par tonsteg.

Man bör alltså säga: "Tala starkare!" Fast å andra sidan kan någon missförstå detta och istället stärka retoriken.

Redigering: Tyrckfel rättat

Kanske i stil med Kapten Haddock, och då är det inte starkt övertygande retorik han är berömd för.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Kapten_Haddock

Haddock har i alla fall en högtflygande retorik. Efter genomläsning så undrar också jag om "Autodidakter", "Kanapéer och konjakskransar", "Pistaschgubbar och surkålsstuvning" och "Gravade oxsvansar" egentligen är så starka svordomar.