Citat:
Men, problemet med spörsmål som detta är ju att det alltid förutsätts att den, det där "Gud" ska vara nån slags "person."Den klassiska teistiska bilden är att gud är är omnibenevolent. Jag hittar inga översättningar till svenska på detta begrepp, men det kan väl sammanfattas som god och all-välvillig eller nåt i den stilen. Hur som helst utgår de flesta teologer och religiösa från att gud är god och älskar alla.
Denna uppfattning har utmanats tidigare i the problem of evil (teodiceproblemet), som frågar varför finns det ondska om gud nu är god och allsmäktig? Teologer har vänt ut och in på sig själva under åren för att lösa detta. Kort sammanfattat kan man säga att de har löst problemet med ondska genom att hänvisa till den fria viljan.
För några år sedan lade några filosofer fram ett tankeexperiment som går ut på att leka med tanken att gud istället är ond, och utmana rådande uppfattningar om guds godhet genom att kräva goda skäl för varför en god gud är mer sannolik än en ond gud.
Det verkar ju lika om inte mer sannolikt att gud faktiskt är ond med tanke på att det tycks finnas mer lidande än njutning i världen. Se naturens grymhet osv.
Som jag förstår det har ingen kunnat ge några goda skäl för detta. Några har försökt lägga fram ett slags inverterat teodiceproblem för att motbevisa det. Typ: förekomsten av det minsta gott i världen omöjliggör en ond gud. Men om man accepterar den premissen så är även en god gud omöjligt, så det är ju lite knasigt.
När kvantiteten av gott vs ont kommer på tal, vilket är ett mycket starkt argument för en ond gud över en god, då vänder vissa teologer verkligen sig helt ut-och-in för att lösa det. Vissa (nu minns jag inte namnet, men en samtida ännu nu levande amerikansk religionsfilosof, eventuellt William Lane Craig) går så långt att de går all-in i fantasi-mode och börjar hitta på att lidande har flera nivåer där mänskligt lidande är den högsta nivån, och djurs lidande är den lägre nivån som inte riktigt räknas, så alltså är det med denna kreativa bild av lidande ändå mer gott än ont i världen. Men om det är giltigt att bara hitta på fakta om världen så kan man då bemöta Craigs(?) argument med att stenar är onda, och att förekomsten av stenar i världen är mycket ondare än något annat och då är hans resonemang schack matt:at.
(Sidospår: Alltså, när man börjar orientera sig i filosofi så stöter man oundvikligen på religionsfilosofi. Detta då merparten av all filosofi handlar om religion. Det är svårt att komma ifrån känslan att hela filosofins flertusenåriga historia är ett slags långsam krypto-boom, där enorma resurser beräkning har slösats på något i grunden fullkomligt meningslöst. Så mycket intellektuellt arbete har slösats för att åstadkomma ingenting, så mycket av filosofin är ren avföring i textform. Jag har typ tappat hakan på senaste månaderna när jag har börjat orientera mig lite i filosofins historia, över hur otroligt efterblivet så mycket är. (Descartes och Anselm är bland de värsta.) Jag antar att det helt enkelt blir så när man försöker att intellektuellt rationalisera något i grunden irrationellt och meningslöst som tron på gud.)
https://en.wikipedia.org/wiki/Evil_God_Challenge
Katolska kyrkans svamliga och förvirrade svar på the evil god challenge visar med stor tydlighet att de religiösa inte har något argument mot experimentet:
Vad tänker ni? Tror ni att gud finns och är god, eller finns och är ond?
Denna uppfattning har utmanats tidigare i the problem of evil (teodiceproblemet), som frågar varför finns det ondska om gud nu är god och allsmäktig? Teologer har vänt ut och in på sig själva under åren för att lösa detta. Kort sammanfattat kan man säga att de har löst problemet med ondska genom att hänvisa till den fria viljan.
För några år sedan lade några filosofer fram ett tankeexperiment som går ut på att leka med tanken att gud istället är ond, och utmana rådande uppfattningar om guds godhet genom att kräva goda skäl för varför en god gud är mer sannolik än en ond gud.
Det verkar ju lika om inte mer sannolikt att gud faktiskt är ond med tanke på att det tycks finnas mer lidande än njutning i världen. Se naturens grymhet osv.
Som jag förstår det har ingen kunnat ge några goda skäl för detta. Några har försökt lägga fram ett slags inverterat teodiceproblem för att motbevisa det. Typ: förekomsten av det minsta gott i världen omöjliggör en ond gud. Men om man accepterar den premissen så är även en god gud omöjligt, så det är ju lite knasigt.
När kvantiteten av gott vs ont kommer på tal, vilket är ett mycket starkt argument för en ond gud över en god, då vänder vissa teologer verkligen sig helt ut-och-in för att lösa det. Vissa (nu minns jag inte namnet, men en samtida ännu nu levande amerikansk religionsfilosof, eventuellt William Lane Craig) går så långt att de går all-in i fantasi-mode och börjar hitta på att lidande har flera nivåer där mänskligt lidande är den högsta nivån, och djurs lidande är den lägre nivån som inte riktigt räknas, så alltså är det med denna kreativa bild av lidande ändå mer gott än ont i världen. Men om det är giltigt att bara hitta på fakta om världen så kan man då bemöta Craigs(?) argument med att stenar är onda, och att förekomsten av stenar i världen är mycket ondare än något annat och då är hans resonemang schack matt:at.
(Sidospår: Alltså, när man börjar orientera sig i filosofi så stöter man oundvikligen på religionsfilosofi. Detta då merparten av all filosofi handlar om religion. Det är svårt att komma ifrån känslan att hela filosofins flertusenåriga historia är ett slags långsam krypto-boom, där enorma resurser beräkning har slösats på något i grunden fullkomligt meningslöst. Så mycket intellektuellt arbete har slösats för att åstadkomma ingenting, så mycket av filosofin är ren avföring i textform. Jag har typ tappat hakan på senaste månaderna när jag har börjat orientera mig lite i filosofins historia, över hur otroligt efterblivet så mycket är. (Descartes och Anselm är bland de värsta.) Jag antar att det helt enkelt blir så när man försöker att intellektuellt rationalisera något i grunden irrationellt och meningslöst som tron på gud.)
https://en.wikipedia.org/wiki/Evil_God_Challenge
Katolska kyrkans svamliga och förvirrade svar på the evil god challenge visar med stor tydlighet att de religiösa inte har något argument mot experimentet:
Vad tänker ni? Tror ni att gud finns och är god, eller finns och är ond?
Och då menar ju jag att det redan från början är att göra det omöjligt att besvara frågan.
För att det är en själv som sätter reglerna, så att säga.
Det finns däremot andra sätt att försöka närma sig frågan om "Gud," och det är ju att utgå från det som tidigare tänkts och tyckts, filosoferats, om det på allvar.
Då kommer man ju inte från att "Gud" beskrivs som "Alltet" helt enkelt, som "Varat - som allting som "Är." osv.
Ingen "person med andra ord.
Se det istället som, ja, som "alltet." Som att det vi lever i, upplever och ser i och omkring oss. Som "Naturen och dess krafter" med andra ord.
Så om du ska börja böla om "ondska och godhet" så svara först på fråga om "naturen är god eller ond." Om naturkatastrofer är "onda," eller en "bra skörd" är "gott."
Men man brukar vanligtvis inte tänka på naturen som ond eller god. Ett vulkanutbrott, eller en jordbävning, en tsunami, ett jordskred osv uppfattas inte som ett uttryck för "ondska," eller hur.
En fet jävla komet som är på domedagskurs mot en intet ont anande planet ute i rymden, blir inte beskriven som en "ond komet" av astronomerna som upptäckt den.
Ändå är den, precis som allt annat, en del av "Alltet," "Varat" - eller "Gud" om du så vill.
Och isf hade väl ett "ont universum" ett "ont allt" varit ett universum som stängt ner sig själv. Men problemet med det hade ju varit att då hade detta "onda universum" ju inte kunnat existera heller.
Eller hur.
Om något är alltomfattande, så är det just det.
En "person" (tanken om en Gud, med skägg i en Himmel" kan ju inte vara alltomfattande på det sättet eftersom det blir en automatisk begränsning när "alltet" ska tryckas in i en person.
Alltet är alltet är alltet och inte något annat.
Det är inte gott elle rent. Det bara är Alltet.
Varför ens bry sig om sådana här tankar? Det är ju inte så att man kommer att nå någon form av "svar" på det.
Så lika bra att inte bry sig om att ens tänka på det.
Finns säkert mängder med fel i dom där heliga böckerna.
