Varför tro att gud är god när hen lika gärna kan vara ond? The Evil god Challenge!

Den klassiska teistiska bilden är att gud är är omnibenevolent. Jag hittar inga översättningar till svenska på detta begrepp, men det kan väl sammanfattas som god och all-välvillig eller nåt i den stilen. Hur som helst utgår de flesta teologer och religiösa från att gud är god och älskar alla.

Denna uppfattning har utmanats tidigare i the problem of evil (teodiceproblemet), som frågar varför finns det ondska om gud nu är god och allsmäktig? Teologer har vänt ut och in på sig själva under åren för att lösa detta. Kort sammanfattat kan man säga att de har löst problemet med ondska genom att hänvisa till den fria viljan.

För några år sedan lade några filosofer fram ett tankeexperiment som går ut på att leka med tanken att gud istället är ond, och utmana rådande uppfattningar om guds godhet genom att kräva goda skäl för varför en god gud är mer sannolik än en ond gud.

Det verkar ju lika om inte mer sannolikt att gud faktiskt är ond med tanke på att det tycks finnas mer lidande än njutning i världen. Se naturens grymhet osv.

Som jag förstår det har ingen kunnat ge några goda skäl för detta. Några har försökt lägga fram ett slags inverterat teodiceproblem för att motbevisa det. Typ: förekomsten av det minsta gott i världen omöjliggör en ond gud. Men om man accepterar den premissen så är även en god gud omöjligt, så det är ju lite knasigt.

När kvantiteten av gott vs ont kommer på tal, vilket är ett mycket starkt argument för en ond gud över en god, då vänder vissa teologer verkligen sig helt ut-och-in för att lösa det. Vissa (nu minns jag inte namnet, men en samtida ännu nu levande amerikansk religionsfilosof, eventuellt William Lane Craig) går så långt att de går all-in i fantasi-mode och börjar hitta på att lidande har flera nivåer där mänskligt lidande är den högsta nivån, och djurs lidande är den lägre nivån som inte riktigt räknas, så alltså är det med denna kreativa bild av lidande ändå mer gott än ont i världen. Men om det är giltigt att bara hitta på fakta om världen så kan man då bemöta Craigs(?) argument med att stenar är onda, och att förekomsten av stenar i världen är mycket ondare än något annat och då är hans resonemang schack matt:at.

(Sidospår: Alltså, när man börjar orientera sig i filosofi så stöter man oundvikligen på religionsfilosofi. Detta då merparten av all filosofi handlar om religion. Det är svårt att komma ifrån känslan att hela filosofins flertusenåriga historia är ett slags långsam krypto-boom, där enorma resurser beräkning har slösats på något i grunden fullkomligt meningslöst. Så mycket intellektuellt arbete har slösats för att åstadkomma ingenting, så mycket av filosofin är ren avföring i textform. Jag har typ tappat hakan på senaste månaderna när jag har börjat orientera mig lite i filosofins historia, över hur otroligt efterblivet så mycket är. (Descartes och Anselm är bland de värsta.) Jag antar att det helt enkelt blir så när man försöker att intellektuellt rationalisera något i grunden irrationellt och meningslöst som tron på gud.)

https://en.wikipedia.org/wiki/Evil_God_Challenge

Katolska kyrkans svamliga och förvirrade svar på the evil god challenge visar med stor tydlighet att de religiösa inte har något argument mot experimentet:


Vad tänker ni? Tror ni att gud finns och är god, eller finns och är ond?

Gud är varken god eller ond
Det är människan som är god eller ond

Hur kan gud vara god när "den" ger barn blodcancer eller liknande dödliga sjukdomar ?

Gud finns inte. Den Gud som presenteras i Bibeln är ond rakt igenom. Exempel; äpplet i lustgården, syndafloden, Sodom osv.

Gud finns på samma sätt som Tomten. Det är din pappa som klätt ut sig, eller så är det du själv i form av det Freud kallade Överjaget.

Vi är inte här för att leva det glada livet.

Din själ lever för evigt, och dina riktiga föräldrar finns där ute, saknar du dom inte?

För att vara så bok-sprängd uttrycker du dig rätt modernt.
Du kanske ska umgås lite med religiösa människor och lära dig lite vad godhet kan vara.

De löser problemet om varför det finns ondska genom att tänka sig att Gud kontinuerligt utrotar all ondska som skapas i en randomiserande kaotisk skaparprocess som skapar både gott och ont, by default. Gud har tillgång till en sådan "skaparmatrix" eller "substanskälla". Kan man säga.

Vi är denna skaparprocess. Bara 144000 kommer klara testet enligt Bibeln. Alltså kommer många försvinna snart, typ 1/3(var jag för mig).

Ondskan är näste man till rakning liksom. De som tar till svärd kommer dö av svärd.

Sedan får resten välja om de också vill försvinna eller erkänna Jesus. För Gud är god och vill rädda så många som möjligt.

Det är min teori iallafall.

Om allt är ont precis hela tiden som en upprepad ritual vad är han då?
I typ alla olika delar i livet kroppen,energi, tur osv osv

Om vi säger att någon skulle använt dig som plågoobjekt dygnet runt på alla sätt som går skulle du gå med på det tills döden?

Eller att alla failar på detta och måste be om ett nej tack resten av livet varje dag i 100 år tills döden förutom 44.000 personer ?

Den mesta förvirringen kommer ifrån människocentreringen, idén att vi människor är skapelsens krona och dess syfte. Och ifrån att man inte lyssnar på Jesus som ju klargör att Satan präglar människornas liv. Men skapandets syfte är det fullkomliga livet, som man får anta alltid har funnits, så som Gud alltid har funnits. De som föds på jorden kan visa sig värdiga eller ovärdiga det fullkomliga livet.

Om ingen på jorden hade en egen vilja så skulle Gud, för vilken ingenting är omöjligt, kunnat arrangera en perfekt anläggning där alla levande varelser livnärde sig på frukt och grönsaker och där alla uppträdde anständigt mot andra utan att vare sig vilja det eller inte vilja det, fram till den biologiska döden. Men vi har vilja och det liv som vilja innebär, så som alla i det fullkomliga livet också har, antar jag.

Vi är skapta att leva för alltid och vi kan inte upphöra att finnas till utom om Gud vill det. När vi dör förlorar vi kontakten med kroppen men fortsätter att finnas till befriade från kroppen. Och på en domedag kungörs vilka som får leva för alltid (de barmhärtiga plus de som tror på Jesus budskap) och vilka som får upphöra för alltid.

En garanti för att Gud är god finns i det eviga livet, som aldrig har urartat, och i Jesus budskap till mänskligheten om sin barmhärtige far.

Jag har en fundering som är halvrelaterat till trådens ämne, så jag tar det här istället för att skapa en ny tråd

Som amatörfilosof har jag många kunskapsluckor om filosofi på många nivåer, och är tacksam och välkomnar input från mer kunniga.
Jag har aldrig lärt mig the basics om religionsfilosofi, så min hjärna har väl fyllt ut vissa delar själv. Jag har helt enkelt bara utgått från att när en teist säger "gud är allvetande" då menar hen faktiskt detta, bokstavligen allvetande, dvs en entitet som vet precis allt som möjligen går att veta, vilket rimligen måste betyda "veta allt som har hänt, som händer och som ska hända"? Och inte allvetande med en asterisk. Jag har tänkt att denna allvetande egenskap gör det sjukt besvärligt för teister när de ska slingra sig ur problemet med ondska, för en gud kan inte skylla på att den inte visste vad olika designbeslut skulle leda till, när man logiskt baserat på guds allvetande karaktär kan sluta sig till att absolut inget kan överraska den och den måste se designen och konsekvensen av designen samtidigt. Den måste vara obunden av tid och rum, om den är skapare och härskare över tid och rum.

Men så hörde jag en intervju med den brittiska filosofen Richard Swinburn (som försvarar filosofiska argument för guds existens) som i förbifarten nämnde att allvetande för honom betyder att gud vet allt som händer just nu, men inte vad som ska hända i morgon. Att guds kunskap om världen endast är obegränsat i rum, men begränsat av tid. På frågan om varför verkade han lite obekväm och överrumplad, som om han liksom inte ens hade tänkt tanken, och han sa nåt i stil med att det verkar konstigt att tänka sig en gud utanför både tid och rum. Sen var frågan färdig för honom.

Kom ihåg vad som hände förut, för jag är Gud, ingen annan är Gud, jag är Gud, ingen är som jag. Från början förkunnar jag det som kommer att ske, jag talar om det som inte har hänt än. Jag säger: Min plan ska hålla, allt jag vill genomföra ska jag göra. — Jesaja 46:9-10

Men jag tror inte att han vet mer än vad han vill veta.