Citat:
Jag hoppas verkligen att dessa sidor snarast förbjuds och att alla verksamheter med bakgrundskontroller måste upphöra. Jag hoppas också att plågandet av min psykiska hälsa snart tar slut. Om dessa ansvariga utgivare bara förstod. För dem är detta bara ett sätt att tjäna pengar, de bryr sig inte. Och jag tror politikerna inte har någon som helst aning om hur detta kan förstöra en människa.
Jag har snart levt mina fem senaste år i ett tomrum. Jag är inte säker på om jag är okej, mina känslor och tankar är överallt. Ena stunden är jag positiv, nästa är jag nere. Ibland känner jag mig så tom som om det finns ett hål där mitt hjärta borde vara. Bara en tomhet inom mig. När folk frågar brukar jag bara säga att jag är okej. Det är enklare så. Ingen har någonsin bett mig att utveckla hur jag är okej. Det finns ögonblick då allt känns förvirrande, dagar smälter samman, omöjliga att skilja. Jag bär en mask så att andra inte kan se kampen inuti mig. När natten kommer är jag ensam och drunknar i oändliga tankar. Varje natt är en kamp att försöka hitta sömn. Medan mitt sinne rasar vidare, tänker jag på alla bra upplevelser, varje era och varje ånger jag upplevt. Jag undrar om allt kommer att vara vettigt och ha betydelse någon dag. Just nu känns det som att vandra genom en tät dimma. Osäker på vart jag ska vända.
Förlåt för ett långt onödigt inlägg, men ingen i min närhet vet hur jag mår pga detta och jag håller det helst inom mig själv. Här på Flashback har jag möjlighet att skriva av mig då jag är anonym och det lättade något på mina återkommande och negativa tankar som verkligen tär på mig.
Jag hoppas att jag en dag bara får möjlighet att inte tänka på detta det första jag gör när jag vaknar och det sista jag gör när jag somnar.
Jag har snart levt mina fem senaste år i ett tomrum. Jag är inte säker på om jag är okej, mina känslor och tankar är överallt. Ena stunden är jag positiv, nästa är jag nere. Ibland känner jag mig så tom som om det finns ett hål där mitt hjärta borde vara. Bara en tomhet inom mig. När folk frågar brukar jag bara säga att jag är okej. Det är enklare så. Ingen har någonsin bett mig att utveckla hur jag är okej. Det finns ögonblick då allt känns förvirrande, dagar smälter samman, omöjliga att skilja. Jag bär en mask så att andra inte kan se kampen inuti mig. När natten kommer är jag ensam och drunknar i oändliga tankar. Varje natt är en kamp att försöka hitta sömn. Medan mitt sinne rasar vidare, tänker jag på alla bra upplevelser, varje era och varje ånger jag upplevt. Jag undrar om allt kommer att vara vettigt och ha betydelse någon dag. Just nu känns det som att vandra genom en tät dimma. Osäker på vart jag ska vända.
Förlåt för ett långt onödigt inlägg, men ingen i min närhet vet hur jag mår pga detta och jag håller det helst inom mig själv. Här på Flashback har jag möjlighet att skriva av mig då jag är anonym och det lättade något på mina återkommande och negativa tankar som verkligen tär på mig.
Jag hoppas att jag en dag bara får möjlighet att inte tänka på detta det första jag gör när jag vaknar och det sista jag gör när jag somnar.
Låter som att du borde söka professionell hjälp. Är också uthängd på dessa sidor, men det ska normalt sett inte påverka ens vardag och mentala hälsa på sättet du beskriver. Det är högst troligt att du har underliggande psykiska besvär som du nu till 100 % beskyller uthängningssidorna för, i verkligheten är det nog mer komplicerat än så.
__________________
Senast redigerad av fendaden 2024-04-05 kl. 12:37.
Senast redigerad av fendaden 2024-04-05 kl. 12:37.
