Tittade på dagens Robinson och blev otroligt äcklad av hur Amanda behandlas av de andra kvinnorna. Det är verkligen vidrigt...
Fick mig att vilja höra hur andra kvinnor ser på det, vad har ni märkt av? Tråden handlar inte om mäns perspektiv och hur män eventuellt upprätthåller genuskontraktet, det är ingen jämförelse utan endast hur det upprätthålls mellan kvinnor.
För att ge lite exempel där jag själv upplevt det:
* Inte tog ut föräldraledigheten för mina barn (har två stycken med 22 år emellan). Andra kvinnor dömde mig för att jag valde att jobba och pappa var föräldraledig. Framförallt den äldre generationen men även den yngre. Det var kommentarer såsom att mamma är närmsta anknytning, barnet behöver mamma mer osv. Ofta subtila kommentarer, passivt aggressivt.
* När jag tar plats i diskussioner. I sociala sammanhang blir jag sällan del av dialoger mellan kvinnor utan är vi borta och det bildas några klickar uppdelade i kön så är jag sällan med den kvinnliga klicken. Jag är inte "inbjuden/välkommen" i den.
* I yrkessammanhang har det blivit bättre. Kanske för jag jobbar inom teknik, IT där många kvinnor inom yrket har snarlika attribut som jag och många som inte har de typiskt kvinnliga attributen/inställningen.
Det handlar om att få vara den man vill vara. Personligen känner jag att jag blir dömd av andra kvinnor om jag inte följer normerna i samhället. Det är inget som jag hakar upp mig på. Jag är förbi den åldern där jag bryr mig. Däremot så är det sorgligt att detta fortfarande är en verklighet år 2023.
Fick mig att vilja höra hur andra kvinnor ser på det, vad har ni märkt av? Tråden handlar inte om mäns perspektiv och hur män eventuellt upprätthåller genuskontraktet, det är ingen jämförelse utan endast hur det upprätthålls mellan kvinnor.
För att ge lite exempel där jag själv upplevt det:
* Inte tog ut föräldraledigheten för mina barn (har två stycken med 22 år emellan). Andra kvinnor dömde mig för att jag valde att jobba och pappa var föräldraledig. Framförallt den äldre generationen men även den yngre. Det var kommentarer såsom att mamma är närmsta anknytning, barnet behöver mamma mer osv. Ofta subtila kommentarer, passivt aggressivt.
* När jag tar plats i diskussioner. I sociala sammanhang blir jag sällan del av dialoger mellan kvinnor utan är vi borta och det bildas några klickar uppdelade i kön så är jag sällan med den kvinnliga klicken. Jag är inte "inbjuden/välkommen" i den.
* I yrkessammanhang har det blivit bättre. Kanske för jag jobbar inom teknik, IT där många kvinnor inom yrket har snarlika attribut som jag och många som inte har de typiskt kvinnliga attributen/inställningen.
Det handlar om att få vara den man vill vara. Personligen känner jag att jag blir dömd av andra kvinnor om jag inte följer normerna i samhället. Det är inget som jag hakar upp mig på. Jag är förbi den åldern där jag bryr mig. Däremot så är det sorgligt att detta fortfarande är en verklighet år 2023.