Debatten om hungriga barn efter Lena Anderssons artikel i SvD (2023-05-20)

Ja, faktiskt. Bokstavligt talat också. Feta morsor/farsor som gnäller om att mat inte finns till barnen och förstår inte sambanden med sina egna överkonsumtion av dyr näringsfattig skräpmat och slöseri med pengar på den ena dumheten efter den andra, torde steriliseras med tvång.

Genom att börja deffa, träna på utegym, äta mindre och bättre mat, gör att man sparar massa pengar bara det.

Sen kan alla hamna i ekonomisk obalans och obestånd. Men då gäller det att ha hjärna och förstå vad man bör ändra på för att lösa problemen genom ekonomiska åtstramningar av massa skit. På så sätt finns pengar till bra mat för barnen och till deras aktiviteter.

Att det går runt barn som svälter i Sverige är en gammal skröna som vänstern gnällt om i århundraden.

Ja, det är lite nytt synsätt många invandrare har med sig hit, minns när Volvo 760 kom (1982), då hade en i Fotoklubben jag var med i skaffat en sådan, han var kringresande försäljare, samtidigt stod det i tidningen om en arbetslös? Invandrare som skaffat en sådan med hjälp av barnbidraget till sina tio barn...

Det handlar, tror jag, om hur armodet sprider sig pga den nuvarande/nya regeringen.
I Socialdemokraternas Sverige äter alla sig mätta. Valarbetet är igång.

Det roliga är att den så omhuldade Sverigebilden lär försämras när det så småningom når utländska medier att ”det är hungersnöd i Sverige”. I förlängningen kanske Sverige inte längre blir topp-resmålet för hugade migranter.

På sätt och vis har hon ju helt rätt, matbutikerna är fyllda med processerad skit som naturliga människor inte ska äta, mer hälsoproblem än någonsin bland unga, blir ju så när man matar barn med massa agrikulturell skit som sallad, spannmålsbaserad mat, pasta, potatis, alla dessa är manmade och inte något vi någonsin hade ätit i naturen här uppe för i tiden, använder man simpel logik förstår man att det inte är bra för dina inälvor och har extremt låga mängder biotillgänglig näring, det ska vara högkvalitativt rött kött eller fisk varje dag för att en människa ska få i sig rätt näring, helst på den rå sidan.

Ingen av oss överlever utan mat.

Vi kan ju, och måste ju för att vårt ekonomiska system ska fungera,
konsumera lika mycket man som vi producerar.

Ungefär 1% av alla jag känner arbetar med att producera matråvaror.
Dvs sånt som man köper i matbutiken och tar hem och lagar till själv.

Den procenten verkar vara ganska representativ för hela Sveriges befolkning.

Hur kan det vara brist på mat när produktionen av matråvaror kräver så liten del av arbetskraften?

Hur stor andel av alla ni känner producerar matråvaror?
Hur stor andel av alla ni känner producerar kläder?
Hur stor andel av alla ni känner producerar bostäder?

Jag känner ingen som producerar kläder.
Bostadsbyggare känner jag några.
Alla byggarbetare verkar vara ungefär 6% av den totala arbetskraften.

Vad är det majoriteten av folk producerar som är viktigare?
Varför är det så många som producerar dessa saker?

Hur stor andel av alla ni känner sitter framför en dator på ett kontor och trycker på knappar,
eller sitter av en massa möten?
Hur många knapptryckare och folk som sitter i dvala på möten behöver vi?

(En förklaring till att folk inte har råd att köpa matråvaror skulle ju kunna vara
att den där enda procenten som producerar matråvarorna har något alldeles
makalöst höga löner, men så verkar det inte vara.)

Känner en kvinna som aldrig har lagat mat åt sin son förutom om det var mackor, kom ur en burk eller micron.
Hon var helt fascinerad över att vi lagar det mesta från scratch och att vi hade lärt oss detta.

Det är nog dessvärre så att vi i Sverige har en hel del människor som inte ens har råd med lågkvalitativ mat av tillräcklig mängd för att undvika hunger och svält. Det finns mängder av utslagna familjer där barnen faktiskt går till sängs hungriga och knappt får något att äta utanför skolan.


Det gäller även etniska svenskar.
Barn till föräldrar med förslitningsskador, psykiska problem och varierande grader av missbruk där varken skola eller socialtjänst ens märkt att något faktiskt är fel.


Barn i trasiga familjer med utslagna föräldrar.
Klassiska "socialfall" som knappt fick det att gå ihop förut men som inte ens nästan får det att gå ihop nu när ekonomin gått ner.

Det finns mängder av dem i Sverige om man bara öppnar ögonen och inte bara utgår ifrån sig själv och sitt eget perspektiv.

Om ett barn per definition svälter i Sverige bör det vara ett ärende för socialtjänsten. Som hon skriver så kostar ett paket havregryn typ 14 kr och om man inte har 14 kr tillgängligt, ja då är man inte i skick att ta hand om en familj och behöver hjälp.

Klart det handlar om prioriteringar, de som har det svårt måste dra ner på det som inte är nödvändigt och prioritera "kalorier per krona" och de billigaste och mest näringsrika livsmedlen.

Problemet verkar ju vara att folk i vissa fall inte förstår vad de ska dra ner på. T ex verkar det vara många som har ekonomiska besvär och samtidigt har husdjur. Detta tycker jag är helt orimligt, en katt kostar ju i mat, försäkring etc. Släng ut katten och prioritera barnen. Samma sak med bil - sälj bilen eller köp en billigare och lägg pengarna på mat och räkningar.

Det finns så klart hungriga barn i dag. Det har ju rapporterats om att skolmaten går åt mer på måndagar och fredagar. Sannolikt pga att många ungar inte får tillräckligt med mat hemma. Och det lär ju inte ha blivit bättre den senaste tiden med chockinflation på mat, el, och katastrofala ockerräntor.

Högern är äcklig och feg som väljer att skylla allt på föräldrarna. Det är ju som vanligt en åtgärd som inte påverkar statsbudgeten. Politiskt lika genialiskt som American Psycho.



Rimliga åtgärder just nu är att börja med att avskaffa momsen på mat samt att höja barnbidraget med 50%.

Dvs rösta på V om ni tycker att det är trist att barnen svälter. Eller rösta blåbrunt om ni tycker att det är deras alkoholiserade och spelberoende föräldrars problem.

Jag spetsade till det lite i meningen du citerade. Jag förstår att det finns barn som far illa och menar inte att barnen inte ska ha tillgång till mat. Grejen är att det är föräldrarnas ansvar, kan de inte tillgodose det så kan det faktiskt vara läge att omhänderta barnen eller andra liknande insatser.

Att göra sken av att det allmänt råder hunger bland barnen är dock en missvisande överdrift, som blir fel rent politiskt också om man ser till vad som föreslås som lösning. Om man använder sig av den retoriken för att förespråka omfördelningspolitik i form av höjda bidrag eller annat så landar det nämligen också fel. Kommer föräldrarna att prioritera rätt för sina barn bara för att de får mer pengar? Orsaken till problemet åtgärdas inte, endast symptomen.

Har man inte råd med sin levnadsstandard så får man se över den först, innan man börjar kräva att någon annan ska betala. Vi är en välfärdsstat men det finns gränser för vad som är rimligt. Mat på bordet är en sådan sak som rimligen ligger på föräldrarna.

Det är ett argument som förekommer, absolut. Men hur ser underlaget ut för det, har vi nån rapport att ta del av eller är det anekdoter?