Sertralin vs Venlafaxin

Intressant, vad hade du för dos? Jag tog 30mg och mådde rätt bra, men åt som en häst. Kör 7,5mg nu enbart för sömn och det funkar men trött som fan under dagarna.

Upplevde ingen direkt aptitökning när jag testade mir tazapin. Upplevde däremot en häpnadsväckande trötthet dagtid.

Testade innan detta sertralin och jag trodde ärligt kuken fått en stroke. Hängig, obrukbar. Jag ville skrika rakt ut men kunde inte eftersom jag var känslomässigt avtrubbad. Märklig upplevelse. Men jag tyckte inte det var värt det så jag slutade.

Intressant, vad hade du för dos? Jag tog 30mg och mådde rätt bra, men åt som en häst. Kör 7,5mg nu enbart för sömn och det funkar men trött som fan under dagarna.

Det där med känslomässigt avtrubbad har jag hört. Jag har ju som sagt en vän som käkat det där, hon blev väldigt konstig efteråt, liksom kall och okänslig, hade varit en väldigt barnslig och utåtriktad person men nu är det som hon blivit gravallvarlig. Rätt obehagligt. Men hon ska tydligen behöva käka det livet ut påstår hon. Vet inte om man själv uppfattar att man är så annorlunda, vet inte om man ska behöva typ spela in personen och visa upp eller om det inte går in ändå.

Jag har ju gått till psykiatrin sen jag var typ tonåring, haft perioder av depression, nu är det väl mycket ångest som kommer av åldern delvis men mycket pga en mamma som notoriskt tryckt ner mig och mitt självförtroende i botten genom att vara en enorm energitjuv och mata på med saker som gett mig år av ångest i perioder.

Tyvärr verkar ju psykiatrin inte lika tillgänglig nu som för flera år sen när de faktiskt började en utredning på mig, men som pga att jag flyttade till en annan kommun lades ner och här fanns inte motsvarande, bara en psykopat-psykolog som mer tryckte ner mig och min tilltro till psykiatrin var förstörd i många år framöver.

Började nån KBT-behandling med ännu en idiot som inte tog min stressnivå på allvar, bara körde på och jag blev bara närmare utbrändhet igen, dock förespråkade hon inte medicin, eller snarare, de sa att jag fick välja, antingen medicin ELLER samtal, och då hade utredning varit helt uteslutet enligt henne.

NU ändligen har jag träffat en terapeut som ska börja en utredning. Men jag var tvungen att börja med någon medicinsk behandling pga stressen höll på att förstöra min omgivning...

Sen vet jag väl med att en del läkare är på tok för snabba att skriva ut psykofarmaka, utan att ta reda på grundorsaken, man bara behandlar symtom.

Det som potentiellt kan vara bra med terapi, om du har motivationen, är att du får hjälp att sätta ord på ångesten, vilket gör att det är lättare att förstå vad det är och var den kommer från. Då är det lättare att att bli vän med den. Det är också bra att skaffa sig persoektiv på sitt egna och sndras beteenden, t.ex. när det gäller din mamma.

Självkännedom och att ta reda på varför man beter sig och reagerar som man gör är en väg till både acceptans och emotionell utveckling.

Ångesten kan lätt bli tvångsmässig och en viktig insikt är att ångest är tankar som snurrar i skallen. Tsnkar är ofarliga och om man lär sig dläppa taget om dom kommer dom få mindre inflytande och kanske ebba ut.

Det går att bli vän med sig själv och få sinnesro även om det finns ett bagage som skaver.

Det är gifter du väljer att stoppa in i din stackars kropp.
Sluta upp med dessa dumheter nu. Det är inte bra för kroppen! Det kan få förödande konsekvenser som kan ta åratal att läka.

Käkade venlafaxin i två år efter att jag gick in i väggen, toppade av mina stressutbrott och folk tyckte jag blev mer mig själv, samtidigt är ju biverkningarna jävligt olustiga, skumma sexuella biverkningar, torr i munnen, sämre synskärpa emellanåt, viss trötthet och darrighet som kommer och går och så att man känns som man är på väg in i klimakteriet (fast jag är kille då) med svettningar och frusenhet.

Läkarna tyckte jag skulle trappa ner och slutade för två år sen, men sen märkte jag att stressnivån blev för påtaglig och började med skiten igen sedan drygt två månader. Är inte lika uttalat svettningar, trötthet och darr men sexuellt känns det inte bra och torrheten i munnen. Men tycker att jag fortfarande känner mig väldigt nedstämd och olust till att göra saker.

En kompis käkar ju sertralin, ska väl vara någon liknande men en helt annan grupp. Jag funderar på om det kunde vara ett alternativ att prova. Lite osäker på vad man använder respektive mot i grunden. Ska tydligen jämna ut humöret vad jag förstått. Vet inte om den är lättare att trappa ut för minns hur venlafaxinet höll på att göra mig tokig med alla utsättningseffekter, kändes som typ hjärnan frös till is ibland.