Sertralin vs Venlafaxin

Käkade venlafaxin i två år efter att jag gick in i väggen, toppade av mina stressutbrott och folk tyckte jag blev mer mig själv, samtidigt är ju biverkningarna jävligt olustiga, skumma sexuella biverkningar, torr i munnen, sämre synskärpa emellanåt, viss trötthet och darrighet som kommer och går och så att man känns som man är på väg in i klimakteriet (fast jag är kille då) med svettningar och frusenhet.

Läkarna tyckte jag skulle trappa ner och slutade för två år sen, men sen märkte jag att stressnivån blev för påtaglig och började med skiten igen sedan drygt två månader. Är inte lika uttalat svettningar, trötthet och darr men sexuellt känns det inte bra och torrheten i munnen. Men tycker att jag fortfarande känner mig väldigt nedstämd och olust till att göra saker.

En kompis käkar ju sertralin, ska väl vara någon liknande men en helt annan grupp. Jag funderar på om det kunde vara ett alternativ att prova. Lite osäker på vad man använder respektive mot i grunden. Ska tydligen jämna ut humöret vad jag förstått. Vet inte om den är lättare att trappa ut för minns hur venlafaxinet höll på att göra mig tokig med alla utsättningseffekter, kändes som typ hjärnan frös till is ibland.

Båda läkemedelsklasserna är totala gift, tyvärr. Det är synd att inte säkrare alternativ finns.

du skulle sagt till läkarn andra gången att biverkningarna är alldeles för många, då skulle du säkerligen fått sertralin

Sertralin brukar ha mer sexuella biverkningar dessvärre. Alternativ vore mer atypiska antidepressiva såsom Mirtazapin/Mianserin eller Voxra, rådfråga med din läkare och ta upp de sexuella biverkningarna och att du tycker de är så jobbiga att du funderar på att avsluta behandlingen.

Sertralin blockerar återupptaget av serotonin (ssri) medan Venlafaxin även blockerar återupptaget av noradrenalin (snri). Vet inte, men den främjande effekten på noradrenalinet kanske gör att man kan bli lite mer uppåt på Venlafaxin?

Jag tog den för att den gav mer effekt mot stressen tidigare. Jag kunde bli helt blockerad av stress, var på väg in i väggen och hamnade på sluten avdelning en vecka då jag inte kunde sova på nätterna men man var rädd att jag skulle skada mig själv. Då hade jag precis börjat med 37,5 mg.

Jag körde med Mirtazapin förut, men har för mig att jag blev dåsig utav bara satan av den. Satt på typ hallgolvet ihopsjunken och halvsov när jag tog första tabletten sa min mamma.

Har fått för mig att den är mer uttalat sexuellt negativ på kvinnor än män iofs.


Men som det är nu klarar jag inte av vardagen utan något sånt här. Jag började ju tröstäta godis och socker och var rädd att det skulle gå över i alkoholmissbruk dessutom.

Vill ju absolut inte ha något som man kan råka överdosera. De skrev ju ut typ zoloft och en sabla massa ångesttabletter (diozepam?) till pappa som tyvärr tog den snabba vägen ut ur livet. Nu har jag haft väldigt mycket självmordstankar, även om jag har saker som förhindrar dem kan en impuls göra saken kort.

Hmm, då är nog inte Mirtazapin någonting för dig heller, ökar aptiten något enormt. Dessvärre kommer i princip alla dessa läkemedel med olika biverkningar, och i slutändan får du nog tillsammans med din läkare försöka reda ut vad som är enklast att leva med (sexuella biverkningar vs nedstämdheten) och hur du ska nå en sådan bra tillvaro som möjligt med så få biverkningar som möjligt.

Upplevde ingen direkt aptitökning när jag testade mir tazapin. Upplevde däremot en häpnadsväckande trötthet dagtid.

Testade innan detta sertralin och jag trodde ärligt kuken fått en stroke. Hängig, obrukbar. Jag ville skrika rakt ut men kunde inte eftersom jag var känslomässigt avtrubbad. Märklig upplevelse. Men jag tyckte inte det var värt det så jag slutade.

Jag tycker precis som du att det är värt att fundera på vad som väger tyngst. Är ångesten och nedstämdheten hanterbar eller inte?

Det finns ju dessutom många saker som påverkar det psykiska måendet. Om man har verktygen och lär sig förstå varför man mår som man gör går det att lära sig leva, hantera och med tiden övervinna vissa former av ångest och depressioner. I andra fall kanske det finns andra bakomliggande orsaker, t.ex. hormoner, livsstil, reella bekymmer osv. och då kanske det är värt stt undersöka vad grundproblemet kan vara.

Intressant, vad hade du för dos? Jag tog 30mg och mådde rätt bra, men åt som en häst. Kör 7,5mg nu enbart för sömn och det funkar men trött som fan under dagarna.

Jag har ju gått till psykiatrin sen jag var typ tonåring, haft perioder av depression, nu är det väl mycket ångest som kommer av åldern delvis men mycket pga en mamma som notoriskt tryckt ner mig och mitt självförtroende i botten genom att vara en enorm energitjuv och mata på med saker som gett mig år av ångest i perioder.

Tyvärr verkar ju psykiatrin inte lika tillgänglig nu som för flera år sen när de faktiskt började en utredning på mig, men som pga att jag flyttade till en annan kommun lades ner och här fanns inte motsvarande, bara en psykopat-psykolog som mer tryckte ner mig och min tilltro till psykiatrin var förstörd i många år framöver.

Började nån KBT-behandling med ännu en idiot som inte tog min stressnivå på allvar, bara körde på och jag blev bara närmare utbrändhet igen, dock förespråkade hon inte medicin, eller snarare, de sa att jag fick välja, antingen medicin ELLER samtal, och då hade utredning varit helt uteslutet enligt henne.

NU ändligen har jag träffat en terapeut som ska börja en utredning. Men jag var tvungen att börja med någon medicinsk behandling pga stressen höll på att förstöra min omgivning...

Sen vet jag väl med att en del läkare är på tok för snabba att skriva ut psykofarmaka, utan att ta reda på grundorsaken, man bara behandlar symtom.