Vilja oberoende av intryck?

Jag tänkte posta det här i religion, då jag gärna vill ha svar från hur religiösa tänker, men jag tror den passar bättre här i filosofi forumet.

Kortfattat är min frågeställning: Kan en tanke uppstå utan indata?
Eller omformulerat: Finns det en vilja oberoende av intryck? (Fri vilja)

Om en tanke inte uppstår beroende på mina tidigare tankar/minnen, intryck, definitioner, är det verkligen en tanke från mig? En religiös hävdar säkert att tanken då kommer från en själ?

En följdfråga: Kan en sten tänka?

Om själen står för beslutet av en tanke, vad bestämmer då själens beslut? Tidigare intryck/minnen? (Viljan blir beroende av intryck)

Jag har ingen stenhård åsikt men jag är frestad att tycka att vilja oberoende av intryck är omöjlig. Vilket väl är detsamma som avsaknaden av fri vilja; En människa kan endast tänka i ett deterministiskt eller tillsynes slumpmässigt/kvantmekaniskt universum.

Vi är utomstående åskådare utan makt som betraktar världen från vår kropps förnimmelser. Kroppen blir levande då själen är död. Vi lever enligt den enda möjliga bemärkelsen!

Hoppas ni förstår min tankegång!

Fri vilja är en tautologi. Vilja räcker bra. Har vi en sån och är den i så fall beroende av intryck utifrån? Ja, vi har vilja och ja, den kan påverkas av intryck utifrån. Det är du som väljer att ens fokusera hjärnan för att börja tänka (snarare än att bara vara passiv eller reagera instinktivt som andra djur gör). Dina beslut är dock inte orsakslösa för det, men du kan ifrågasätta och välja bland alternativa orsaker. Du kan tro på tomten hela livet om du väljer att inte ifrågasätta det du lärt dig, eller fokusera hjärnan och söka sanningen.


Nej, men en råtta kan tänka. Det betyder dock inte att en råtta har en (fri) vilja. Den är inte som oss människor, utan dess tankar styrs främst av dess intryck för stunden (och delvis från tidigare intryck). Den är (jämfört med oss människor) att betrakta som en avancerad "automat" med vissa programmerade instinker.


Orsak/verkan utesluter inte fri vilja.


Varför skulle jag bry mig om vad du skriver om du inte har en vilja? Då är du ju bara deternminerad att skriva som du gjorde. Det kanske bara blev så på grund av dina uppväxt, eller dina gener, eller för att en fjäril flaxade med vingarna i Argentina.

ah men som sagt.. viljan i sig gör att den är fri.. givetvis kan det inte existera en sådan tanke som inte springer ur något.. en tidigare tanke, en iakttagelse osv. när tanken formas gör den det efter den har passerat alla kärl av information som du har i din skalle och därmed är tanken påverkad av redan tidigare iakttagna iakttagelser..

men det är skillnad på att att utföra en handling och att tänka en tanke.. en handling kan ske på impuls (därmed inte sagt att den inte under en nanosekund har behandlats och bearbetats) men en tanke är bunden till de tidigare kunskaper du besitter..

möbelklister: Jag var förhastad i mina formuleringar, självklart beror det på hur man definierar vilja. Jag tänkte mer att viljan är det som människan faktiskt gör, även om det är en mekanisk process. Men låt oss säga att fri vilja är en tautologi, det räcker med vilja.

Själva tanken bakom frågan var att om en vilja kan uppstå utan intryck så borde väl en människa kunna utvecklas och tänka ut allt som går i ett mörkt avskilt rum utan kontakt med omvärlden? (Själen i sig borde räcka för att tänka?)

Om sen viljan istället är beroende av intryck, och även om man kopplar viljan till en själ, så blir den fullständigt beroende av människokroppens tillstånd? Om två människokroppar får samma intryck? Tar själarna olika beslut? Det känns olyckligt om en viss själ är favoriserad! Och om alla själar är detsamma, kan man inte bara stryka dom i ekvationen? Visst man är kopplad till sin själ men alla handlingar är baserade på människokroppen som lever enligt fysikaliska lagar.

Känns som det blev mycket flum. Förväntar mig inga direkta svar egentligen, men alltid bra med nya infallsvinklar..

Llanowar: Är på samma spår. Det som känns mest logiskt för mig iaf. Sen har man ju själva medvetandets självförnimmelse som man ska förklara, men det sparar man till en annan gång

Fria viljan diskuteras även här http://www.flashback.org/showthread.php?t=353933

Vad menar ni med själ ? Är det någon astral kropp eller personligheten/jaget ?

En vilja oberoende av intryck kan ju aldrig finnas. Viljan måste ju ha något att bearbeta. Men detta utesluter väl inte att detta bearbetande är fritt att ta vilka vägar de vill?

Enligt definitionen att viljan bara är en illusion och att den inte påverkar något så kan man förstås säga att en sten mycket väl kan ha en illusion av att den har en vilja, den har helt enkelt fått för sig att den bara vill ligga helt orörlig och inte göra något alls medans den igentligen inte inser att den inte har något val.

För att komma vidare i denna fråga tror jag man måste sätta sig in i de sociala faktorerna, som formar idéerna. Lite grovhugget så är det så här: på medeltiden så hade vi en själ, som bara kunde räddas från evig förbannelse om vi lydde Gud och hans närmaste i världen. Nu är vi en automat, som bara fungerar riktigt om den automatiskt anpassar sig till marknaden och dess mest framgångsrika aktörer.

Religionen och kommersialismen är bara är sociala konstruktioner, som alltid har funnits sida vid sida men där ibland det ena ibland det andra har initiativet. Just nu har kommersialismen initiativet och därför är den ledande åsikten att vi är automater vars vilja styrs av marknaden (eller motsvarande naturliga mekanismer). Vad vi tenderar att göra när vi diskuterar sådana här frågor är att "slåss" om vilken typ av överhet vi ska underordna oss. Alternativet att vi inte styrs av Gud eller Marknaden, via överheten, verkar inte finnas.

Enligt överheten så har vi alltså en vilja men denna vilja är antingen underordnad Gud eller Marknaden. Om man bortser från överheten (vilket vi som sociala varelser har mycket svårt att göra) så har vi antagligen en vilja som ytterst styrs av oss själva under mer eller mindre påverkan av biologiska och sociala faktorer. Detta förutsätter någon form av fri själ men detta behöver inte var ett brott mot naturlagarna, den kan vara lika mycket en del av naturlagarna som allt annat som de facto existerar.

Frågan borde vara, tycker jag, hur någon kan vara vid medvetande men utan intryck. Enligt mig är medvetenheten själv något jag är medveten om, alltså ett intryck separat från de jag får via mina sinnen.



Är detta verkligen något man "väljer" eller är nyfikenhet en egenskap man kan inneha i olika hög grad?