2006-09-28, 17:49
#49
Citat:
Ursprungligen postat av riegert
Det var då man avvecklade de hundar som vaktade på en av kajerna vid Musköbasen. Dessa hundar var så präglade på sitt skyddsobjekt att det krävdes avlivning med gevär på ett ganska långt avstånd. Att dessa hundar skulle ha haft den lydnad som tidigare i tråden nämdes fann både jag och gammeluniformerna ganska lustigt. De var en vilda bestar som slet allt som de kunde komma åt i stycken. Enligt uppgift så kan den som lyckas få tillträde till Musköområdet ta en titt på bitmärkena i METALLSTOLPAR som fortfarande finns kvar
Jag ställer mig frågande till flera av sakerna du skriver, försvarsmakten har nästan aldrig haft korthåriga hundar som vakt/larmhund utomhus, jag finner det omöjligt att dom skulle ha satt t ex Domermanns vid dockorna på Muskö (det satt en hund på varje sida om "infarten" till dockorna, dom satt kedjade samt hade en skallförstärkare sittandes en bit ifrån, om något närmade sig från sjösidan närmare än x-antal 100m så gav hunden skall samt försökte närma sig/slita sig loss från kedjan för att komma åt inkräktaren, detta fångades upp av skallförstärkaren så att killarna i vakten hörde det och skickade dit en patrull.
I skarpt läge så satt hunden med brytlänk, resten kan ni klura ut själva.
Att hundarna skulle ha avlivats med gevär på avstånd finnes jag också icke troligt då preceduren är som följer: man hämtar vakt/larmhunden i hundgården, sätter på hunden munkorg samt ropade: "vakthund kommer!!" sedan så förde man ut hunden till en väntande bil ("folka-pickis" specialgjord med plats för 6 hundar, 6 st "lådor"), hundarna transporterades in till resp docka där den sedan kopplades upp.
Således så gick det för ett fåtal personer att hantera hundarna, en del värnpliktiga fick arbeta med vakt/larmhundarna, när jag arbetetade där ute så hade en värnpliktig en vecka per hund att lära känna den samt kunna sätta på den munkorg.
En rolig anekdot är en värnpliktig som hade väldiga problem med en individ: han kunde ABSOLUT inte ens närma sig "buren/rastgården" där hunden befann sig, den vart fullkomligt rabiat vid blotta åsynen av honom... jag gick in och satte på hunden munkorg och sade till den värnpliktiga att han kunde komma in: hunden gör ett utfall och far upp mot strupen på den värnpliktiga, följden blir en rejäl "munkorgs-stöt" rätt mot adamsäpplet på killen och han svimmade....
Betänkas skall också: om du har varit inne i gamla hundgården på Muskö så ser du x-antal ädelträplattor med en mässingsskylt på varje, med namn och tjänstgöringsår på resp individ, det fanns en omtanke även ifall du var vakt/larmhund på Muskö..
Det arbetade civilanställda i berget dagtid och hundarna transporterades från hundgården till berget varje kväll för att hämtas varje morgon, således så förekom det hantering av individerna något som gör att avlivning med gevär på avstånd är galimatias, försvarsmakten tog hand om sina vakt/larmhundar och dom hanterades (dock med viss svårighet ibland hahahaha).
Jag vet givetvis inte vilket årtionde dina kontakter pratar om, så det kan ha varit annorlunda för låt säga 30-40 år sedan... men jag finner det icke troligt just pga fakta jag skrivit...
Men att ens nämna en vakt/larmhund i en diskussion om tjh och dressyr tycker jag är lite att ta i..