Citat:
Ursprungligen postat av
Robbinist
Får intrycket du tänkt mycket på egen hand och inte adopterat någon på förhand konventionell quasi-rasistisk teori.
Jag har genomgående fördjupat mig i ämnet och kan påstå att jag är mer medveten än de flesta nationalister och högeranhängare jag har stött på. Jag vågar till och med påstå att jag har en högre medvetenhet än den woke-vänstern har.
Det kan låta som om jag har en förhöjd uppfattning om mig själv och nedvärderar andra, men så är inte fallet. Jag har helt enkelt ägnat mycket tid åt att verkligt utforska detta ämne för att bemästra det. Jag strävar efter att förstå den antivita woke-vänstern till fullo, deras motiv, tankesätt, beteenden, och vilka individer som vanligtvis lockas till den gruppen och hur deras position och klassbakgrund jämförs med typiska nationalister.
Genom att disciplinera mig själv och ägna mig åt detta har jag uppnått en förståelse och visdom som överträffar de flesta. Det är därför du får det intrycket av det jag säger. Hade fler människor bemödat sig med att utforska detta ämne som jag gjort hade de också uppnått samma medvetenhet.
Citat:
Ursprungligen postat av
Robbinist
Så du känner ingen konkret emotionell aversion mot folk av annan hudfärg eller tradition, och du ser ingen överlägsenhet i ’vit ras’ på typ liknande sätt som t.ex. Columbus och hans män gjorde när dom upplevde ”indianer”? Du värderar människor i sig, bortom yttre attribut, skriver du.
Men samtidigt skriver du att du värderar ditt folk (vita) på grund av den relation du har till vita. Det skapar igenkänning, rotfasthet, en känsla av förutsägbarhet ibland folk och i samhället, skriver du.
Tänkte på just denna fråga igår när jag var på gymmet faktiskt. Mina motiv grundar sig i att jag gillar vilka vi är och vill därför helt enkelt att vårt folk ska leva vidare.
Så när jag var på gymmet igår var det för tillfälligt bara vita svenskar där. Ingen mångfald. Det kändes verkligen som man kunde andas ut, och jag märkte hur stämningen i salen hade den där harmoniska trygga känslan bland alla som var inne i lokalen. Alla var på samma nivå, i synk med varandra. När jag väl sprang på rullbandet i en halvtimme dök två araber upp som började jogga bredvid mig. De var högljudda, hade ett mer aggressivt kroppsspråk som bröt harmonin i rummet. Svenskarna gick undermedvetet där ifrån.
Då fick jag en negativ känsla av deras närvaro och visste att det var kopplat till deras sätt att vara, det som personer som dig brukar kalla "rasism". En slags negativ irriterande känsla där jag störde mig på dem, för att de beter sig på sitt sätt.
Jag gick och bastade senare och reflekterade lite över detta. Är jag helt ärlig med mig själv om jag faktiskt kan känna negativa känslor kring att vara runt icke-vita ibland samtidigt som jag här på flashback påstår att jag egentligen bara är motiverad av kärlek till mitt eget folk?
Men så fick jag plötsligt en enorm klarhet. Anledningen till att jag och säkert många andra vita känner sådär i sådana tillfällen är för att dessa arabers sätt att vara inte är i synk med hur vita generellt sätt
är på, dvs vår folksjäl.
Araberna själva, de skrattade med varandra och hade kul. De var uppenbart inte störda av varandras närvaro. De såg ut att bara vara sig själva. Det som egentligen skedde var det folk flummigt brukar kalla "kulturkrockar", dvs jag satte en vit standard på en grupp människor som inte är vita och inte kan förväntas bete sig som jag anser vita bör göra, men som är naturligt för dem i deras kultur.
Du själv har säkert stött på araber som är högljudda på det där sättet och att det någonstans bara inte synkar med hur vi vita nordeuropéer är som folk. Jag tror den där rubbningen, den där klashen av våra olikheter skapar den där friktionen.
Innebär det att jag föraktar den arabiska rasen för det? Nej.
Innebär det att jag som vit ser ned på dem för det? Nej, egentligen inte. Jag accepterar bara att vi är olika, och det är ok.
När jag insåg detta, kom jag i försoning med mig själv. Jag har mer klarhet över varför vit flykt sker och varför många SD:are pratar om att de vill att icke-vita ska vara "välintegrerade och tala ren svenska". De vill ha synkronisering och balans. Problemet är bara det att det är fel av oss att förvänta oss att de ska bete sig som oss, för då behöver de göra avkall på sig själva när de ska anpassa sig till vår standard, precis som vita svenskar som lever i minoritet i invandrartäta områden gör avkall på sig själva när de börjar bryta på svenska (trots att de kan svenska alldeles utmärkt) bara för att försöka passa in och bli accepterade av araber.
Det blev ännu klarare för mig att den lösning på allt detta, som folk kommer behöva tvingas komma till tillslut, är återvandring och att varje ras får leva i sin del av världen. De flesta människor har en så pass låg medvetenhet att de fattar det inte ännu, men det är verkligen dit vi behöver komma.
Vi kan fortfarande hälsa på varandra i olika delar av världen som turister, men att vi ska få känna igen oss själva och vår del av världen är det vi alla behöver hjälpas åt att sträva efter.