Hatar andras barn, blir äcklad av dem

Min ilska mot andras barn har ökat med åren. De är äckliga, förståndshandikappade och allmänt dryga. De flesta är jävligt ful dessutom. De ställer till med problem och jävelskap både omedvetet och medvetet och helst av allt vill jag bara ta tag i barnet och skrika det i ansiktet och fråga om de är totalt jävla slut i huvudet.

De värsta barnen är de som är i åldersspannet 2-4. Dessa jävlar blir man bara irriterad på när man ser oavsett om de sitter still och tittar på tv eller vad fan de nu gör. När man har träffat tjejer som har dessa irriterande barn växer min ilska konstant när de ät i rummet, de är så jävla egoistiska och tänker bara på sig själv. De vill ha TVn för sig själv och se skit som Paw Patrol, Blaze och andra skitprogram men det skiter jag fullständigt i och brukar byta program till nått jag vill se. Sen att ungen börjar tokböla får mig bara att njuta, varför ska de alltid ha sin vilja fram.

Det bästa är när de inte lyssnar på tillsägelser eller är uppkäftiga och sen ramlar och gör illa sig. Eller om de försöker ha sönder något och man kan riva i åt dem eller ta tag i armen och skälla ut dem så att de blir rädd och fattar att de inte har någon makt och att de ska rätta sig i ledet.

Jag har sett att det är flera som känner såhär, att andras barn är ett stort samhällsproblem. Hur känner ni, är min historia verklighet för er med? Må gott.

Ungjävlar som skaffar ungar och "uppfostrar" sin avkomma med en jävla iphone. Varenda såkallad förälder som låter sina småungar använda telefon är lata slöa idioter.

Ni dödar barnets fantasi, ni är inte ute och leker med dom så dom går miste om mycket socialtumgänge samt motion.

"Men dom blir bra på engelska". Ja må så vara, men till vilket pris? En tjock, lat, ouppfostrad snorunge med överskottsenergi till 1000. Som senare i livet förmodligen kommer se internet oçh telefonen som en trygghet, istället för dennes egna "föräldrar".

Nej gör det straffbart att vara en iphoneförälder, ni släcker ett liv för att vara bekväma.

Svenska barn är mycket riktigt äckliga eftersom deras föräldrar inte kan uppfostra dem. Åk till Frankrike eller något annat civiliserat land och du upptäcker att även barn kan bete sig normalt utan att springa runt och skrika.

Frankrike?
Det menar du väll inte.
De avskaffade ju barnaga 2019.

Du sätter verkligen fingret på en del av problematiken. Mjäkiga föräldrar i kombination med dessa barn är till stor del det som skapar denna ilska och aggressiva känsla, åtminstone för mig.

"Mitt barn blir ledsen om han inte får åka några gånger i rutschkanan" "Han måste faktiskt få titta på det där, det är ju hans favorit" "Nej, xxx vill inte åka och shoppa, han vill gå till lekparken" etc etc.

Fy fan för att dalta med barnet!!! Barnet måste rätta in sig i ledet och få känna att livet är tufft och jobbigt. Allt ska inte serveras och det är nyttigt att dessa otacksamma barn får lära sig att ha tråkigt 90% av sin livstid och resterande 10% kan de få ha kul om de gjort sig förtjänt av det.

Jag är tacksam att du gjort ett bra jobb med dina barn och att du är medveten om det hör. De flesta föräldrar tänker inte logiskt.

Varför tillät du att ett barn åkte i din bil?
Så små barn brukar ha blöja när de är på platser där det inte finns toalett inom en sekund eftersom de inte kan hålla sig.
Jag har ett syskonbarn och hon har åkt med mig från det hon var liten, hon hade blöja och dessutom finns det någon form av skydd att lägga i barnstolen.

Du behöver ju inte ha något att göra med barn om du inte själv vill.
Fattar inte varför du umgås med personer oavsett ålder som du hatar?

Jag är också väldigt ung och omogen, vill definitivt inte ha barn ännu, inte heller sitta barnvakt åt något annat barn än syskonbarnet för de flesta är väldigt jobbiga men jag tycker att det är föräldrarna som gör fel när de först säger Nej Nej men sedan säger de Ja.

Det är bara att sluta umgås med de som har barn, finns många andra som känner samma sak som dig och då blir det automatiskt att inga barn är med någonstans.

Nä jag tycker inte att era känslor är konstiga, det är som det är.
Det jag tycker är konstigt är att ni har nära kontakt med barn?
Ingen 2-3 åring har sökt upp er för att umgås kan jag lova.
På det sättet är ett barn smartare än ni själva för de vill inte ha kontakt med människor som hatar dem för vem vill det.

Vänd på problemet och sluta umgås med barnfamiljer.

Bara för att tjejer har vidriga barn som inte kan bete sig så ska ju inte tjejernas fittor få lida för det? Nästa gång jag sen den där jävla bröölbögen ska han åka i backen, inte ett jävla grin ska jag höra!

Man läser ju om killar som inte vill dejta tjejer som har barn, för att man älskar inte barnen utan man mer eller mindre hatar dem och stör sig på dessa satans jävlar. Vart är ni allihop? Har det här forumet blivit något familjeliv eller vad är det frågan om? PK undanbedes

Min ilska mot andras barn har ökat med åren. De är äckliga, förståndshandikappade och allmänt dryga. De flesta är jävligt ful dessutom. De ställer till med problem och jävelskap både omedvetet och medvetet och helst av allt vill jag bara ta tag i barnet och skrika det i ansiktet och fråga om de är totalt jävla slut i huvudet.

De värsta barnen är de som är i åldersspannet 2-4. Dessa jävlar blir man bara irriterad på när man ser oavsett om de sitter still och tittar på tv eller vad fan de nu gör. När man har träffat tjejer som har dessa irriterande barn växer min ilska konstant när de ät i rummet, de är så jävla egoistiska och tänker bara på sig själv. De vill ha TVn för sig själv och se skit som Paw Patrol, Blaze och andra skitprogram men det skiter jag fullständigt i och brukar byta program till nått jag vill se. Sen att ungen börjar tokböla får mig bara att njuta, varför ska de alltid ha sin vilja fram.

Det bästa är när de inte lyssnar på tillsägelser eller är uppkäftiga och sen ramlar och gör illa sig. Eller om de försöker ha sönder något och man kan riva i åt dem eller ta tag i armen och skälla ut dem så att de blir rädd och fattar att de inte har någon makt och att de ska rätta sig i ledet.

Jag har sett att det är flera som känner såhär, att andras barn är ett stort samhällsproblem. Hur känner ni, är min historia verklighet för er med? Må gott.