Grekiska gudar

Jo dyrka med ett modernt språk blir kanske lite fel eftersom man hade ett annat perspektiv på det religiösa livet och det var mer invävt i det vanliga livet och något som man gjorde naturligt.
Jo reformationen ställde till det och katolska kyrkan har ett betydligt bättre perspektiv på det

Jag vet inte vem som har "ett bättre perspektiv på det" ... det är något de själv får slåss om.

Jag försökte mestvisa lite på hur det "religiösa" livet såg ut då, några århundraden efter den katolska kyrkan tagit över allt sådant - här i gamla Norden.
Grejen var ju att katolska kyrkan mer eller mindre tog över en hel del av den kult som redan var allmänt accepterad och praktiserad "ute i stugorna" men man rensade ut hedniska namn och förde in katolskt acceptabla istället.

Du kan se likadant hela vägen ner till södra Europa, med den skillnaden att där har mer lyckats överleva in till våra dagar, pga en folklig popularitet. Vi här har bara Lucia-tåget kvar (som exempel) medans det i södra Spanien och Italien, tex, finns minst en helgon-festival i var by - som samlar hela populationen, tillsammans med en hel del tillresta turister.

Du hittar samma sak i latinamerika - och i Indien.
Dvs där man alltså kånkar omkring på gamla beläten som man visar upp och paraderar runt i byn, eller kvarteret, etc.
Poängen är att gudabilden ifråga ska välsigna de som ser den, det som det förs förbi, osv.

Här är det, som sagt, bara Lucia-tåget som återstår.
Och även om själva idén med välsignelse på sätt och vis glömts bort, och allt istället kommit att handla om någon slags skönhetsuppvisning, så är det ändå samma grundläggande princip.
Och visst väljer man fortfarande att låta Lucia-tåget gå förbi platser som anses vara i särskilt stort behov av välsignelse - som tex ålderdomshem och sjukhussalar, etc.

För att ge gamla "fula gubbar" tillfälle att glo på några särskilt söta "fruktbarhetsgudinnor", kanske du frågar dig ... men nej, det är inte det som anses vara syftet. Utan av någon anledning så antas det fortfarande att bara blotta åsynen av Ljusets Gudinna, i mörkaste Mörkret, ska kunna påverka även de dystraste sinnen och salar och ge de sjuka, de gamla, de svaga, "Något de inte hade annars."

Om det bara hade handlat om att titta på söta tjejer, då hade man ju kunnat anordna vilken skönhetstävling som helst och se bara radat upp de högst rankade.
Men det är ju inte något som föreslagits, någonsin.
Utan vi bör fortfarande detta i oss, djupt nere i vårt kollektiva minne, av den Välsignelse som Ljusets Gudinna förmår sprida.
Det finns inget "varför" eller "hur" när det kommer till sånt - utan det bara "Är."



---

Och, angående det som vi oftast - idag - tolkar som "religiositet" (kristen sådan) så är det ju huvudsakligen något som kommit från medeltidens klosterväsende, och deras strukturerade andakt.
För ingen "vanlig människa" förhåll sig till det gudomliga på det sätt som de bedjande inne i klostret gjorde.
För folket "därute" var ju det enda som betydde något den verklighet de hade i sina liv, där och då.
Det var bara i klostren som "navelskådande" kunde äga rum, praktiskt likväl som teoretiskt.
Att "Bedja" för "bedjandets" egen skull, det var något man kunde ägna sig åt inne bakom klostrets väggar, men ingen utanför gjorde ju så.
Så visst är det konstigt att vi idag "tror" - eller förväntar oss - att det är så "riktig religiositet" ska se ut.

Under medeltiden fick klostret medel från herrefolket så att de (munkarna, nunnorna) skulle kunna bedja Åt, och för, detta herrefolket, så att de själv slapp.
Och det gjorde de också - bad för de som pröjsat tillräckligt.


Bara periodvis dök det upp "stollar" som menade sig kunna tolka "Guds vilja" så mycket bättre än den officiella "personalen" ... redan då under medeltiden alltså.
Det var sådana som kallades "asketer" eller "Pelarhelgon" osv, som gjorde sig ett namn genom att späka sin kropp för att efterlikna Jesu lidande. Det fick folket att börja vallfärda till honom, som såg honom som någon slags expert som stod närmare Gud än vanligt folk (inklusive kyrkan).
I vissa fall kunde det gå riktigt illa, och asketernas "fans" kunde försöka sno åt sig saker från den helige. Kläder, matrester, avklippta tånaglar och hårstrån - ibland kunde de gå handgripligen tillväga för att försöka sig om att de fick tag på en färsk relik. Tex när han sov.
Då smög de fram med saxen, och helgonen fick lov att vakna utan hästsvans, tex.
Ibland utan fingrar eller tår.
Någon gång hände det sig som så att helgon kunde bli inmurade, så att han inte skulle rymma från byn och på så sätt riskera förlora viktiga intäkter från alla turister.
Så de murade in helgonet, så fick de honom kvar.
Någon gång murades helgonen in helt och hållet - utan vare sig fönster eller utrymme för matleverans.
Då fick helgonen möta sin skapare lite tidigare än han nog själv förväntat sig.