Idag är det exakt 30 år sedan det sista exemplaret av Volvo 240 rullade ut från fabriken. Tal hölls. En blåsorkester spelade. Tårar rann. En era tog slut.
Men var det verkligen den sista? För tiotalet år sedan fick jag höra en berättelse som talar om motsatsen. Huruvida den är sann kan jag inte riktigt bedöma och det jag fick höra var också ganska detaljlöst, det skulle därför vara intressant att höra om någon här har ytterligare pusselbitar.
Nåväl. Jag fick detta berättat av en person verksam i bilbranschen som hade en kollega vars tidigare anställning varit hos Volvo. Den avdelning eller division personen arbetat på hette något i stil med ”Volvo Special Vehicles”. Med reservation för suddigt minne. Denna avdelning hade kontaktats av en kund som ville beställa en ny Volvo 240. Kravet var just att den skulle vara ny som i nytillverkad. Utan undantag. Det handlade alltså inte om att skrubba upp en gammal bil och inte heller att plocka ihop en bil av tillgängliga reservdelar. Nej, allt skulle tillverkas på nytt.
Vem kunden var vet jag inte men han ska vara svensk. Och förmögen så klart. För det här handlade om väldigt mycket pengar, i runda slängar 20 miljoner sades det till mig. Jag kan inte bedöma rimligheten i det. Men för att genomföra projektet så behövde man från Volvos sida gräva fram gammal produktionsutrustning både hos sig själva och underleverantörer. Jag fick höra om avdammade plåtpressar och gjutformar för plastdetaljer. Med tanke på antalet komponenter i en bil blir det svindlande. Sen måste kravet på nytillverkning haft någon form av reson, man kan inte gärna tvinna nya kopparkablar bara för att. Gissar jag.
Slutklämmen var i alla fall att det här projektet höll på i ett par-tre år - min gissning är att det handlar om åren runt 2010 - och att bilen levererades till kunden. Den ska dock aldrig varit menad att köras och en del av berättelsen är att den heller inte kan registreras som fordon (eller i alla fall inte som en Volvo 240) av någon byråkratiteknisk orsak. Oklart varför, för mig.
Så vad tror ni? Sanning eller skröna? Har någon annan hört berättelsen?
Men var det verkligen den sista? För tiotalet år sedan fick jag höra en berättelse som talar om motsatsen. Huruvida den är sann kan jag inte riktigt bedöma och det jag fick höra var också ganska detaljlöst, det skulle därför vara intressant att höra om någon här har ytterligare pusselbitar.
Nåväl. Jag fick detta berättat av en person verksam i bilbranschen som hade en kollega vars tidigare anställning varit hos Volvo. Den avdelning eller division personen arbetat på hette något i stil med ”Volvo Special Vehicles”. Med reservation för suddigt minne. Denna avdelning hade kontaktats av en kund som ville beställa en ny Volvo 240. Kravet var just att den skulle vara ny som i nytillverkad. Utan undantag. Det handlade alltså inte om att skrubba upp en gammal bil och inte heller att plocka ihop en bil av tillgängliga reservdelar. Nej, allt skulle tillverkas på nytt.
Vem kunden var vet jag inte men han ska vara svensk. Och förmögen så klart. För det här handlade om väldigt mycket pengar, i runda slängar 20 miljoner sades det till mig. Jag kan inte bedöma rimligheten i det. Men för att genomföra projektet så behövde man från Volvos sida gräva fram gammal produktionsutrustning både hos sig själva och underleverantörer. Jag fick höra om avdammade plåtpressar och gjutformar för plastdetaljer. Med tanke på antalet komponenter i en bil blir det svindlande. Sen måste kravet på nytillverkning haft någon form av reson, man kan inte gärna tvinna nya kopparkablar bara för att. Gissar jag.
Slutklämmen var i alla fall att det här projektet höll på i ett par-tre år - min gissning är att det handlar om åren runt 2010 - och att bilen levererades till kunden. Den ska dock aldrig varit menad att köras och en del av berättelsen är att den heller inte kan registreras som fordon (eller i alla fall inte som en Volvo 240) av någon byråkratiteknisk orsak. Oklart varför, för mig.
Så vad tror ni? Sanning eller skröna? Har någon annan hört berättelsen?
