Det debatteras om svensk kultur, varför den skulle bevaras, vad den innefattar. Samtalen landar allt för ofta i rena magplask och handlar om allt från mat till högtider. Som om det inte finns en större och mer påtaglig innebörd av ordet.
De flesta verkar inte förstå, eller vill inte förstå..
Men kulturen handlar inte bara om maträtter och högtider. Kultur är också något du känner av lika tydligt som du känner av väggen av värme när du kliver av flygplanet på charterorten.
Kulturen är den du känner av efter att ha varit bortrest ett tag och fått smaka på känslan av att inte känna dig hemma alls under resan du gjort, då du mött andra sedvänjor, annan mentalitet, annat sätt att se på tillvaron, annat sätt att förhålla sig till barn och djur, annat sätt att leva helt enkelt, som kan handla om allt från att kliva ut i en gata och vara van vid att bilarna stannar men plötsligt inse att här kör de bara på utan hänsyn....
Kulturen är vibbarna du får, känslan av trygghet och ordning och den får du till dig på en gång när du är i en stad/ett land.
Undrar om ni som inte begriper har rört er utanför Sveriges gränser? (Menar inte det på ett elakt sätt)men det blir så förvirrande att ni inte märkt det.
Det är inga konstigheter egentligen. Det är luften du andas när du är HEMMA. Inga konstigheter. Alls.
Och jag tänker att törstar man efter annat än det som vårt land erbjuder, så finns det ju gott om alternativ runt om i världen. Men de ställena är märkligt nog inte poppis, ens som semesterdestination ett par veckor.
Det är inte fel att vilja bevara något som kallats föredöme över hela världen en gång i tiden, som varit tryggt och bra. Att huka under oket att hela tiden vara PK och aldrig få visa upp annat än positivism hur mycket denna trygga plats än förändras, känns det öht ens i närheten av att vara sann?
Hur tänker ni? Berätta gärna.
De flesta verkar inte förstå, eller vill inte förstå..
Men kulturen handlar inte bara om maträtter och högtider. Kultur är också något du känner av lika tydligt som du känner av väggen av värme när du kliver av flygplanet på charterorten.
Kulturen är den du känner av efter att ha varit bortrest ett tag och fått smaka på känslan av att inte känna dig hemma alls under resan du gjort, då du mött andra sedvänjor, annan mentalitet, annat sätt att se på tillvaron, annat sätt att förhålla sig till barn och djur, annat sätt att leva helt enkelt, som kan handla om allt från att kliva ut i en gata och vara van vid att bilarna stannar men plötsligt inse att här kör de bara på utan hänsyn....
Kulturen är vibbarna du får, känslan av trygghet och ordning och den får du till dig på en gång när du är i en stad/ett land.
Undrar om ni som inte begriper har rört er utanför Sveriges gränser? (Menar inte det på ett elakt sätt)men det blir så förvirrande att ni inte märkt det.
Det är inga konstigheter egentligen. Det är luften du andas när du är HEMMA. Inga konstigheter. Alls.
Och jag tänker att törstar man efter annat än det som vårt land erbjuder, så finns det ju gott om alternativ runt om i världen. Men de ställena är märkligt nog inte poppis, ens som semesterdestination ett par veckor.
Det är inte fel att vilja bevara något som kallats föredöme över hela världen en gång i tiden, som varit tryggt och bra. Att huka under oket att hela tiden vara PK och aldrig få visa upp annat än positivism hur mycket denna trygga plats än förändras, känns det öht ens i närheten av att vara sann?
Hur tänker ni? Berätta gärna.