Citat:
Ursprungligen postat av
PleaseIgnore
Detta riskerar att bli ett nytt ämne, men var det kommer ifrån är inte det stora problemet - det e väl änna välkänd fysik. Roterande laddningar, etc.
Men om delar av magnetfältet passerar händelsehorisonten? Nu börjar vi prata avancerat, och det kanske delvis förklarar några delar av annat jag funderat över. Om man ser magnetfält kvantmekaniskt så ska det ju inte påverka fältet i stort att delar av det faller under händelsehorisonten - men gör det? Det är över min nivå, kan vi lätt säga.
Men att kvasarer, dvs magnetiskt influerande föremål, kan vara svarta hål är väl knappast nytt, så principen fungerar ju?
Ja, det är välkänd fysik att EM-fält utvecklas enl Maxwells ekvationer, med eller utan laddningar som källor, och det är välkänd fysik att laddningars rörelser i EM-fält styrs av Lorentzkraften. Men notera att EM-fält ju kan finnas ändå, även när man inte känner till dess ursprungliga källa. T ex ljus är EM-fält som kan spridas i vakuum. Ekvationerna talar om hur fält och partiklar ändras med tiden, givet något initialtillstånd för dessa, men detta initialtillstånd skulle ju kunna ha EM-fält från själva Big Bang. Sådant som måste spåras tillbaks till Big Bang (eller strax efter) brukar kallas för "primordial", vilket väl kan översättas till "ursprunglig". Detta gäller t ex fördelningen av de grundämnen (mest isotoper av väte och helium men även en gnutta litium) som skapades i den ursprungliga nukleosyntesen (som iofs är välförstådd med beräknade resultat som stämmer snuskigt bra med observationer), i motsats till alla tyngre grundämnen som t ex kol och syre och järn som har skapats i stjärnor, och t ex uran som har skapats i supernovor. Men bildades det även något ursprungligt EM-fält? Det forskas det iaf om, googla på "primordial magnetic field". Vad ÄR den
ursprungliga källan till magnetfält i stjärnorna, mellan stjärnorna, och t o m mellan galaxerna?
Ang EM-fält i och omkring svarta hål, kan såna aldrig ha sina källor
i ett svart hål -- relativt en utomstående observatör. Därför att ingenting korsar horisonten relativt en utomstående observatör, pga den extrema gravitationella tidsdilatationen på horisonten -- relativt en utomstående observatör. Relativt den utomstående observatören sitter alla laddningar som någonsin fallit in i det svarta hålet fast nära eller på horisonten. Relativ tid kan vara ett rätt ointiutivt begrepp öht, men nära horisonten blir det extremt. Hoppar du själv in i ett svart hål med laddningar och magneter, så kommer du visst se att de följer med genom horisonten, men relativt en yttre observatör fastnar ni på horisonten. Osynliga blir ni ändå, för den yttre observatören, pga en allt extremare rödförskjutning.