Citat:
Ursprungligen postat av
Ballesteros
Varför fortsätter du leva om livet bara är ren psykologisk misär? De flesta i världen lever inte i en misär och vill fortsätta leva. Vad är det som är så hemskt att du inte tror att även dina egna barn skulle vilja fortsätta leva?
De flesta gillar inte alls livet. Det är bara svårt att förmå sig att göra slut på sig. Hamlets monolog handlar om just det:
To be or not to be - Kenneth Branagh HD (HAMLET)
"...For who would bear the Whips and Scorns of time,
The Oppressor's wrong, the proud man's Contumely,
The pangs of dispised Love, the Law’s delay,
The insolence of Office, and the spurns
That patient merit of th'unworthy takes,
When he himself might his Quietus make
With a bare Bodkin? Who would Fardels bear,
To grunt and sweat under a weary life,
But that the dread of something after death,
The undiscovered country, from whose bourn
No traveller returns, puzzles the will,
And makes us rather bear those ills we have,
Than fly to others that we know not of?..."
Shakespeare säger att det är rädsla för straff i ett eventuellt efterliv. Egentligen är det en psykologisk mekanism, eftersom också ateister tvekar att göra slut på sig, men i vilket fall är det iaf så att det är som en tröskel att ta sig över.