Endast Gud vet rätta priset på saker och ting

Viktigt: Lägger tråden här då den har ogillats både i ekonomi och religionsdelforum

Nyliberal och kommunistisk ekonomi har sina grunder felaktig teori som föddes i nordeuropa. Adam Smith verkade på en teoretisk utopisk plan och fantiserade runt idén att jämviktspriser existerar. Idén om att en egentlig pris existerar togs upp av Karl Marx med ödesdigra konsekvenser i hans, också fantasifulla, teoriserande.

Det de båda glömmer är priser är relativa. Skönheten ligger i betraktarens öga. Priset ligger i vad den subjektiva individen är villig att agera efter. Det är något som skolastiker från 1500 och 1600-talet, om inte möjligtvis tidigare, förtydligat. Detta är alltså flera hundra år tidigare innan personligheter från den så kallade österrikiska skolan kom fram till liknande slutsatser.

Priset på juveler visar tydligt att priser beror på vad köparen är villig att betala, och det är denna pris juveleraren försöker hitta. Men den exakta priset hittas aldrig, det hela är en approximation. Fuggers juvelaffärer på 1500-talet vittnar om detta. Adam Smiths "osynliga hand" finns inte, det finns ingen övernaturlig väsen eller lag som landar priser "rätt".

Jämviktspriser är så oerhörd komplexa och skiftande att bara Gud vet dem. Tror sig liberaler, nyliberaler och ekonomiska marxister veta bättre än Gud?

Övrigt - ämnen som saknar eget forum --> Liberalism och anarkokapitalism
/Moderator

Man kanske måste utgå ifrån att Gud inte bryr sig om profaniteter som prissättning. Emellertid får man korrigera TS vad gäller det rent faktamässiga. Karl Marx förstod aldrig hur priser sattes och ingen innan honom heller. För då utgick man från den felaktiga arbetsvärdeteorin. Under 1870-talet kunde emellertid ekonomer som Walras, Menger och Jevons matematiskt visa att priser sattes utifrån marginalnytta och så var marginalnytteteorin född.

Intressant tanke om jämviktspriser som något endast Gud har kunskap om. Annat uttryckt är att ingen människa kan känna till vad jämviktspriser är och att det är lönlöst (fåfängt?) att försöka utröna vad de är. Men däremot är jämvikt viktigt eftersom det anger riktningen.

Min uppfattning är att ganska många av de som historiskt reflekterat över ekonomiska frågor landat i en förståelse av subjektivt värde. Den klassiska skolan stod för betydande framsteg inom ekonomiskt tänkande, men förirrade sig i frågan om värde eftersom de inte kunde lösa vatten-diamant-paradoxen. Särskilt Marx var ju en katastrof, men jag tycker inte man ska vara för kritisk mot Smith. Den osynliga handen har inte heller något att göra med pris eller värde.

Men skolastiker på 1500- och 1600-talet gjorde det, även om deras uttryck religiösa undertoner är stilmässigt olika nutidens ekonomiska jargong.

Att Marx var fel ute i värdesättningens teori vet de flesta som läst lite ekonomi, men vet folk att även Adam Smith var ute och cyklade?

De som kan ekonomi vet att även Adam Smith gick bet med att förstå hur prissättning gick till. Men han förstod i alla fall att något var fel med arbetsvärdeteorin i motsats till Karl Marx.

Ser dock inte att du har lyckats visa någon giltighet alls av dina påståenden. De ter sig ganska så svamliga.

Även om Marx hade sina något bisarra ideer om värden så är det ganska irrelevant då man inom kommunism inte har några priser utan varor och tjänster delas ut av överheten efter behov. En av de allvarliga bristerna med kommunism är tvärtemot ditt prat att det saknas prisinformation.

Tja, om du menar att Adam Smith hade fel får du väl visa det då.


Priser är inte relativa.
Det du menar men inte klarar av att uttrycka är att betalviljan varierar.
Men det har inte med saken att göra.

Exempel. Cafeet säljer latte för 35 kr. Det är vad dom behöver för att gå runt.
Nisse som kommer förbi är sugen på latte och skulle ha betalat även 40 kr om han behövt.
Fia som kommer förbi har bara betalvilja som sträcker sig till 30 och går ut igen.
Men Nisse och andra köper och därmed kan cafeet leverera.
Stiger efterfrågan producerar cafeet bara fler latte. Dom ökar inte priset.

Detta är inga konstigheter men många på flashback verkar ha svårt för sådant här.


Verkar som detta är för svårt för dig och därmed avfärdar du detta som obegripligt.

Hur vet du förresten att Gud begriper detta bättre än vad jag gör? Hur har du avgjort detta?

Det måste påpekas att det är olika saker om Gud bryr sig om prissättningen och vet om den (eller de) egentliga priserna. Av det vi fått lära oss i Evengeliet så är Gud inte likgiltig inför människan vilkor. Priser påverkar människans liv oerhört, så varför skulle Gud inte bry sig om denna "profanitet"? Det är även belagt att Gudomligt inspirerade texter inte är likgiltiga inför priser (i form av ränta), från Andra Mosebok 22:25-27:

Om du lånar ut pengar till en landsman, till en nödlidande i mitt folk, skall du inte göra som ockrarna och kräva ränta av honom. Tar du din nästas mantel som pant, skall du lämna tillbaka den före solnedgången, eftersom den är det enda täcke han har. Vad skall han annars svepa om sig när han sover? Om han ropar till mig, skall jag lyssna, ty jag är barmhärtig.

Fast ränta i betydelsen riskfri ränta kan ju betraktas som en omoralisk avgift. Det framgår ju av din insaxade passage också som alluderar till ocker.

Tja, om detta kan man säkert resonera på olika sätt. Ett sätt att acceptera marknadsprissättning, utan att överge Gud är att anknyta till det gamla uttrycket Vox Populi - Vox Dei. Emellertid tror jag att man måste resonera litet mer komplext här.

Priset, som Smith menar sätts av marknaden genom förhållandet mellan utbud och efterfrågan, är vad kunden får betala för en vara givet att det är en fri marknad med konkurrens och allt sådant. Marknadspriset är således något annat än den arbetsvärdeslära som används inom socialismen, där priset anses böra bestämmas av vad varje förädlingssteg tillför för värde. Problemet här är förstås om ingen sedan vill betala för det värdet, då förblir varan osåld och inbringar ingen vinst. Här finns nog rötter till förmoderna resonemang om det "rättvisa priset", som inte särskilt beaktar marknaden, vilket för ses som det Smith var i opposition mot.

Emellertid finns en viktig distinktion - den mellan pris och värde. Pris kan nog bara sättas på marknaden, både på varor och tjänster, och allehanda försök över århundradena med andra prissättningslösningar har visat sig fungera sämre. Värde är betydligt mera komplicerat, och kan avse betydligt mera än det pekuniära priset. Värde kan innehålla känslomässiga aspekter, tankar om framtiden, avse politik med mera. Det är säkerligen klokt att veta när man skall skilja på vad som är pris och vad som är värde, respektive när priset är en delmängd av värdet.

Som Oscar Wilde sa: A fool is someone who knows the price of everything and the value of nothing.


Jag vill här lyfta det omvända: Att den som bjuder mest på utomekonomiska grunder inte tillåts förvärva en vara eller en tjänst. Att person går före pengar.

Dels förstås när någon inte vill sälja ett föremål med affektionsvärde till den som bjuder mest, utan till den som säljaren tror bäst kommer att uppskatta och vårda föremålet. Det anser jag vara väl förenligt med olika tankar om förvaltarskap. Vi äger inte våra ägodelar, vi sköter och för dem vidare.

Och sedan konsekvensen av de moderna penningtvättlagarna: Om du inte kan eller vill öppna dig om din ekonomi för banken, så tillåter inte banken dig att använda dina (som du trodde) pengar till att köpa något.

Det senare anser jag av ondo. Själva poängen med pengar är att de skall trumfa person på en samhällelig nivå. (Inte en individualmoralisk alltså, se ovan).

Ja, jag hade det citatet litet i åtanke. Wilde var på pricken här, även om det är en smula kortfattat och något förenklat.