Den som förstått Gud kan inte imponeras av annat?

Jag är lite osäker om tråden passar här bättre eller t.ex i psykologi/antropologi då den handlar också om hur människor tänker och fungerar. Följer man lite diskussionen i arabvärlden t.ex så är de flesta imponerade av vad väst (och andra civilisationer) har åstadkommit och det t.ex ses som hög status att kunna prata andra språk (engelska t.ex) eller att ha ett europeiskt pass. Eller för den delen vara rik t.ex.

Jag tror såklart knappast att detta är exklusivt ett "arabiskt" fenomen då alla människor oavsett bakgrund tänker lite i de banorna. Västerlänningar själva skryter hela dagarna om den civilisationen de har byggt och de välfungerande länder de lever i.

Mitt i allt detta kan jag (och många jag känner) inte tänka något annat än: OCH? So what liksom om du pratar några språk eller har en villa eller är bäst i världen på något eller vad det nu kan vara? Hur kan man imponeras av något annat när man vet att detta något har en betydligt större Skapare? Är det lite så att när man förstått hur stor Gud är så blir det väldigt svårt att imponeras av det som massorna finner imponerande?

Om man har en tro på Gud och andevärlden, att vi har en själ och så vidare, så bleknar ju såklart olika materiella ting i jämförelse med det.

Tror att många i väst börjar inse att materiella ting inte skänker den lycka eller inre frid som man först kanske trott eller upplevt tillfälligt, och nu börjar bli mer av andliga sökare.

Tycker tråden är intressant men är tyvärr trött och har bara tillgång till min mobil nu så jag orkar inte delge mina tankar mer än att du är något på spåret.

Sen blir det lite knasigt när du blandar in arabländerna i det hela. Vad sjutton har vi i väst som skulle imponera på dom? Trump Tower?

Nej. Alltså såhär...
Om man tror på gud så tror man antagligen att allt det vackra som finns på jorden är skapat av gud. Därför imponeras man av guds skapelse. Ett vackert hus, en vacker strand, en vacker låt, en vacker människa osv är ju skapat av gud.

Så anser man om man är religiös.

Men även de som säger sig imponeras av Gud åker hit. Jag vet egentligen inte vad du vill komma fram till.

Men skillnaden mellan väst och arabvärlden, är att i väst får man välja själv om man vill tro eller inte. Det gör att man kan tänka friare och komma på mer saker som är till gagn för alla. Om det var så i arabvärlden skulle de kanske vara lika rika eller t.o.m. rikare än oss. Men eftersom de tvingas på religionen, är de förtryckta och får inte tänka fritt.

Om man tror att ens religionen är bra, borde man väl låta människor välja fritt vad de vill tro på. Men om religionen tvingas på någon, spelar det väl ingen roll om han i sitt inre inte tror på den. Inte kommer han att se någon Guds storhet för det, utan bara låtsas att han gör det, när någon frågar.
Men du verkar vara nöjd med den ordningen. Hellre höra lögner som passar dig, än att höra sanningen.

Men människan kan inte leva på anden, allena. Även magen måste får sitt. Att ha bra ekonomi är förstås bättre än att vara fattig, oavsett om man tror eller inte. Om Gud var så stor skulle han väl se till att de som tror på honom, kan visa något som han faktiskt åstadkommit och som man stolt kunde visa upp.