"Icke-typiska" fornfynd (tex verktyg från andra kontinenter)?

Ibland stöter man på redovisade fornfynd som inte tillhör den geografiska kultur som de hittats i.
Som tex "pilspetsar" och liknande från tex Nordamerika - i Nordvästeuropeisk mark.

Det finns faktiskt en hel del sådana fynd som har gjorts.
Många som har hittats direkt i marken, andra som har överlevt i släktens ägo som något som en "förfader" hittat, men ingen överlevande som känner till historien om det.

Jag vet inte exakt alla sådana platser som sådana artefakter hittats på, bara att jag åtminstone känner till en hel del från Nordvästra och Västra Europa.
Som tex Brittiska öarna, Snandinavien, Frankrike. Kanske Iberiska halvön också, jag vet inte.


Detta brukar förklaras med att "någon" från "någon gång i historien" hade varit på "besök i Nordamerika" och då handlat en "souvenir" (en gammal indianpilspets) och tagit den med sig hem till hemlandet, eller kanske skickat med posten till kvarvarande släktingar och familjemedlemmar.

Inget konstigt med det, egentligen.
För så kan an ju göra. Det förstår vi ju alla.


Men ...
Jag blev faktiskt överraskad när jag insåg just hur vanligt det var med sådana fynd.
Ja, inte så att det faktiskt verkligen var "vanligt."
Men mera att det finns ganska så många sådana fynd registrerade.
Inte bara "en eller två," utan betydligt fler.


Hela denna grejen - som kommit att kallas "etnografiska fornfynd," blir förvisso registrerade och dokumenterade, men de allra flesta arkeologer och historiker behandlar dem som just "borttappade souvenirer."

Grejen är ju att det mycket väl kan vara just det, borttappade souvenirer.
Men, samtidigt så får det ju en att liksom, "spetsa öronen," lite extra mycket när man inser att många av dessa fynden faktiskt har hittats i marken, från under jord alltså.

Att en eller annan souvenirägare kanske slarva bort och tappat sin dyrgrip kan man kanske acceptera.
Men ... så många ???

Dessutom så får man väl ändå medge att själva Platsen de har hittats på - dvs platsen i miljön - är väldig "passande."
Dvs det är ofta nära till havet, och alltid, stort sett uteslutande alltid, på europeiska Västkusten/Atlantkusten.
Geografiska platser som alltså nordamerikanska pilspetsägare hade kunnat landa vid, någon gång uti den fjärran forntiden, och då lämnat sina ägodelar på plats.


Hade det verkligen - verkligen - varit så himla konstigt?

Att fiskare har blåst ur kurs har ju faktiskt hänt, i dokumenterad tid, och man har hittat ihjälsvultna nordamerikanska indianer och eskimåer som drivit i land på europeiska västkusten också.

Varför skulle det då inte kunnat ha varit från sådant som dessa artefakter kommit från ???

Jag föreslår alltså inte att det fanns en aktiv, väl etablerad interkontinental, transoceansik, pilspetshandel mellan Nordvästeuropa och Nordamerika, under (tider då nordamerikanska invånare fortfarande gjorde verktyg av sten).

Utan det jag menar åtminstone Borde kontempleras är ju att det finns lite för många sådana artefakter för att man ska kunna Utesluta möjligheten för någon form av "personlig överföring - levande eller döda).

Jag ser inte att det bode vara så omöjligt iaf.
Jag tycker att man borde ta fynd på större allvar, och inte bara vare sig acceptera eller förkasta bara pga en Värdering man har, eller inte har, med sig.
Ett fornfynd är ett fornfynd och om man inte kan se en tydlig linje från "köpt souvenir till hemlandets mottagare" så, så kan man inte det.
Och då måste man ju åtminstone lämna frågan öppen.


Här finns en samling fynd från Orkney-öarna i norra Storbritannien, som var en slags centralort under "stenåldern."
Under en av de sökbara flikarna kan man se några av dessa "etnografiska fornfynden."

Som man ser, och blir föreläst om, så är det med största sannolikhet tal om just Nordamerikanska artefakter.
Det man däremot inte vet, det är ju hur de kom till Orkney ...
Titta på sidor som är längst nere under "Artefacts":

https://www.orkneystonetools.org.uk/themes/artefacts




Och ...
Vad tycker ni?
Kan det vara möjligt att ofrivilliga kontakter mellan Nordamerika och Nordvästeuropa kunde ske, mer eller mindre "ofta" under den "gamla tiden"????

Eller är allt bara moderna souvenirer, som folk glöm bort?
Jag tycker det är den dummaste bortförklaringen, eftersom de som flyttade till USA under tex 1800-talet ju gjorde det för gott.
Och då hade ju det som de skickade hem till sin familj blivit till väldigt viktiga ägodelar, som det enda levande minnet de hade av sin älskade familjemedlem.
En sån sak kastar man inte bara bort i sin trädgård, skulle jag nog vilja mena ...

Men vad vet väl jag ... =)

Det står ju på sidan:
"And some have arrived only recently, from Australia, New Zealand and North America, their presence a legacy of antiquarian collecting"

Handlar om moderna antikvitetsamlare!

Nej, det är inte vad som står, det är saker som har gått i arv. Vanligtvis från föräldrar eller farföräldrar som sen inte vidarebefordrat informationen om ursprung.

Nu är du ju bara tramsig.

Vissa har hittats på tomten under trädgårdsarbete, andra har varit i familjens ägo.

Sidan erbjuder försök till förklaring, enligt deras sätt att se det. Som det jag skrev om i TS.
Det handlar alltså Inte om att de redovisar artefakter som någon kommit in med som har förklarat att de "beställt saken på internet."
Utan allt är hittat, antingen i trädgården vid trädgårdsarbete, eller ute på åkern, eller så är det släktingar som tagit hand om arvegods och som då hittat saken bland tillhörigheterna, men utan att veta varifrån det ursprungligen kommit från.
Ibland har det varit en sak som medvetet gått i arv, som något familjen alltså alltid trott var ett "riktigt fynd."

Inte något som ngn alltså hade handlat, och sen bar med sig till arkeologen på besök.
Du tramsar, som sagt.


Som jag skrev, redan långt tillbaka i tiden finns det dokumenterade skeppsbrott osv med farkoster som burit med sig besättning med "exotiskt utseende."
Som tex eskimåer på havsfiske som drivit ur kurs och fångats av strömmarna, eller en stor, och till slut hamnat på Irlands kust, eller Norges, Islands alldeles säkert.

Den döda besättningens personliga ägodelar har i sådana fall alldeles säkert blivit omhändertagna av upphittarna, som sen gjort vad fan de velat med det.


Grejen är, menar jag ju, att alldeles för ofta bortser man - kategoriskt i stort sett - från ett sådan ursprung.
Hellre vill man, som du refererar till, kunna peka på ett mer "vardagligt" ursprung.
Jag ser det inte som så "vardagligt" och verkligen inte så "uppenbart" som man vill få det till.

Särskilt eftersom det ju huvudsakligen är i kustbygder (och då Västkust framför allt) som föremål såsom dessa blir förevisade den lokale "husarkeologen."

Det är ett slarvigt sätt att försöka förklara bort något på, att peka på en personlig Värdering, istället för att bara säga att "Jag vet inte."
Tyvärr hör man om sådant alldeles för ofta.

Tex även här i Sverige, efter att en arkeolog hade hittat en sk "handyxa" (paleolitisk, gjord av Neanderthalare) i åkern i närheten av sin sommarstuga. Det blev omskrivet som ett av Sveriges allra äldsta fornfynd.
Iaf ända tills det blev "behandlat" av tidskriften "Forskning & Framsteg", som valde att låta en tjurig gaggig gubbe få bedöma objektet - han berättade, myndigt, att "för hundra år sedan" var det minsann så himla vanligt att arkeologer brukade ge varandra fina sällsynta fornfynd till höger och vänster, och de kastade såklart ut dem genom fönstret när de hade tråkigt på tufftåget medans de satt och drack punsch."

Grejen är att efter den artikeln, efter att den gubben uttalade sig - och på just det sättet (helt utan minsta bevis för sin sak) - så dog hela diskussionen om fyndet ut. Ingen arkeolog, eller tidning, vågade längre uttala sig på något sått som hade kunnat tolkats som att de kanske var positivt inställda till fyndet, och till "idén" att det hade kunnat finnas Neanderthalare som vandrade denna mark vi idag kallar Sverige.
För det är ett stort - Gigantiskt - FyFy bland de tyngsta namnen inom den skandinaviska arkeologin.

För, menar man, det var ju Istid - Gudbevars - och då kunde ingenting, Banne mig, någonsin kunna överleva ismassornas eviga, oresonliga, tröskande och malande. Verkligen inte några kvarlevor från Neanderthalarna. Så inbilla sig inte, ingen kan Någonsin Hitta Några spår av "svenska" Neanderthalare, för så är det Skrivet och så är det Sagt.

Som tur är så är unga arkeologer och geologer inte lika "lydiga" utan har börjar ompröva några av de tidigare generationernas dogmer.
Som tex den om att Skåne skulle ha varit helt överklätt av massiva isberg, glaciärer, som krossade allting.
Tydligen är det inte vad de geologiska spåren visar, åtminstone inte för den södra hälften av den skånska "kvadraten."
Nedanför Söderåsen verkar det ha varit mer vatten än is, tydligen ...
Ett stort "deltaområde" som utgick från Sjöbosänkans stora smältvattensjö (med Fyledalen som gigantisk smältvattenälv, som utlopp åt sydöst.
Men försök du säga det till en skandinavisk arkeolog/geolog äldre än 65 år ... =)

---

Ja, det jag alltså menar är ju att även om det är svårt att bestämma ursprung, så är det samtidigt lika dumt att totalt utesluta en möjlig förklaring bara för att man är rädd för att "riskera blåsa upp det."
Ilandblåsta eskimåer säger ju ändå ingenting om några "för-colombianska" transatlantiska kontakter. Det säger bara att eskimåer - Bevisligen - kunde segla fel, och då ute på havet för att slutligen blåsa upp någonstans i Västeuropas kustlandskap med de döda och deras ägodelar.

Det jag främst kommer att tänka på är den s k. "Helgöbuddhan". En Buddhastaty hittad under utgrävning av en boplats från Järnåldern.

Jo den är rätt så häftig.

Jag gillar särskilt att tänka på hur man tänkte om den. Om man kanske hade sett den på en marknad i Miklagård, eller i Bagdad kanske.
Och blivit så tagen av det exotiska i vetskapen om att den kom från "Andra sidan världen" att man tog med sig den hela vägen hem.
Ja, vem vet ... eller hur.

Världen var ju stor "på den tiden."
Jag tror det var två månaders avstånd (till fots, eller på kamel) från Iran, eller om det var Yemen till Konstantinopel. Så beskrevs det iaf av den tidens guider. Jag har för mig att det var den kinesiska expeditionen på slutet av 1400-talet som kom dit, till Iran, eller Yemen, och frågade om var närmsta storstad eller stora rike fanns.
Och så pekade de ut Konstantinopel, vid Medelhavets östra strand och förklarade att dit är det två månaders avstånd.

Den bekräftar bara handelsvägar man visste fanns.

Det har hittats spår efter neandertalare och mammutar i södra England. Så att neandertalare skulle ha funnits i södra Sverige är inte omöjligt.
https://www.svtplay.se/video/jQnRQ2G...mutkyrkogarden

Hur många nordamerikanska artefakter har faktiskt återfunnits i Skandinavien?

Iofs ligger det ju inget orimligt i att någon djärv upptäcktsresande till "den yttersta västern" på 1000-talet medbragt en eller annan souvenir hem -- som handelsbyte efter fredlig köpslagan; eller i sämre fall mera ofrivilligt, inbäddad i sitt eget kött efter krigisk konfrontation med urfolken!

Jag vill gärna se data innan jag gör en ytterst lekmannamässig bedömning av de sannolika förklaringarna!

Inte alls omöjligt, nej!

Den gamle finlandssvenske paleontologen Björn Kurtén skrev på sin tid en roman, Den svarta tigern (Alba, 1978) som bygger på detta tema. Om någon inte redan läst den, gör det! Den är tusenfaldigt bättre och bara tiondelen så tjock som någon volym av tröttsamt Auelskt tantsnusk!

(På sätt och vis har den fått ny aktualitet med upptäckten att vi faktiskt bevarat litet av Neanderthalmänniskornas DNA i våra gener!)

Ett väldigt intressant och spännande ämne du tar upp! Jag hittade en länk till en Wikipedia sida som tar upp en del intressanta objekt.

https://en.wikipedia.org/wiki/Out-of-place_artifact

Södra England är ett område som låg utanför den senaste nerisningens yttersta gräns.
Det är iaf den allmänt accepterade bilden.
Och därför är det också accepterat att hitta artefakter från Neanderthalare där också.

Mammutar har man hittat i det som kallas Sverige också.
Eller spår efter mammutar kanske man bör säga, eftersom det oftast rört sig om sådant som tänder och betar mer än hela skelett eller så (som man ju hittat i östra Ryssland tex).
Men Svensk Mammut finns alltså.

Neanderthalare i Skandiavien däremot är, som sagt, fortfarande en mycket kontroversiell fråga.
Det enda ställe som de mest öppensinnad kan tänka sig skulle kunna visa spår av Neanderthalare bedöms, av vissa som sagt, vara sydvästra Danmark. Sydvästra Jylland alltså, nere vid gränsen mot Tyskland.


Och, som sagt, man har ju hittat Neanderthalare-stenar i både Sverige som Danmark.
I Halland är ju högt upp, men med tanke på att det som idag är Öresund bara var en älv "på den tiden" så kanske rinnande vatten skulle ha kunna hålla den närmaste kusten varmare än i inlandet.

I Danmark har ju det även funnits avancerade amatörer som gjort riktiga utgrävningar, enligt konstens alla regler, för att kunna bevisa att deras ytfynd stämmer överens med fynd från rätt nivå nere i sedimentlagren.
Tydligen så stämde det.
Men det är inte ofta amatörer kan lyckas rubba på en hårt hållen uppfattning odär det finns stort och långvarigt akademiskt stöd.