Jag har råkat begå folkbokföringsbrott

Straffbart endast om fara i bevishänseende
En förutsättning för att någon ska kunna dömas för folkbokföringsbrott är att gärningen innebär fara i bevishänseende. Det innebär att det måste finnas en konkret fara för att handlandet eller underlåtenheten medför att felaktiga uppgifter registreras i folkbokföringen.

Att faran ska vara konkret innebär att det krävs att det är både möjligt och sannolikt att den oriktiga uppgiften kommer att godtas. Om exempelvis den oriktiga uppgiften sannolikt inte skulle upptäckas vid den normala rutinmässiga kontroll som folkbokföringsverksamheten vidtar anses konkret fara föreligga. Om den oriktiga uppgiften avser ett förhållande som framstår som så uppenbart felaktigt att det inte finns någon risk för att den skulle komma att läggas till grund för ett beslut anses någon konkret fara inte föreligga (prop. 2017/18:145 s. 134).

Uppsåt
För att en person ska kunna dömas för folkbokföringsbrott krävs att personen har begått brottet med uppsåt. En person handlar med uppsåt om hen medvetet lämnar felaktiga eller ofullständiga uppgifter eller medvetet underlåter att anmäla flytt. Det behöver inte finnas något särskilt motiv eller syfte med det oriktiga uppgiftslämnandet eller underlåtenheten att anmäla. Personen behöver inte heller förstå eller inse vilka konsekvenser ett oriktigt uppgiftslämnande kan få. För att handla med uppsåt är det tillräckligt att personen förstår att uppgiften inte är riktig, eller är likgiltig inför risken att uppgiften kan vara oriktig. Detsamma gäller för underlåtenhet att anmäla flytt, d.v.s. personen måste förstå att det finns en anmälningsskyldighet eller vara likgiltig inför risken att det kan finnas en anmälningsskyldighet. Det innebär att en person som inte är helt säker på om hen ska göra anmälan måste kontrollera vad som gäller för att inte anses vara likgiltig inför risken att hen har fel uppfattning.

En person som varit oaktsam, d.v.s. som inte haft för avsikt att lämna oriktiga uppgifter, kan inte göra sig skyldig till brott. Oriktigt uppgiftslämnande p.g.a. oaktsamhet kan bero på en missuppfattning, felskrivning, språkförbistring eller liknande.

Rättsfall: uppsåt vid underlåtenhet att anmäla flytt
En person flyttade ihop med sin partner på prov. Personen var medveten om skyldigheten att anmäla flytt, men uppgav att hen ansåg att det rörde sig om ett undantag från den skyldigheten enligt 8 § FOL och gjorde ingen flyttanmälan.

För att 8 § FOL ska vara tillämplig ska det röra sig om ett tillfälligt boende under en på förhand bestämd tid. Högsta domstolen konstaterade att 8 § FOL inte var tillämplig eftersom personen inte hade haft för avsikt att återvända till det tidigare boendet efter en på förhand bestämd tid. Personen hade därmed varit skyldig att anmäla flytt.

När det gällde frågan om uppsåt konstaterade Högsta domstolen att straffansvar för underlåten anmälan förutsätter uppsåt dels till att det finns en skyldighet att anmäla uppgifter om bosättning för folkbokföring, dels till de faktiska omständigheter som har utlöst anmälningsskyldigheten i det enskilda fallet. Kravet på uppsåt omfattar däremot inte den närmare innebörden av anmälningsskyldigheten, t.ex. när det gäller de undantag som gäller från skyldigheten. Högsta domstolen kom fram till att personen hade varit medveten om att det finns en skyldighet att anmäla ändrad bosättning. Förhållandet att personen på egen hand hade bedömt att hen var undantagen skyldigheten att anmäla befriade inte hen från ansvar (NJA 2022 s. 287).

Rättsfallet innebär att en person - som är medveten om huvudregeln att en flytt måste anmälas till Skatteverket – inte kan undgå straffrättsligt ansvar genom att hänvisa till att hen missuppfattat tillämpningen av en undantagsregel. Högsta domstolens straffrättsliga bedömning av uppsåtet överensstämmer med de förvaltningsrättsliga principer som ligger till grund för anmälningsskyldigheten, nämligen att enskilde ska anmäla flytt till Skatteverket (ändrat sakförhållande) så att myndigheten kan bedöma om dessa även innebär ändrad bosättning i den mening som avses i FOL (ändrat rättsförhållande).

För att handla med uppsåt är det tillräckligt att personen förstår att uppgiften inte är riktig, eller är likgiltig inför risken att uppgiften kan vara oriktig. Detsamma gäller för underlåtenhet att anmäla flytt, d.v.s. personen måste förstå att det finns en anmälningsskyldighet eller vara likgiltig inför risken att det kan finnas en anmälningsskyldighet. Det innebär att en person som inte är helt säker på om hen ska göra anmälan måste kontrollera vad som gäller för att inte anses vara likgiltig inför risken att hen har fel uppfattning.