Citat:
Ursprungligen postat av
WirelessGkit2
Ett av skälen är ju att koldioxid under tryck i en vattenhaltig blandning bildar just kolsyra och därmed löser sig i vätskan. När man sedan försöker spraya ut den så kommer bara gasvolymen utöva tryck på vätskan i flaskan och ny gas frigörs för sakta för att hålla trycket uppe. Dropparna som sprayas ut innehåller löst koldioxid som frigörs och bildar ett skum på ytan man sprayar på.
Väljer man ett kolväte som t.ex. butan som drivgas så flyter den ovanpå vätskan och endast en mycket liten del går in i lösning. Man får färre bubblor i sprayen och butanet kan snabbare övergå i gasform och bibehålla ett högre tryck, till kostnad av att vätskan inne i burken kallnar.
Du är nog inne på rätt spår, att det har med löslighet att göra, men jag tänker snarare tvärtom! Sprayburkar med lackfärg innehåller huvudsakligen organiska lösningsmedel, så förmodligen är det fördelaktigt att använda en drivgas som faktiskt löser sig i vätskan under tryck och tar med den i diffus aerosolform då trycket lättas; icke endast pressar ut den som en massiv vätskestråle!
Måhända ligger något liknande bakom det faktum att man föredrar dikväveoxid, "lustgas", framför koldioxid som drivmedel i sprutor för vispgrädde (till ej ringa förnöjelse för dem som i likhet med mig arbetat någon tid i restaurangbranschen och därvid stundom känt behov av litet förfriskelse i det trista jobbet!

)