Sk "lyktgubbar" eller "irrbloss" kanske, är ju något som hände det gamla bondesamhället till.
Idag tycks det mest vara ett mycket litet antal platser som fortfarande lyckas producera sevärdheter såsom detta.
Jag häpnar ändå när jag läser i diverse lokala arkiv över just hur många platser som det berättades om sådant här, om "lyktgubbar" och "irrbloss" ...
Och särskilt kan det vara svårt att förstå idag, när man tittar på hur landskapet ser ut.
Men mycket har ju faktiskt hänt, även i landskapet, på bara dessa två senaste hundra åren.
Tex här i Skåne, där vi ju har vant oss vid att landskapet ska vara åkrar och böljande fält.
Och därmed basta.
Men det var ju inte så länge sedan som det fanns våtmarker praktiskt taget Överallt.
Inklusive på de så, idag, världsberömda skånska slätterna.
Men titta på lantmätarkartor osv för bara 100 år sedan, så ser man ju att det fanns vatten och kärr, åar, små sjöar, praktiskt taget överallt.
Verkligen överallt.
Allt det har ju blivit utdikat nu under 1900-talet. - huvudsakligen - och torrlagt.
Ja, egentligen så finns det ju ingen som riktigt VET exakt vad en sk "Lyktgubbe" är för något.
Men man har ju sedan länge Antagit att det hade med "sumpgas" att göra.
Rätt eller fel så kan man ju ändå se en relation mellan tex alla de, nu försvunna, skånska våtmarkerna och de, likaledes försvunna, irrblossen och lyktgubbarna.
Lyktgubbar var alltså inte något som bara uppträdde i extrem glesbygd eller i vildmarken, osv, utan det finns ju nertecknade berättelser från bara rakt utanför då stora städer som tex Lund, eller Malmö, osv.
När man tittar på kartan idag, så ser man bara fält och åkrar.
Men, kartan för 200 år sedan visade kärr och åar.
Och det var alltså där som Lyktgubben visade sig.
Vid kärren, som tex Fjelie strax utanför Lund bara, till väster.
Där såg man lyktgubbar irra vid kvällarna.
Man brukar ju ibland säga att den moderna tiden tagit död på alla de gamla Väsendena, som det gamla bondesamhället var så tätbefolkat av.
Och här har vi kanske då rakt ett sådant exempel, där vi De Facto byggt bort Lyktgubbarnas livsutrymme ... och de dog därför ut, så att säga.
Det är lite synd, ändå.
Hade man inte, ändå, föredragit en landsbygd med inneboende "mystik" snarare än våra tiders nära på sterila monokulturer.
Att kunna sitta vid ån en stilla och mörk augustiafton, och se hur dessa små lyktorna, sakta tänds, och slocknar, irrar omkring över markerna ... visst hade väl det varit något?
Idag har vi ju inte ens Storken kvar - av samma orsak föresten.
Men - vilka andra platser har varit kända som tillhåll för "Lyktgubbarna" som ni känner till?
Har tex skogsmark varit ett lika vanligt ställe för sådant, eller har det bara varit vid fälten och åkrarna. Dvs gamla kulturmarker?
Idag tycks det mest vara ett mycket litet antal platser som fortfarande lyckas producera sevärdheter såsom detta.
Jag häpnar ändå när jag läser i diverse lokala arkiv över just hur många platser som det berättades om sådant här, om "lyktgubbar" och "irrbloss" ...
Och särskilt kan det vara svårt att förstå idag, när man tittar på hur landskapet ser ut.
Men mycket har ju faktiskt hänt, även i landskapet, på bara dessa två senaste hundra åren.
Tex här i Skåne, där vi ju har vant oss vid att landskapet ska vara åkrar och böljande fält.
Och därmed basta.
Men det var ju inte så länge sedan som det fanns våtmarker praktiskt taget Överallt.
Inklusive på de så, idag, världsberömda skånska slätterna.
Men titta på lantmätarkartor osv för bara 100 år sedan, så ser man ju att det fanns vatten och kärr, åar, små sjöar, praktiskt taget överallt.
Verkligen överallt.
Allt det har ju blivit utdikat nu under 1900-talet. - huvudsakligen - och torrlagt.
Ja, egentligen så finns det ju ingen som riktigt VET exakt vad en sk "Lyktgubbe" är för något.
Men man har ju sedan länge Antagit att det hade med "sumpgas" att göra.
Rätt eller fel så kan man ju ändå se en relation mellan tex alla de, nu försvunna, skånska våtmarkerna och de, likaledes försvunna, irrblossen och lyktgubbarna.
Lyktgubbar var alltså inte något som bara uppträdde i extrem glesbygd eller i vildmarken, osv, utan det finns ju nertecknade berättelser från bara rakt utanför då stora städer som tex Lund, eller Malmö, osv.
När man tittar på kartan idag, så ser man bara fält och åkrar.
Men, kartan för 200 år sedan visade kärr och åar.
Och det var alltså där som Lyktgubben visade sig.
Vid kärren, som tex Fjelie strax utanför Lund bara, till väster.
Där såg man lyktgubbar irra vid kvällarna.
Man brukar ju ibland säga att den moderna tiden tagit död på alla de gamla Väsendena, som det gamla bondesamhället var så tätbefolkat av.
Och här har vi kanske då rakt ett sådant exempel, där vi De Facto byggt bort Lyktgubbarnas livsutrymme ... och de dog därför ut, så att säga.
Det är lite synd, ändå.
Hade man inte, ändå, föredragit en landsbygd med inneboende "mystik" snarare än våra tiders nära på sterila monokulturer.
Att kunna sitta vid ån en stilla och mörk augustiafton, och se hur dessa små lyktorna, sakta tänds, och slocknar, irrar omkring över markerna ... visst hade väl det varit något?
Idag har vi ju inte ens Storken kvar - av samma orsak föresten.
Men - vilka andra platser har varit kända som tillhåll för "Lyktgubbarna" som ni känner till?
Har tex skogsmark varit ett lika vanligt ställe för sådant, eller har det bara varit vid fälten och åkrarna. Dvs gamla kulturmarker?