Citat:
Ursprungligen postat av
svensson1970
2. Varför är lite arbetslöshet bra, med lite menar jag under 3% (samma procentsiffra som Sydkorea har)?
För mig verkar det inte logiskt och rättvist att vissa har jobb andra inte har det. Men om vi bortsätter för mina aspekter. Vad inom ekonomin tillåter inte en 0% arbetslöshet (om vi antar att alla kan arbeta inom ett land)?
Hur ska vi förstå oss på arbetslöshet? Vi börjar med några definitioner. Ett land som Sverige har en befolkning. Denna befolkning består av olika slags människor som inte kan (eller inte bör) arbeta. Spädbarn, åldringar, folk som ligger i koma. Vi börjar med att utesluta alla dem. Resten av befolkningen är
i arbetskraften. De som är i arbetskraften kan delas upp i två grupper: de sysselsatta och de arbetslösa. Alla som är i arbetskraften är antingen eller.
Varje månad kommer en viss andel av de sysselsatta att få sparken. För att sätta en siffra på det, säg att det är 1,4%. Varje månad kommer dessutom en viss andel av de arbetslösa att få ett jobb. För att sätta en siffra, säg att det är 20%. Om vi kostar oss på lite algebra kan vi lösa ut vilken procentandel arbetslösa som skulle innebära att systemet vore i jämvikt.
Låt
E beteckna de sysselsatta,
U de arbetslösa,
L de som är i arbetskraften,
s andelen av de sysselsatta som får sparken, och
f andelen av de arbetslösa som får jobb. Då har vi jämvikt när:
0=sE-fU
{ E+U=L ⇒ E=L-U }
⇒ 0=s(L-U)-fU
⇒ 0=sL-sU-fU
⇒ 0=sL-(f+s)U
⇒ (f+s)U=sL
⇒ U/L=s/(f+s)
Detta tal,
U/L, är alltså andelen arbetslösa av antalet personer i arbetskraften, eller den relativa arbetslösheten. När den relativa arbetslösheten är lika med
s/(f+s) så är arbetslösheten i jämvikt. Därför kallas det för
jämviktsarbetslösheten. När den relativa arbetslösheten är lika med jämviktsarbetslösheten så varken ökar eller minskar antalet arbetslösa. Det råder en balans, givet
s och
f.
Ovan skrev jag att
s=0,014 och
f=0,2. Det skulle ge en jämviktsarbetslöshet på
0,014/(0,2+0,014) ≈ 0,0654 eller ungefär 7%.
Kan vi få ner jämviktsarbetslösheten till noll? Enligt ovan skulle det bara gå om
s=0. Inte ens om samtliga personer som var arbetslösa en given månad fick jobb innan månaden var slut (dvs
f=1), så skulle jämviktsarbetslösheten bli noll. Med andra ord, för att få ner jämviktsarbetslösheten till noll, då skulle det krävas att ingen någonsin fick sparken från något jobb, någonsin. Är det rimligt? Säg att företag är improduktiva och måste lägga ner. Säg att någon individ är en total klåpare som förtjänar att avskedas. Någonstans måste ju någon få kicken någon gång, inte sant?
Därför kommer du alltid ha en jämviktsarbetslöshet högre än noll.