Citat:
Ursprungligen postat av
kidnappadIRL
Som titeln lyder växte jag upp med en emotionellt frånvarande farsa, han försökte disciplinera mig och var ganska aggressiv och hård i sitt föräldraskap. Vi pratade aldrig känslor överhuvudtaget och jag var mer rädd än trygg i hans närhet. Efter separationen med min mamma så hittade han en ny sambo ganska snabbt som fick honom att bli mjukare samt att jag flyttade ut hade nog en inverkan på våran relation. Nu när jag haft en del bekymmer vill han helt plötsligt börja prata känslor och skickar hjärtan och kramar mig ibland när vi ses. För mig känns detta jätteskumt och stämmer inte alls överens med den bilden jag har av honom.
Min fråga är egentligen om det är mig det är fel på som avvisar alla dessa försök från honom att göra vår relation djupare? Det känns helt onaturligt.
Nej, du tänker helt rätt.
Förklara för honom att det känns onaturligt och att du inte känner dej bekväm och förklara varför
sen får du se var han gör med den informationen och hur han agerar. Bäst att köra rak och öppen
kommunikation. Jag hoppas han ber om ursäkt för hur han tidigare varit och att han i framtiden
frågar vad som känns ok för dej.