Kan ett uttalande vara provocerande i sig? Hur i så fall?

Man kan säga samma sak till två personer men den ena reagerar mycket värre än den andra. Det mest naturliga svaret som alla skulle komma med då är att den som reagerar är helt enkelt mer lättkränkt eller argsint eller något i den stilen. Men om vi tittar enbart på uttalandet i sig, när är ett uttalande provocerande eller respektlöst? Är det inte åter igen mottagaren son avgör eller vad exakt?

Bakgrund: Jannes bråk med serben.

Beror ju på tonläge, sammanhang och icke verbal kommunikation skulle jag tro.

Kring bråket så tycker jag att det är en storm i ett vattenglas. Hade inte hans lag förlorat med 5-0 sen kommer det flera efterkloka "experter" som ska muppa sig. Vem som helst fattar väl att det inte är läge att provocera snubben för han är väl redan arg och besviken redan. Tror inte Janne är mediatränad heller utan slår mig som sån klassisk gubbe i hans ålder och därför sa han som han gjorde i rent munhugg för att han var arg och tjurig redan men han serben bidrog också till att trappa upp situationen. Lite av en kulturkrock kanske. I vissa kulturer så besvarar man alltid högt tonläge med högt tonläge. Om serben jobbar med att stå framför kameror eller kommentera eller vad han nu gör så borde han fattat att han ska de-eskalera situationen. Men balkan folk är såna fethuvuden när det kommer till sånt så de blir svårt. En enveten serb mot en enveten surgubbe som redan är förbannad. Ingen bra mix.

Det är mottagarens spontana reaktion som bestämmer om något var provocerande. Uttalanden med samma meningar skiljer sig från varandra på grund av att situationerna de uttalades vid skiljer sig. Om till exempel ingen hör det du säger så kan det aldrig vara provocerande.

Intressant. Det är ganska tydligt att det är svårt att avgöra när ett uttalande är provocerande utan det är upp till mottagaren. Jag tror att när folk tar illa upp så har det oftast att göra med osäkerhet.

Det är speciellt svårt för de som saknar inlevelseförmåga. Aspergers, de använder uttryck som de inte vet vad de betyder i situationen de använder uttrycket i. Vet inte ens om studerande av pragmatik skulle hjälpa för er.

Låt oss ta Jannes och Bojans bråk som exempel

Bojan undrar varför Jesper bara fick 8 minuter.
Janne svarar med en motfråga om vem som inte skulle ha fått spela till förmån för Jesper.
Bojan replikerar med att Janne kunde ha valt en annan uppställning.

Det här blir provocerande av två anledningar, dels finns det ingen uppställning som tillåter 12 spelare på planen. Oavsett uppställning måste någon annan ut om Jesper ska in. Dels har Sverige just vunnit matchen med 5-0. Varför skulle man ha haft en annan uppställning i en match som man vann med 5-0. Bara för att en viss person skulle få mer speltid? Och varför skulle i så fall en annan uppställning ge det resultatet, och ursprungsfrågan kvarstår, vem skall ut istället?

Bojan bär sig åt som en riktig idiot när han inte kan ge en saklig motivering till sin fråga genom att svara på vem som skall ut om Jesper skall in. Istället byter han samtalsämne och börjar dilla om speluppställning, som är helt irrelevant och återigen helt omotiverat. Bojans alla frågor utgår ifrån ett antagande om att de val Janne gjort var fel, men Janne och laget vann matchen med 5-0. Puckot Bojans frågor blir provocerande för att de är omotiverade negativt ifrågasättandea av en match som vanns med 5-0.

Det andra exemplet i det bråket är när Bojan är så fast i sin serbiska identitet att han medvetet eller omedvetet omedelbart anser sig utsatt för rasism så fort någon säger något som kan misstolkas för rasism även om det som sades egentligen var något helt annat.

Bojan frågar Janne vad han representerar och Janne frågar Bojan tillbaks vad Bojan representerar, och då är Janne rasist. Nej. Rasisten då är Bojan som har den förutfattade meningen att alla andra är rasister bara för att han är serb.

På detta viset kan precis vad som helst bli provocerande, bara man har en mottagare som hör bara det den själv vill höra oavsett vad som sägs eller menas.

Massa saker:

Tonläge
Situationen
Kroppshållning
Små nyanser i talet (märkt att araber inte gillar dentalljud särskilt mycket, typ som vi suckar)
Bemötande efter ålder och socialststus
Om personen är hungrig

Om vi ska bortse från all form av kontext osv så är det ofta ett uttalande som ifrågasätter något hos mottagaren.

Jag vet inte varför du använder "de" och "dem" när du borde använda "vi" och "oss" haha.

Jag håller helt med i den sammanfattningen av det skeendet. Håller mig borta från den tråden som är långt över 2000 inlägg. Och media tycks också kantrat i det förloppet. Tyvärr även Janne, som trist nog backat. SR P1 har en 20 min analys av vad som föranleder Jannes reaktion. Den ger att saker som tidigare sagts, eller antytts.

Sistnämnda är mitt svar på trådfrågan. Vad som är provocerande beror på ofta helt andra saker. Om vi tar ett annat exempel. En person som skadat mungipan lite på en bordskniv, får kommentaren "Hej, vad du verkar glad idag" och blir provocerad. Den som sade det hade inte en aning om att just det var känsligt.

Vi kommunicerar alltså inte bara i ord, utan mellan rader, med tonfall - och ord kan i sig, även om allt stavas likadant, uppfattas olika pga förhistorien. Plus som i det där fallet att Bojans agerande är typisk "back seat driver", dessutom klumpigt framlagd vilket blir en provokation i sig, och i en kontext att tre andra bara står och glor och låter honom mala på.

Kan vi hitta andra svar på trådfrågan? Som skulle i sig vara tillräckligt för att vara provocerande. Jag tror inte det. Personer som redan har en god relation till varandra kan säga i stort sett vad som helst till varandra, utan att det är provocerade. "Du är ful" (det var kul gjort), "Jag har en annan" (ett skämt), "Du är världens sämsta människa" (också ett harmlöst skämt).

Har inte asperger. Minns inte helt vilka upplevelser de med asperger har, men har man plötsligt blivit attackerad av en asperger verbalt, då kommer man i alla fall minnas att de ibland säger fel saker, riktigt jävla fel.